Idag har delar av den svenska såkallade vänstern skämt ut sig genom att i praktiken demonstrera för misshandeln av en 61-årig sjukpensionär i Kortedala. Sin vana trogen har man också demonstrerat sitt förakt för andra människors, i förbigående sagt ofta arbetarklassmänniskors, åsikter genom att störa en demonstration med skrik och skrän. Om man tar yttrande- och demonstrationsfriheten på allvar är både den såkallade vänsterns agerande och etablissemangets tysta accepterande av det en källa till skam. Det är även ett uttryck för en djupt infantil världsbild. I en situation där kriget mot Iran, och med det ett blodbad som hotar att få lidandet i Libyen att framstå som begränsat, rycker allt närmare är det tydligen nationaldemokrater och andra människor med en kritisk inställning till den förda invandringspolitiken som är det verkliga problemet. I ett land där oförsiktigt framförd kritik av invandringspolitiken och HBT-lobbyn kan rendera kännbara straff av både formell och informell karaktär är det fullständigt riskfritt för etablissemangets nickedockor att uppmuntra till krig mot Libyen, Syrien, Iran. Invandrings- och HBT-lobbyn skyddas i lag från kränkningar, medan människoliv i Tredje världen inte riktigt är lika skyddade. En vänster som accepterar ett sådant sakernas tillstånd, rentav ser det som något normalt, är moraliskt och intellektuellt förbrukad även om den kan framföra enkla slagord med högt tonläge.

Det amerikanska imperiet och den inverterade totalitarismen

Freedom of the press is guaranteed only to those who own one.
– A.J. Liebling

För den som inte betraktar Nationaldemokraterna som det största hotet mot mänskligheten kan ett flertal oroväckande förändringar identifieras i amerikansk politik. Flera av dessa importeras också efter en viss fördröjning av den politiska klassen i Europa. En värdefull analys av dessa förändringar görs av den amerikanske politiske filosofen Sheldon Wolin (liksom bland annat av Pat Buchanan, Paul Edward Gottfried, Ron Paul, William Engdahl, Kerry Bolton och Claes G. Ryn).

Wolin representerar ett demokratiskt perspektiv, där form och innehåll, legalitet och legitimitet, inte betraktas som synonymer. Detta betyder att även när de demokratiska formerna lever kvar kan ett samhälle i praktiken sakna folkligt inflytande. Alain de Benoist har beskrivit det han kallar mjuk totalitarism, Wolin använder istället termen inverterad totalitarism. Vår tids allt mindre subtila totalitarism skiljer sig från den vi lärt oss associera med 1930-talets system (system som förövrigt utnyttjas mer än 60 år efter att de gick under för att få dagens oligarker att framstå som mindre klandervärda än de egentligen är, ett ideologiskt utnyttjande som delvis förklarar de skränande kommunisterna i Kortedala och deras ofta högst reella men förvirrade känslor av avsky, skräck och mycket annat).

In contrast, inverted totalitarianism exploits political apathy and encourages divisiveness. The turnout for a Nazi plebiscite was typically 90 percent or higher; in a good election year in the United States, participation is about 50 percent.
– Wolin

Wolin noterar att 1930-talets rörelser verkade för att mobilisera och förena samhällen, medan den inverterade totalitarismen istället verkar genom att splittra dem. Politikerförakt, utanförskap, demokratur, mångkulturalism, nyliberalism, tvåtredjedelssamhället, kärt barn har många namn och ett flertal aspekter. Där 1930-talsrörelserna byggde sin legitimitet på ett mer eller mindre reellt folkligt stöd vilar den inverterade totalitarismen istället på det Carl Schmitt beskrev som legalitet. Så länge de parlamentaristiska spelreglerna följs, så länge vem som helst har en teoretisk möjlighet att starta en egen tidning och de distributionskanaler som krävs för att den ska kunna nå en bredare allmänhet, kan det bara vara rättshaverister och extremister som har åsikter om den förda politiken och medias rapportering av den.

From one that maintains space between business and government to one that merges governmental and corporate power and exploits the power-potential of scientific advances and technological innovation. (This would differ from the Nazi warfare organization, which subordinated ”big business” to party leadership.)
– Wolin

Wolin noterar också de intima kopplingarna mellan politisk och ekonomisk makt i den inverterade totalitarismen. Man kan här notera hur den svenska regeringen skapar alltfler antimarknader i svensk ekonomi, sfärer där marknadens regler är satta ur spel och överprofiter kan skapas på allt från ensamkommande flyktingar och nyanlända till långtidsarbetslösa (mer om detta här: Borgerlig kulturkamp, borgerlig normalitet).

Det Wolin beskriver är kort sagt hur den amerikanska republiken förvandlas till något han kallar ett imperium, men ett imperium som inte har mycket gemensamt med det europeiska idealet med samma namn. Wolins artikel A Kind of Fascism Is Replacing Our Democracy är väl värd att läsa, även om han alltså använder termer som imperium och fascism på ett sätt som skiljer sig från den högerradikala, europeiska idétraditionen.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.