Efter andra världskriget låg Tyskland i ruiner med ödelagda städer och en utplånad industri, men förutom den materiella förödelsen hade landet även berövats på sin kulturella identitet. Landet var i akut behov av en pånyttfödelse — en viktig del av den pånyttfödelsen skulle visa sig vara musiken. Efter krigsslutet byggdes städerna upp och industrin restaurerades men i Västtyskland hade den tyska kulturen kraftigt influerats och delvis ersatts av de ockuperande segermakternas populärkultur som inte minst manifesterade sig inom musiken. 

Musiken i Västtyskland under 50- och 60-talet bestod uteslutande av engelsk och amerikansk pop/rock samt tysk schlagermusik — och i slutet av 60-talet började en slags motkultur växa fram bland tyska musiker som opponerade sig mot den anglo-amerikanska kulturimperialismen; och tillsammans skulle dessa missnöjesmusikanter skapa en ny experimentell genre som av engelsmännen hånfullt skulle kallas för krautrock. 

Krautrocksvågen formades initialt av vänsterradikala och marxistiska kollektiv, som såg sig själva som avantgardistiska och nyskapande element inom musiksfären. Ett av de tidiga krautrockbanden som nådde popularitet var Amon Düül som bland annat hade kontakter med Ulrike Meinhof och Andreas Baader som sedermera skulle komma att starta upp den kommunistiska terroristorganisationen Rote Armee Fraktion. 

Krautrockperioden var en mycket kreativ period för tysk musik och en uppsjö av nya band startades upp. Ett av de många banden som etablerades var bandet Organisation som grundades i Düsseldorf 1969 av Ralf Hütter och Florian Schneider. Bandet släppte bara ett album innan man ett år senare valde att omgrupperade sig till vad som skulle bli ett av de absolut viktigaste banden i det efterkrigstida Tyskland: Kraftwerk. 

1970 och 1972 släppte bandet de två självbetitlade krautrockalbumen ”Kraftwerk 1” och ”Kraftwerk 2” och sedan året efter albumet ”Ralf und Florian”. Men det skulle vara med releasen av albumen Autobahn från 1974 och Radio-Aktivität från 1975 som Kraftwerk lämnade den experimentella krautrocken för att istället röra sig mot den elektroniska popmusiken som de idag är mest kända för. 

Autobahn från albumet Autobahn (1974)

Under perioden börjar även bandets inställning och framtoning ändras både intellektuellt och estetiskt. Som en möjlig motreaktion mot den mer vänsterorienterade progg- och krautmusiken så börjar bandmedlemmarna klä sig i kostymer, och deras korta och välkammade frisyrer stod i bjärt kontrast mot den dåvarande populära hippieliknande estetiken hos många av de andra 70-talsbanden. Man börjar också betona vikten av identitet. 

Både Schneider och Hütter födda 1947 och 1946 var väl medvetna om att det fanns en hel tysk generation som hade förlorat sin identitet både under kriget och under efterkrigstiden. Perioden efter krigsslutet refereras ibland till som ”timme noll” (Stunde Null), vilket inte bara beskriver den politiska och ekonomiska situationen utan också kulturen och därmed musiken. Bandmedlemmen Ralf Hütter utryckte sig så här: ”För oss var det ett problem att faktiskt skapa musik i Västtyskland. Efter andra världskriget var all vardaglig musik borta, den var utraderad och vår generation var tvungen att starta upp allt på nytt”.

Av banden som blev populära efter krautrocksvågen var Kraftwerk det bandet som starkast uppvisade en vilja och en förhoppning att genom sin musik bidra till återuppbyggnaden av Tysklands tidigare kultur- och musiktradition. Flera andra samtida band släppte sin musik på engelska men Kraftwerk gjorde ett medvetet ställningstagande genom att först och främst släppa sina album på tyska för att sedan vid behov släppa versioner av sina låtar med engelsk lyrik. 

Hütter själv kritiserade amerikaniseringen som ofta fanns hos tyska band under 70-talet när han i rockmagasinet Creem 1975 sa: ”Du ser en grupp som Tangerine Dream, även fast de är tyska har de ett engelskt namn, så på scen skapar de en anglo-amerikansk identitet, vilket vi fullständigt bestrider. Vi vill att hela världen ska känna till vår bakgrund. Vi kan inte förneka att vi är från Tyskland, för att, den tyska mentaliteten, som är mer avancerad, alltid kommer att vara en del av vårt beteende. Vi skapar utifrån det tyska språket, modersmålet, vilket är väldigt mekaniskt, vi använder det som grundstruktur för vår musik. Även maskinerna, från Tysklands industrier.”

Kraftwerk präglas av en optimistisk och positiv syn på framtiden och teknologin; tanken om att nationen redan genomlidit en slags undergång och nu genomgår en pånyttfödelse reflekteras i musiken. Ett då samtida Tyskland med stark ekonomisk utveckling, nybyggda städer, motorvägar och förbättrad ingenjörskonst inom exempelvis bilindustrin med bättre och starkare motorer år för år formade tillsammans med en helt ny och tidigare otänkbar teknologi för privatpersoner bandmedlemmarnas uppväxter och sammanfattar känslan som bandet förmedlar.

De nya tekniken möjliggjorde också en ny dimension för Kraftwerk att vidareutveckla sitt elektroniska sound. Bandet köpte emellertid inte bara sina synthesizers, röstförvrängare och trummaskiner utan tillverkade även många av dem själva, och efter releasen av albumet Trans-Europa Express från 1977 fick bandet frågan om de verkligen var musiker eller rentav kanske var tekniker eller vetenskapsmän. Till det svarade de att man såg sig som ’musik-arbeiter’ det vill säga som en del av ett system, inte helt olikt fabriksarbetaren som styr en maskin för att producera något; så använder bandet sina maskiner i sin studio för att producera musik. 

Många påpekade att bandets låtar och sound lät mekaniskt, ja nästintill robotaktigt — och det var något som bandet helt omfamnade under 70-talets andra hälft. Konceptet kallade man ’Die Mensch-Maschine’, som också var namnet på albumet som släpptes 1978, och som ett utryck för detta koncept började man skildra bandmedlemmarna som robotar eller människoliknande dockor på fotografier, omslag och under spelningar, huvudsakligen som ett humoristiskt koncept. Idén bakom människomaskinen var att hitta den perfekta harmoninmellan människa och maskin genom teknologin.

Neon licht från albumet Die Mensch-Maschine (1978)

Efter framgångarna på 70-talet släppte man på typiskt framsynt Kraftwerk-manér 1981 albumet Computer World, som i likhet med Autobahn-albumets positiva syn på utvecklingen av infrastruktur också målar upp en ljus framtid för teknologin, fast den här gången gällande persondatorer. Bandet skulle ge ut ytterligare två album: Electric Café 1986 och Tour de France Soundtracks år 2003.

Florian Schneider som var med och startade bandet avled 21 april 2020 och lämnar efter sig ett stort musikaliskt arv. Kraftwerk och deras kompositioner kombinerat med deras tekniska innovationer, syntetiska röster och datorrytmer förblir ett av de mest inflytelserika banden genom tiderna och kommer bli ihågkomna som pionjärerna som banade vägen för en helt ny typ av band.