Av aktiviteten på kommentarssidorna på Motpol framgår det tydligt att det finns ett stort antal duktiga och genomtänkta traditionalister, nationalister och andra i detta land. För att dessa ska få någon effekt krävs det dock att de delar med sig av sina insikter och kunskaper för en bredare allmänhet. Detta kan exempelvis ske genom att man startar en blogg, att man bidrar till en alternativ wiki, eller genom att man skickar in någon artikel till en tidning. När man talar med människor som är genomtänkta och skriver bra, och frågar varför de inte delar med sig av sina kunskaper, är det återkommande hindret en överdriven blygsamhet och en för långt driven självkritik.

Men det bästa sättet att bli bättre på något är övning, och eftersom det egentligen är betydligt lättare att skriva än man kanske först kan tro, blir dagens inlägg en mycket kortfattad manual i hur man skriver recensioner (i mån av tid kommer vi att ta upp debattartiklar senare). Detta kan delas upp i tre steg.

1. Val av recensionsämne
Först väljer man något man vill recensera. Det kan vara en bok, en film, en skiva, eller liknande. Det viktiga är att det är något som man tycker är viktigt, och som andra kan ha nytta av att veta mer om (att tipsas om eller varnas för, helt enkelt). Det är alltid enklare att skriva om något man har känslor för, så i början är det bra om man väljer något som man berörts av. Det är ofta enklare att skriva om sådant som berört en positivt.

Värt att tänka på är även att man i sitt ämnesval kan ta chansen att slippa framstå som förutsägbar och enkelspårig. Är man till exempel nationalist, så framstår man som en mer sammansatt människa om man inte bara skriver om nationalism. Ofta kan man visserligen ta något som vid första anblicken inte verkar ha det minsta med svensk nationalism att göra, och sedan visa att det har det visst (ett exempel kan vara recensionen av maorifilmen Once Were Warriors).

Det är även bra för den egna motivationen att man varierar sig, men skriver om sådant man känner att man kan hyfsat (då slipper man elaka tillrättavisningar, vilket kan vara rena döden för motivationen i början av ens skrivande).

2. Recension och sammanfattning
Därefter recenserar man boken eller filmen som man valt. Man skriver vad man tyckte om den, och varför man tyckte så. Man sammanfattar även dess mening, eller handling. När det gäller mer filosofiska verk är det viktigaste att man sammanfattar meningen, snarare än när författaren föddes och var han/hon bodde.

När det till exempel gäller Oswald Spengler, kan man sammanfatta honom med att civilisationer kan ses som levande väsen, som föds, lever, åldras och dör. Marx kan sammanfattas med att klasser har olika intressen och därför strider mot varandra. Faye kan sammanfattas med att Europa styrs av etnomasochistiska självhatare, och därför koloniseras av Tredje Världen idag.

När man läser en bok är det viktiga alltså att man kan hitta och sammanfatta den röda tråden, den som uttrycker författarens världsbild, och det han/hon vill säga oss.

Ett bra tips är även att skriva av en del citat som visar på den röda tråden. Dels är det lättare för läsare att förstå den röda tråden, när man använder sådana citat, dels ger det ett seriöst intryck. Bilder kan också underlätta läsningen av en längre text, väcka intresse, eller illustrera en poäng.

3. Egna tankar
Avslutningsvis är det dags för den mer kreativa delen. En bra recension måste innehålla lite egna tankar. Man kan argumentera mot en del av tankarna i den bok man läst, avslöja dolda budskap i en film, eller visa hur politisk korrekthet hindrar en författare från att dra de fulla slutsatserna av sina teorier. Det är nu man har chansen att skriva ”detta tycker Spengler, men såhär tycker jag”.

Ett tips här är att man tar den röda tråden och försöker se vad den säger om det egna samhället. Alltså, vad kan man säga om dagens Sverige om man utgår ifrån Spenglers teorier, från Marx eller Faye? Vad skulle Spengler, Marx och Faye säga om massinvandringen, om äldrevården, om reklam, om ateism?

Ett annat tips, när man kommit igång mer, är att man jämför med andra tänkare man läst, eller filmer man sett. Till exempel att Spengler och Yockey säger samma saker, bara att Yockey är mer militant, eller att Yockey och Thiriart båda är inne på geokultur och geopolitik. Detta är en bra metod att fånga den röda tråden, och att utveckla en världsåskådning.

Men när det kommer till kritan finns det bara en metod att skriva bättre: övning. Övning och vilja. Och den viljan kan sammanfattas med ett Strindbergcitat:

” I har makten, jag har ordet. Jag har ordet i min makt”

Och när det gäller lovande, självständigt tänkande, och uthålliga, bloggare kan nämnas Johan Björnsson, med begåvade och avslöjande tankar om vardagliga fenomen, den (visserligen engelskspråkige) Aryan Myth and Metahistory, den radikale Nationell Blogg samt Ir/Rationell (visserligen vänsterinriktad, men med goda citat och artiklar om bland annat Jünger).

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.