Det verkar som att fas II av den finansiella stormen är på väg in över oss nu. Jag förväntade mig att krisen skulle fortsätta, men bankmaffian och deras politiker och medier lyckades dölja och fördröja utvecklingen längre än jag hade trott vara möjligt. De globala bankirerna hade fler trick i rockärmen än jag insåg att den rymde. Men de har inte löst något problem, de har bara fördröjt utvecklingen.
Så här är läget enligt min bedömning:
(Medelklassen kan te sig trist och fantasilös, särskilt om man som jag har förläst sig på Julius Evolas texter. Men faktum är att jag själv tillhör medelklassen, så nu ska jag inte klaga, utan istället försvara den. )
I London har vi sett hur hederliga, hårt arbetande affärsidkare har fått sina butiker och arbetsplatser nedbrända och plundrade av en primitiv pöbel. Samtidigt håller Greklands alla resurser på att säljas ut billigt för att landets politiker i nära samarbete med den internationella bankmaffian har drivit landet till ruinens brant. Nu är det fritt fram för de globala bankirerna, som har tillgång till pengarna som "the Fed" trollar fram i en rasande takt, att köpa allt de vill ha i Grekland till ett billigt pris. Både i Grekland och i London är det medelklassen som förlorar mest i processen. Mellanskiktet i samhället befinner sig alltså under angrepp från två håll: en sofistikerad kriminell pöbel plundrar dem "från ovan" samtidigt som en primitiv kriminell pöbel plundrar dem underifrån. Visst, mina exempel kommer från två olika länder, men jag menar att samma processer är verksamma i samtliga länder i Västvärlden. Även i Sverige brinner ofta bilar; brandmän och poliser blir angripna, även om England just nu verkar ligga före oss i utvecklingen mot socialt kaos.
Det finansiella systemet är globaliserat, så samma processer som har fått Grekland att falla är också verksamma här. Framöver tror jag att de här processerna kommer att intensifieras: ekonomin kommer att försämras ordentligt, samtidigt som den sociala oron kommer att bli allt värre. Det vi har sett i London tyder på att ingen kommer att gå säker. Den plundrande pöbeln slog till även i områden som sågs som mycket trygga och säkra. Polisen stod handfallen och kunde inte hindra dem. Därför uppstod början till medborgargarden.
Om vi antar att det närmaste decenniet kommer att karaktäriseras av en global ekonomisk depression, mycket hög arbetslöshet, social oro av samma slag som vi såg i England och en allt mindre medelklass under hård press av plundrare både från gatan och det finansiella systemet; hur ska man klara sig i den miljön? Hur bygger man en ark som kan föra en genom de allt oroligare vattnen som väntar oss framöver?
Jag har dessvärre inget bra svar på den frågan. Det står redan klart för mig att konkurrensen om jobben har hårdnat. Jag funderar på om man kan starta någon egen verksamhet. Men vad? Jag läste om ett par i Grekland som hade gett upp livet i Athen, för att det inte fanns någon framtid där längre. De hade haft det gott ställt, men flyttade ut på landet och startade en biodling. De tänker kanske rätt?
Jag har läst om den stora depressionen i USA. Många som levde då har positiva minnen från den tiden, även om de hade det mycket dåligt ställt materiellt sett. Så man behöver inte bli psykiskt deprimerad för att ekonomin går in i en depression. Fast den här gången tror jag läget är värre därför att vi inte bara har levt över våra tillgångar ekonomiskt, vi har dessutom förslösat det sociala kapitalet med resultat som vi har sett exempel på i London.
När de gigantiska globala systemen är i en svår kris så tror jag rätt väg att gå är att tänka lokalt och småskaligt. Lär känna grannarna och samarbeta med människorna i den nära omgivningen. Och "think outside the box". Jag tror inte att spåren som vi har följt de senaste 20 åren leder vidare till en trevlig framtid.
Mer konkret än så blir jag inte idag. Du har kanske några konkreta förslag till vad man kan göra?
Om skribenten: Joakim Fredriksson
