Tito Perdue är en författare från den amerikanska södern. Hans senaste bok heter "The Node". Handlingen utspelar sig i en dystopisk miljö som både har drag av Orwells 1984 och Mad Max. Där finns fruktade fångläger för "cauks" med etnocentriska tendenser. Där finns även läger för omskolning av feltänkande professorer. ”Cauks” är alltså kaukasier, den vita befolkningen i USA. Samtidigt har samhällsordningen nästan helt bruitit samman så att det är förenat med livsfara att alls gå utanför dörren. Faran kommer dock inte bara från andra människor utan också från den förgiftade naturen.

Nu låter det här antagligen som en deprimerande vision av framtiden. Men Tito Perdue är en mästerlig författare. Han har kallats för "Americas lost literary genius". Jag tycker inte att det är en överdrift. Det var länge sedan jag läste en roman som gjorde mig på så gott humör. Boken är förstklassigt skriven och det finns en subtil humor invävd i berättelsen. Det är en lysande samhällssatir. Han lyckas beskriva en värld som inte ligger så långt efter Cormac McCarthys "The Road" i sin deprimerande livlöshet, men med en berättelse som ändå är rolig och lättsam. Det känns inte som en tung roman, men den är skriven för tänkande och intelligenta människor.

Ingenting fungerar som det ska i Perdues framtid. Människorna har degenererat ordentligt. Det finns knappt inga barn, och om det ändå finns en och en annan ungdom så är deras största intresse rektal penetration. Det monetära systemet har kollapsat men människor fortsätter ändå att satsa pengar och förlora dem på olika fantasifulla derivat. Ingen vill ha dollar, det är yuan som gäller.

Huvudpersonen är över 40 år, men är en produkt av sin tid. Han får inte ett namn, det kanske kan vara du eller jag? Författaren kallar honom för "the boy" och "the child", trots sin ålder. Men han går långsamt framåt i mognad och blir "the novice", "the pilgrim" och till och med "our man". Som hjälte betraktad blir han dock aldrig imponerande, men heller inte direkt osympatisk. Till hans försvar får man säga att han är en självständig man, viket höjer honom något över många av hans samtida. Berättelsen börjar med att han tvingas lämna sin lilla farm i jakt på propan. Han reser genom ett ödelagt landskap, med smutsiga och överbefolkade städer. Där finns dock en stor etnisk och kulturell mångfald att glädja sig åt. Mångfalden är ju dessutom bra för ekonomin, som alla vet. Han hittar vägen till "the Node" vilket är en rörelse som drömmer om en kulturell och etnisk pånyttfödelse av "the cauks". Där tar den egentliga berättelsen sin början. Men den ska jag inte avslöja här.

Tito Perdues "The Node" får hela 5 Dante av 5 möjliga av Gudomlig Komedi. Rekomenderas varmt.

Kan exempelvis köpas här.

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.