En av de mest intressanta historiska personerna från det dramatiska 1930-talet är Otto Rahn (1904-1939). Rahn har beskrivits som allt från nationalsocialist till luciferian, och dyker ofta upp i de mer eller mindre seriösa studier av Tredje Rikets ockulta övertoner som ständigt produceras. Intresset för Rahns liv och teorier tycks idag växa, vilket antyds av att hans båda mer kända verk, Crusade Against the Grail och Lucifers Court, nyligen getts ut på engelska (åtminstone Crusade Against the Grail planeras på sikt att recenseras på bloggen).

The Secret Glory of Otto Rahn

Rahns liv tas också upp i dokumentären Secret Glory av dokumentärfilmaren Richard Stanley (ättling till upptäcktsresanden med samma efternamn). Det är en relativt intressant studie av ett fascinerande men tragiskt livsöde, den främsta bristen är att Stanley lägger in skräckfilmsmusik när det dyker upp ”otäcka” politiska rörelser. Bortsett från detta har Stanley intervjuat bland annat en släkting och en vän till Rahn, som erbjuder en del nya perspektiv och fakta.

Stanley följer Rahn från barndomen. Hans far var en djupt religiös man, men hans andlighet var den nordgermanska naturmystik som ser det gudomliga i allt levande. Den unge Otto framstår som något av en drömmare och romantiker även han, som studerade de gamla riddarballaderna och legenderna. Han kom även att fascineras av de sydfranska katharernas öde.

Katharerna

De sydfranska katharerna (ursprunget till det nutida ordet ”kättare”) var en avvikande kristen rörelse med rötter i öster. De var ofta dualister, och såg den fysiska världen som skapad av en ond gud. De hade också gnostiska inslag i sin tro.

Katharerna sågs av kyrkan som ett hot och som avvikare, vilket ledde till att ett korståg riktades mot dem. Det tycks vara från detta korståg uttrycket ”Kill them all – Let God sort them out” härrör, då korsfararna efter belägringen av Béziers var osäkra på hur man skulle kunna skilja på katharer och katoliker. Efter att staden fallit slaktade man därför alla de 20,000 människor som tagit sin tillflykt till den, oavsett ålder, religion och kön.

Rahn och Graalen

Otto Rahn menade att Wolfram von Eschenbachs medeltida epos Parzival innehöll nycklar till katharernas öde. Det sades att de hade haft den heliga Graal i sin ägo, men detta kopplades snarare till berättelsen om hur Lucifer under sitt fall från Himlen hade tappat ädelstenen Teolitos från sin krona. Det tycks därför här ha rört sig om en meteorit (det har historiskt varit vanligt att sådana ansetts ha övernaturliga krafter).

Rahn begav sig därför av till södra Frankrike för att söka efter de skatter som katharerna sades ha gömt undan innan de massakrerades. Stanley följer hur han träffade lokala forskare som Antonin Gadal och hur han utforskade de grottsystem där de sista katharkrigarna hållit ut. Stanley sätter också detta i ett historiskt sammanhang, och beskriver hur ockulta sällskap och liknande från flera olika länder vid denna tid skickat sina representanter till regionen.

Rahns tragiska öde

Rahns populära bok Crusade Against the Grail kom att uppmärksammas av Himmlers andlige rådgivare Weisthor, som tipsade SS-ledaren om den unge forskaren. Stanley beskriver hur Rahn kom att ingå i Himmlers inre krets, och bland annat tycks han ha varit delaktig i designen av en del SS-symbolik. Det är tveksamt om Rahn var någon typisk nationalsocialist. Han använde namnet ”Lucifer” istället för ”Gud” (även om det i hans gnostiska världsbild betydde något annat än det gör för nutida satanister), och även om han ville se ett enat Europa tycks han inte ha varit särskilt intresserad av arisk ideologi. Däremot återger dokumentären en del mindre smickrande episoder, som antyder att medlemskapet i SS för Rahn även närde en viss äregirighet.

När Rahn skulle dokumentera sina ariska anor visade det sig enligt Stanley att han på moderns sida var av judisk börd. Detta tycks inte ha varit så skadligt för hans karriär som man kunnat tro, utan Rahns undergång blev istället att han ansågs vara för vek för att vara en SS-man. Han skickades därför på tjänstgöring till koncentrationslägret Dachau för att härdas, något som dock fick motsatt effekt. Detta ledde till politiska beskyllningar om homosexualitet, och till sist ställdes Rahn inför valet mellan en ”hjältes död” (självmord) och att återvända till Dachau. Hans förfrusna lik hittades 1939 i Tyrolen.

Dust Devil-kollektionen

Stanleys dokumentär om Rahn ingår ihop med några andra filmer i en samling med namnet Dust Devil. Där ingår en dokumentär från Afghanistan kallad Voice of the Moon, en vacker skildring av landet och människorna utan annat tal än en sufisk dikt i bakgrunden. Där ingår även en fascinerande dokumentär om haitisk voodoo vid namn White Darkness, som bland annat tar upp amerikanska koncentrationsläger i landet under ockupationen 1918. I samlingen ingår även Stanleys film Dust Devil, som utspelar sig i hans hemland Sydafrika och utgår från den inhemska myten om den djävulska varelsen Naktloper.

Stanley har även bifogat en dagbok från inspelningen av Secret Glory, som ger lite extra bakgrund till Montsegurtrakten.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.