Igårkväll lyfte jag vikter på ett gym. Någon hade ockuperat steroanläggningen och spelade rap-musik på hög volym. Texten bestod av några korta meningar och ord som upprepades gång på gång. Ordet jag hörde flest gånger var "motherfucker".

Bättre är då tipset jag fick nyligen av någon: Mumford and Sons. Det är ett engelskt folkrockband som torde kunna uppskattas av traditionalistiskt sinnade människor. De debuterade 2009 med albumet "Sigh no More". Deras andra album heter "Babel" och kom i september 2012.

Mumford and Sons är influerade av bluegrass och spelar instrument från folkmusikens värld som banjo och mandolin. Det finns också ett litterärt inflytande. Sången "Roll away your stone" är exempelvis influerad av Shakespeares Macbeth. Det är skönt med texter som är värda att lyssna på, istället för de primitiva grymtningarna som det finns risk för att man vänjer sig vid genom det senmoderna kulturella utbudet.

Jag ska hålla mig till en sång här, även om jag gillar alla sånger som jag har lyssnat på hittills. "The cave" refererar till Platons grottliknelse och för också tankarna till Homeros Odyssén genom referenser till sirener som sjunger och att blockera öronen för att undvika att förtrollas av sången. ”The Cave” ska också bygga på hur GK Chesterton använde grottliknelsen som ett sätt att förklara hur Franciskus av Assisi såg världen från Guds perspektiv. Sången är alltså genomsyrad av europeisk kultur, symboler och berättelser, både kristna och förkristna.

Platons grottliknelse går ut på att vi ska tänka oss några fångar som sitter i en grotta och bara ser grottväggen. På väggen ser de skuggor som rör sig. Eftersom skuggorna är det enda de någonsin har sett så tror de att det är verkligheten. Men bakom dem brinner en eld och när någon går mellan elden och fångarnas rygg så kastas en skugga på grottväggen. Fångarna uppfattar då skuggan som en människa. En av fångarna lyckas frigöra sig och upptäcker då att det han tidigare trodde var hela verkligheten i själva verket bara var skuggor av verkligheten. Han ser elden som är orsaken till skuggorna. Han lämnar grottan och upptäcker solen som skiner över ett grönt landskap. Han tar ett djupt andetag av den klara luften. I vår tid kan liknelsen stå för hoppet om att finna en väg ut ur det senmoderna fängelsets förljugna och kvävande atmosfär, där människor sitter klistrade framför teven eller datorn, likt Platons fångar som satt framför en grottvägg och tittade på skuggor. Det är svårt att leva ett sant och äkta liv i den här miljön. Men det måste inte vara så…

It’s empty in the valley of your heart
The sun, it rises slowly as you walk
Away from all the fears
And all the faults you’ve left behind

The harvest left no food for you to eat
You cannibal, you meat-eater, you see
But I have seen the same
I know the shame in your defeat

But I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again

Cause I have other things to fill my time
You take what is yours and I’ll take mine
Now let me at the truth
Which will refresh my broken mind

So tie me to a post and block my ears
I can see widows and orphans through my tears
I know my call despite my faults
And despite my growing fears

But I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again

So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker’s land

So make your siren’s call
And sing all you want
I will not hear what you have to say

Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it’s meant to be

And I will hold on hope
And I won’t let you choke
On the noose around your neck

And I’ll find strength in pain
And I will change my ways
I’ll know my name as it’s called again

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.