Den franske filosofen Jean-Claude Michéa citeras flitigt i Alain De Benoists Am Rande des Abgrunds, hans kritik av liberalismen är värdefull av flera skäl. Michéa är djupt besviken på den moderna vänstern, en vänster som är liberal snarare än socialistisk. Mot denna för Michéa fram historiska tänkare som George Orwell, Christopher Lasch och socialantropologer som Clastres och Mauss. Med utgångspunkt i Orwells tankar om en redan idag utbredd ”common decency” som utgångspunkt för ett socialistiskt projekt hellre än abstraktioner, linjär determinism och nihilism, i Laschs beskrivning av det narcissistiska samhället och i antropologers beskrivning av samhällen som bygger på gåvor och reciprocitet snarare än enbart stat och marknad, visar Michéa på ett alternativ till dagens vänster. Vi kommer i en nära framtid att ta upp hans The Realm of Lesser Evil, en viktig analys av liberalismen och en skissering av en annan vänster än den rådande.
…nothing is more foreign to a decent spirit than the murky and sinister world of the ”politically correct”.
– Michéa
Den vänster Michéa skisserar är svår att förena med den politiskt korrekta kultur som breder ut sig i västvärlden, Michéa visar i sin analys hur den bygger på liberalismen. I hans analys har liberalismen två ben, Law och Market, och den politiska korrektheten bygger på det förra benet. Han visar också, med utgångspunkt i psykoanalys och Zizek, hur politisk korrekthet bygger på en matriarkal form av maktutövning, där kravet är att man okritiskt ska älska makten snarare än enbart lyda den. Michéa noterar att vårt samhälle har betydligt svårare att identifiera sådana former av makt än de klassiskt patriarkala.
Eftersom han också visar, Orwellexpert som han är, hur ord och maktutövning hänger samman blir det politiskt korrekta extra problematiskt. Michéa visar hur begreppet ”demokrati” genomgått en betydelseförskjutning, där det gått från att betyda folkstyre till att förknippas med en uppsättning liberala procedurer. Den gamla betydelsen har istället knutits till begreppet ”populism”, samtidigt som detta begrepp kommit att alltmer associeras med extremism och fascism. Att kräva verkligt folkstyre luktar därför, för de bättre skolade, fascism och brist på smak. Michéa skriver om politisk korrekthet:
Liberal ”phobophobia” (ie. the ”phobia” of all utterances capable of ”harming others” by daring to contradict their point of view or criticize their ways of being) can thus only lead – via the proliferation of laws establishing ”crimes of opinion”, and under the permanent threat prosecution for defamation – to the gradual disappearance of any serious political debate, and in due course, the extinction of freedom of expression itself, whatever the initial intention of the liberal authorities.
Om skribenten: Joakim Andersen
