Idag är det julafton, en av det moderna Sveriges viktigaste högtider och en dag omgiven av både riter och myter med ursprung i hednisk och kristen tid. Julafton har både sociala och högre aspekter. Utbytandet av gåvor, mat och samvaro är ett exempel på den reciprocitet som bundit samhällen samman sedan indo-europeisk tid, ihop med detta finns en mer universell och religiös aspekt där välvilja binder människorna till varandra och till det gudomliga.

I vår tid riskerar högtider som julafton alltid att helt invaderas av marknadskrafterna och konsumtionstvånget, julens högre aspekt försvinner då till förmån för den rent sociala. Men detta är en process som inte segrat än, intressant är också att julpyntet i år tycks ha haft ett mer angeliskt inslag med änglar, vita tomtar och liknande än vad undertecknad minns från en del tidigare år.

Ett populärt inslag kring julen är Dickens Julsaga från 1843. Det är en underhållande liten berättelse om en ockrare vid namn Ebenezer Scrooge. Scrooge är hjärtlös och beskrivs av Dickens med kärnfulla ord:

Oh! But he was a tight-fisted hand at the grindstone, Scrooge! a squeezing, wrenching, grasping, scraping, clutching, covetous old sinner! Hard and sharp as flint, from which no steel had ever struck out generous fire; secret, and self-contained, and solitary as an oyster. The cold within him froze his old features, nipped his pointed nose, shrivelled his cheek, stiffened his gait; made his eyes red, his thin lips blue; and spoke out shrewdly in his grating voice. A frosty rime was on his head, and on his eyebrows, and his wiry chin. He carried his own low temperature always about with him; he iced his office in the dog-days; and didn’t thaw it one degree at Christmas.

Denne osympatiske Scrooge har helt retirerat från sina medmänniskor, och likt den moderna kapitalismen istället gjort en autonom ekonomisk sfär till sin. Men genom besök av julens andar, och sin döde affärspartner Marley, tvingas han konfrontera sin mänsklighet. Dickens genomför detta på ett samtidigt litterärt och psykologiskt skickligt vis, där Scrooge konfronterar sitt förflutna, det oskyldiga barnet, sin nutid, och den framtid som för oss alla innebär döden. Det är en fängslande liten historia, och dess fortsatta popularitet 150 år efter att den skrevs antyder något om hur dess budskap är förenligt med julens.

Avslutningsvis önskas läsare och motpolare en god jul.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.