Den norske författaren Stig Saeterbakken har helt nyss gått bort, endast 46 år gammal. Han tillhörde den norska litterära världens mer kontroversiella gestalter och hade sedan debuten bland annat tagit upp användandet av Hitler som symbol för det yttersta onda, bjudit in David Irving till Litteraturfestivalen i Lillehammer och skrivit de mer eller mindre inkorrekta Sauermugg-monologerna. Som en hyllning till den norske författaren blir dagens inlägg en återpublicering av en recension av hans roman Kapital.

Kapital är en intressant och läsvärd bok, med tydligt samhällskritiska inslag. Den är upplagd som en föredetta kolonialhandlares försvarstal inför en domstol, där han valt att företräda sig själv. Efter att i flera år ha kämpat har han gått i konkurs, och vissa oegentligheter har gjort att han ställts inför rätta. Han jämför där sin egen situation och sina brott med sådant som de större aktörerna ägnar sig åt varje dag, i betydligt större skala.

Saeterbakken upprepar med Kapital det marxska projektet, och kolonialhandlaren Konrad Ofting beskriver hur det senmoderna ekonomiska systemet bygger på fiffel och lögner, och hur de stora aktörerna trängt undan sådana som honom. Originellt är att Saeterbakken här låter en åldrad småföretagare vara berättarröst, då detta är en grupp som annars sällan syns i vare sig litteratur eller kultur. Detta ger också den latenta anti-kapitalismen en intressant prägel, och gör den något mindre uttjatad än den gängse.

Den siste toppsjefen som måtte gå… Hvor mye var det han fik?
80 millioner?
80 millioner kroner…
Og det var bare for å slutte!
Bare for å gi seg!
Og så får han en ny jobb i samme lönnsklasse, og så får han vel 80 millioner for å slutte i den også, om et par år…
– Konrad Ofting

Ofting beskriver också relationen mellan könen från sitt perspektiv, som ett socialt krig. Han för fram melankolin som livsinställning, och förklarar att han ser fram mot tiden bakom murarna för att han då kommer att slippa göra något.

Ja, jeg skal ikke väre den som sperrer öynene opp den dagen jeg stöter inn i vommen på en gravid mann.– Ofting

Som helhet är Kapital tämligen underhållande. Stilen påminner en del om Celine eller Teratologen, och kolonialhandlare Ofting ger flera givande perspektiv på det moderna samhället. Samtidigt är monologen som litterär form en utmaning, och 190 sidor blir i mesta laget. Saeterbakken är heller ingen Teratologen, så det uppnår aldrig riktigt samma nivåer som dennes historier om Kågedalen och Indien. Man kan också sakna ett etniskt perspektiv vad gäller anti-hjälten Oftings funderingar (vilket kanske antyder något om den politiskt korrekta hierarkin. Feminismen är dess svagaste länk, och kan kritiseras ganska fritt, den etniska dimensionen är betydligt mer tabu. Det finns alltså en gräns mellan vad man kan säga när man är ”kontroversiell” respektive när man förtigs fullständigt). Men det är klart läsvärt, och kan också tjäna som inspiration för identitärer och andra systemkritiker som umgås med egna litterära planer.

Mer Saeterbakken

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.