Japansk kultur och historia har länge utövat en särskild dragningskraft på många européer, inte minst sådana européer som har en känsla för det traditionella oavsett om det handlar om estetik eller ideal. Det finns en släktskap mellan de båda eurasiska extremerna, uttryck för det är likheterna mellan den japanska samurajen och den europeiska riddaren liksom svärdets roll i båda sfärer. Japan kan också påminna oss om möjligheter som aldrig förverkligades i Europa, som samexistensen av inhemsk shinto och nyare buddhism eller av tradition och modernitet. Utan att idealisera kan man konstatera att på många sätt är Japan arkeofuturistiskt. Det finns skillnader mellan Japan och Europa, men också mycket som förenar och tilltalar.
Här finner vi inte minst förhållandet till hunden. I Japan var hundrasen akita intimt knuten till samurajerna. Bara samurajer fick äga dessa nobla hundar, och det ansågs att samurajer under vissa omständigheter kunde återfödas som akitas för att få en andra chans. Akitan står i centrum i Vincent Joyces roman The Long Goodbye. Vincent är amerikan, men han har en uppenbar valfrändskap med Japan, en valfrändskap han effektivt använder för att behandla både mer allmänna och mer samtida teman. Han har varit officer i armén, vilket delvis överlappar samurajens sfär, men är idag författare på heltid. Vincent har själv en akita vid namn Bas, det är tydligt att han beundrar rasens egenskaper.
The Long Goodbye utspelar sig under ett brytningsskede, mitten av 1800-talet då samurajernas era avslutades genom kejserligt dekret. I händelsernas centrum står samurajen Mori och hans akita Yama. Bandet av kärlek och lojalitet mellan dessa två är starkt, och både fint och trovärdigt skildrat. Överhuvudtaget löper kärlek som en röd tråd genom boken, vilket kan förefalla paradoxalt med tanke på att handlingen följer disciplinerade män och hundar och innehåller en hel del våld och strider. Kontrasten blir litterärt effektiv. Mori är tränad att släppa sitt ego och sin fruktan i strid, att behärska sina känslor, men hans sorg när Yama går förlorad är inte mindre förtvivlad för det. Bandet mellan samuraj och hund är heller inte det enda i boken. Vincent skildrar lika övertygande bandet mellan fosterbröder, mellan en ung flicka och en hund, mellan far och son. Handlingen innehåller flera övertygande och fängslande karaktärer, för mycket kan dock inte sägas om dem utan att avslöja den komplexa och bitvis överraskande handlingen.
The Long Goodbye ger oss en inblick i det traditionella Japan och samurajens livssyn. Vad gäller att fallna fiender ska behandlas väl får vi veta att ”killing by itself is an act of betraying one’s inner peace, but to do so without honor, without respecting the aftermath is evil.” Vi får också ta del av en samurajklans syn på kopplingen mellan shintoguden Inari Okami och akitan, ”Akita are imbued with the spirit of samurai… look into their eyes and you see a thousand years of Bushido.” Stridsscenerna är skickligt beskrivna, spännande men trovärdiga, och ger en inblick i den självdisciplin samurajerna odlade. Händelserna äger rum när samurajkasten avskaffas, och dess plats delvis tas av penningstarkare intressen. Dessa skildras tämligen negativt, konflikten mellan samurajens bushido och mer världsliga mål i livet är genomgående. En samurajs ovilja att bli köpman summeras i orden ”if the mud smells of dung, its dung.” Jordbruk och hundar framstår som bättre val. Den existentiella osäkerheten när samurajernas plats i samhället plötsligt försvinner är genomgående väl beskriven, några lyckas hitta en ny plats medan andra går under. Det övernaturliga är en del av händelserna, men skildras lika nedtonat som hos Mishima (även här gäller för övrigt att inget mer än så kan sägas utan att förstöra läsupplevelsen).
Sammantaget är det en stark debutroman, som rekommenderas varmt. Karaktärerna är intressanta människor, trovärdigt skildrade. Deras öden engagerar. Handlingen är spännande, inte minst stridsscenerna är dödligt realistiska. Samtidigt är inblicken i japansk kultur och bushido givande, det dyker upp både ronin, seppuku och ninjor. I tillspetsad form möter karaktärerna samma utmaningar som vi själva, som förlust, hämnd och kärlek, och på så vis får handlingen också en djupare dimension.
The Long Goodbye införskaffas bland annat här: Arktos
Om skribenten: Joakim Andersen
