Den här invändningen – ”vad ger dig rätt att..” – tycker jag är typisk för modern svensk mentalitet. Den utgår ifrån att det måste finnas någon instans utanför oss själva som ger oss rätt till dittan och dattan. Den är ett uttryck för en mentalitet som passar som hand i handske för ett byråkratiskt administrerat samhälle. Men byråkratins järnbur är ett ganska sent tillskott i människornas historia. Anledningen till att det finns svenskar, fransmän, polacker, kineser, zuluer och japaner etc är inte att någon har givit dem rätt att existera. Om de hade haft en så passiv attityd att de snällt satt och väntade på att bli erkända skulle de antagligen ha försvunnit från den historiska scenen för länge sedan. Nej, anledningen till att de finns är att de var beredda att hävda sig, att försvara sin existens. Kineserna stred mot mongolerna, indierna mot muslimer och britter, tibetanerna ligger illa till för att kineserna erövrade deras land, nordamerikas indianer blev nästan utplånade för att européer erövrade deras land. Listan på olika folk och civilisationer som har försvunnit kan göras lång. Varför försvann de?
Den italienske sociologen och ekonomen Vilfredo Pareto uttryckte saken så här: ”The world has always belonged to the stronger, and will belong to them for many years to come. Men only respect those who make themselves respected. Whoever becomes a lamb will find a wolf to eat him.” Han fortsätter: ”A strong man strikes only when it is absolutely necessary and then nothing stops him. Trajan was strong but not violent; Caligula was violent but not strong.”
Brutalitet och våldsamhet kan vara ett tecken på svaghet, men att med fast vilja försvara sin plats i världen är vad som krävs för den som inte vill bli underordnad andras vilja. Det är dock vad som har hänt med Sverige. Vi har förlorat gnistan och därför har vi också förlorat kontrollen över vårt land. Istället har landet underordnats en transnationell ordning som domineras av människor som struntar fullständigt i svenskarna.
Samtidigt som svenskarna är dästa av konsumtion och apatiska av det moderna kulturella tomrummet så försvagas vi mer och mer för varje dag som går. Politikerna säljer ut landet och dörrarna in till landet är vidöppna för kolonisation av andra folkslag. Det är ungefär samma läge som i Tibet. Om man tycker att Tibetanerna ”har rätt” hävda sin existens så måste rimligen svenskarna ha samma ”rätt”. Jag vill understryka att jag inte alls skyller på invandrarna, de söker oftast bara ett bättre liv. Dessutom har ofta deras gamla liv slagits i spillror av samma intressen som håller dörren till Sverige vidöppen. Det senaste exemplet är det amerikanska proxykriget i Syrien som stöddes av Sverige och har ödelagt landet och skapat en flyktingström hit. Jag är inte arg på syrierna, men globalisterna som ödelägger land efter land för att få dem att underkasta sig sin ordning är en annan sak.
Vi skulle kunna hjälpa betydligt fler flyktingar i konflikthärdarnas närområde för samma resurser som vi lägger ner på flyktingarna nu. Men av något skäl har det blivit en dogm som inte får ifrågasättas att väldigt många måste komma hit. Och eftersom flyktingströmmen hit är så stor blir den ett hot mot svenskarna och deras traditioner och identitet på samma sätt som strömmen av han-kineser till Tibet är ett problem för tibetanerna. De trängs undan från sitt eget land. Men det är alltså de som håller dörrarna öppna som är problemet. I tibetanernas fall är kineserna problemet, i Sveriges fall är globalisterna problemet.
Allt som krävs för att minska anstormningen är att vi säger ifrån på skarpen: nu räcker det! Om Vilhelm Moberg hade varit vid liv idag tror jag att han hade lett oss till Stockholm för att sätta stopp för vansinnet. Men än så länge har vi inte fått fram en sådan man. Eller kvinna.
Om skribenten: Joakim Fredriksson
