Det pågår just nu ett ytterst osmakligt skådespel i Sverige. Den värsta sortens skvallerjournalister – företrädesvis från den krisdrabbade och förhoppningsvis snart konkursmässiga kvällstidningen Expressen – har i samarbete med Researchgruppen/AFA-Dokumentation via sannolikt olagliga metoder kommit över personuppgifter till medborgare som postat invandringskritiska kommentarer på Avpixlat och andra invandringskritiska sajter. Som en följd av detta har de dragit igång en medial hetsjakt som saknar motstycke i västeuropeisk tidningshistoria.
Detta är givetvis obehagligt för de personer som gjorts till måltavlor genom att förekomma bland dessa 6200 kartlagda personer. Det är dock samtidigt ett tydligt tecken på desperation hos den vänstervridna kulturelit som under de senaste decennierna vant sig vid att ha monopol på opinionsbildningen i landet, och som nu i raskt tempo förlorat denna monopolställning, till stor del tack vare Internet. ”Gammelmedia” är som bekant döende och blir mindre och mindre relevant för var dag som går, samtidigt som alternativa medier vinner mark i ett rasande tempo. Uppemot en miljon svenskar använder i dagsläget alternativa, ofta invandringskritiska, nätsajter och medier för sin primära informationsinhämtning – vilket är naturligt, då dessas rapportering stämmer bättre överens med den vardag många upplever än de etablerade mediernas.
Sverigedemokraterna går – trots medias konstanta ansträngningar att motarbeta dem – starkt framåt i opinionsmätning efter opinionsmätning. Och journalistkåren, som är van vid att kunna manipulera opinionen, tycks inte kunna göra något åt saken. Det är därför inte konstigt att de är frustrerade bortom rim och reson, och tar till den här sortens desperata åtgärder. De självgoda moralpoliser som i normala fall talar sig varma om medmänsklighet och tolerans visar plötsligt sitt rätta ansikte, dvs. en fullkomlig intolerans mot människor med åsikter de ogillar och en fullständig avhumanisering av dem de uppfattar som sina politiska motståndare. Man menar sig ha rätt att försöka förstöra enskildas liv för att de skrivit något i affekt på internet.
”Man menar sig ha rätt att försöka förstöra enskildas liv för att de skrivit något i affekt på internet.”
Men misströsta inte. Den desperation och frustration vi nu bevittnar inom journalistkåren är ett kvitto på att läget i det här landet är på väg att normaliseras, och kan ses som några av de första tendenserna till vänsterhegemonins slutliga dödsryckningar. Det är som bekant mörkast före gryning, och gryningen kan komma snabbare än man tror.
Det som just nu är mest angeläget är dock att minimera de personliga skadeverkningarna för er som drabbats eller ligger i riskzonen att drabbas av denna direkta förföljelse.
Låt mig därför ge er tio enkla tips på vad som går att göra:
1) ”Ingen kommentar”. De journalister som kontaktar er, eller i vissa fall rentav har fräckheten att ovälkomna besöka era hem, är inte värda att behandlas som seriösa yrkesmänniskor. De är inte ens värda att betraktas som politiska motståndare, utan som motståndare till hela den svenska yttrandefriheten. Bevärdiga inte dessa otäcka små sadister med några kommentarer de kan citera i sina undermåliga artiklar. Vägra spela med i deras spel. Ni har ingen skyldighet att uttala er till dem överhuvudtaget.
2) Ge dem det välkomnande de förtjänar. Om de besöker er i ert hem – i synnerhet om ni bor i villa eller radhus – inkräktar de på er mark. Det finns många kreativa sätt att avhysa dem från platsen med lagliga, icke-våldsamma metoder. Om du tror att du ligger i riskzonen för ett hembesök av vänsterjournalister kan du exempelvis med fördel ha en vattenhink ståendes innanför dörren, som du helt sonika häller över de spensliga, genusmedvetna och HBT-certifierade journalisterna när de ringer på din dörr med sitt kamerateam. Vattnet behöver inte nödvändigtvis vara rent kranvatten. Ett miljövänligare alternativ är att istället återanvända gammalt diskvatten eller motsvarande. Som Sverigevän är det viktigt att tänka på miljön.
3) Förneka allt. Om ni har ett känsligt jobb som ligger i farozonen, förneka helt kort deras anklagelser och säg att ni inleder en förtalsprocess om de publicerar sina påståenden. Säg inget mer än detta. Ni har ingen skyldighet att bevisa er oskuld och de har inget hållbart ”bevismaterial” att presentera. De uppgifter de kommit över genom dataintrånget har inget bevisvärde och kan i teorin lika gärna ha fabricerats.
4) Processa, processa, processa. Bemöt alla deras skriverier rättsligt. Anmäl dem till pressens opinionsnämnd, pressombudsmannen, väck enskilt åtal om förtal och anlita en processjurist. Lyckligtvis är svensk vänstermedia vana vid att komma undan med vad som helst utan rättsliga konsekvenser. De är därför tämligen oförsiktiga i den här sortens skriverier, och följaktligen benägna att begå grova juridiska övertramp. Detta borgar för lättvunna processer med möjlighet till saftiga skadestånd. Begär i synnerhet väl tilltagna skadestånd om deras publicering lett till att ni förlorat ert jobb eller lidit annan personlig skada.
5) Bojkotta. Uppmana alla vänner och bekanta att bojkotta de tidningar som ställer upp på detta. Det finns närmare en miljon potentiella SD-väljare i det här landet och långt många fler invandringskritiker och personer som är allmänt trötta på svensk etablerad media. Om en betydande del av detta enorma befolkningssegment inleder en välförtjänt bojkott mot de, redan ekonomiskt pressade, medier som deltar i dessa DDR-liknande personförföljelser lär det bli tämligen ekonomiskt kännbart.
6) Låt dem smaka på sin egen medicin. Om du är en del av en politisk organisation med aktivistprofil är detta ett gyllene tillfälle att göra en god gärning och samtidigt vinna legitimitet och goodwill i allmänhetens ögon. Det finns minimalt folkligt stöd för vad de ägnar sig åt just nu, och att exempelvis ställa de ansvariga journalisterna till svars genom att kontakta dem per telefon (spela in samtalet – det finns mjukvara för detta till skype) eller genom att med ett eget ”kamerateam” besöka dem i hemmet och fråga hur de motiverar sin yttrandefrihetsfientliga verksamhet. Spela in filmerna från dessa besök och posta på Youtube för att erhålla massiv gratisreklam och allmänt gillande. Deras mål med den här kampanjen är att skrämma människor från att uttrycka sina åsikter. Låt oss vända den här kampanjen till deras nackdel genom den här sortens moralhöjande aktiviteter, och samtidigt visa att det är nya tider nu och att vänstermedia inte längre kan ta sig den här sortens friheter utan konsekvenser.
7) Stigmatisera, stigmatisera, stigmatisera. Kulturelitens främsta vapen mot dem som kritiserat deras vanvettiga samhällsexperiment med ohämmad massinvandring har primärt varit social stigmatisering, genom att brännmärka och hänga ut oss i tidningar och TV. När vi nu närmar oss en helt ny situation, med en tidningsindustri med ständiga nedskärningar och rekordhög arbetslöshet bland journalister, vankas det magrare tider för journalistkåren. Lägg därför alla inblandade journalisters namn på minnet – och informera er omgivning. I en nära framtid kan dessa mycket väl stå med mössan i hand och tigga om ett jobb hos ert eget eller någon bekants företag, och då finns en överhängande risk att deras jobbansökan ”råkar” hamna längst ned i högen. Låt den välförtjänta ökande arbetslösheten bland det yttrandefrihetsfientliga journalistskrået fortsätta att öka och förbli rekordhög. Istället för att ikläda oss offerroller, vilket är precis vad de hoppas på, då det har en demoraliserande effekt och sprider den rädsla de vill inympa hos varje regimkritiker – se till att bli en vinnare och låt extremvänstern påta sig offerrollen.
8) Nätverka. Var medveten om att du har vänner och allierade på alla nivåer i samhället. Om du är en av de få olyckliga som förlorat jobbet som en följd av detta – kontakta oss på motpol. Vi har ett stort nätverk och skall göra vårt bästa för att hjälpa dig. Du kan även kontakta mig direkt via LinkedIn. Detsamma gäller om du själv är arbetsgivare och villig att hjälpa till – kontakta oss.
9) Träd fram. Om du har en livssituation som tillåter det – gör exakt tvärtemot vad våra motståndare vill uppnå med denna kampanj och börja skriva under eget namn. Detta bidrar dels till att montera ned det redan krackelerande stigma som omger våra idéer, och dels berövar det illvilliga meningsmotståndare möjligheten att ”avslöja” dig. Som en bonus bidrar det till att förebygga olyckliga formuleringar om man vet att man behöver stå för dem offentligt – avreagera sig kan man göra vid köksbordet.
”Låt under inga omständigheter dessa illvilliga, skadeglada föredettingar skrämma er till tystnad.”
10) Sist men inte minst: Förlora aldrig hoppet. Det är lätt att bli chockad när man möts av oväntade, oproportionerliga mediakampanjer som denna, enbart för att man vid något tillfälle nyttjat sin grundlagsfästa rättighet att uttrycka sin åsikt i en kommentar på nätet. Tänk på att detta är ett snabbt övergående fenomen, att hela historien snart kommer att falla i glömska, och att ingen människa kommer att förfäras av vad ni skrivit bortsett från den alltmer sektliknande Södermalmsvänstern på tidningsredaktionerna. Låt under inga omständigheter dessa illvilliga, skadeglada föredettingar skrämma er till tystnad. Fortsätt att kritisera vansinnespolitiken – helst i dubbelt så stor omfattning som tidigare.
Låt dem inte vinna.
Om skribenten: Daniel Friberg
