Den radikalkonservativa idéströmningen skiljer sig avsevärt från sådana ”konservativa” som kristdemokraterna och de gamla moderaterna. Gemensamt för de radikalkonservativa är en insikt om att i vissa tidsperioder så är det inte nog att bevara det gamla, utan man måste återskapa det gamlas innehåll i nya former. Endast så kan man tolka Moeller van den Brucks motstånd mot både den gamla monarkin, socialismen och det borgerliga samhället, endast så kan man förstå Ernst Niekischs världsbild där den nationella arbetarklassen skulle ta över nationen i en tid där både adeln och borgarklassen misslyckats.

Den radikalkonservativa världsbilden är till stora delar lätt igenkännlig för både nationalister och traditionalister, vilket innebär att man kan finna både inspiration hos sådana radikalkonservativa och konservativa revolutionärer som Ernst Jünger, Carl Schmitt, Oswald Spengler eller van den Bruck även idag. Vi har därför på webblogg Oskorei ägnat ett antal inlägg åt att presentera dessa tänkare för en modern publik, både för att få våra egna och andra att inse vilken rik intellektuell tradition vi faktiskt äger. Dessa inlägg har nu flyttats över från webblogg.se till bloggens nya adress på Motpol.nu, till kategorin Radikalkonservatism. Förhoppningsvis kan de något motverka bilden av vår idétradition som intellektuellt fattig, och oss som följer den som idioter (denna bild sprids på ett pinsamt sätt här, där vi bland annat får veta att fascismen är ”anti-intellektuell” trots att ledande fascismforskare visat att så inte var fallet, och där man ägnar 21 inlägg till att grubbla över om det finns ”intellektuella fascister” utan att nämna vare sig Schmitt, Heidegger eller Spengler en enda gång. Jag kommer inom kort att kommentera denna ”Snillen spekulerar”-diskussion närmare).

Bland mina personliga favoriter kan nämnas
Till en högerradikal nationalekonomi
Ernst Niekisch
Moeller van den Bruck
Carl Schmitt och det politiska
Det närmaste ett ”manifest” jag kommit: One more effort, commies

Politisk personalism

Det kan tilläggas att även om den radikalkonservativa ståndpunkten när det gäller synen på kapitalism och klassamhälle ofta står nära vad man kan kalla en ”nationell vänster” (särskilt tydligt hos Niekisch och Strasserbröderna kanske, men även hos Schmitt och Evola lyser motviljan mot klassamhället igenom), så är det historiskt rimligare att kalla det för en högerradikal ståndpunkt. Detta eftersom det rör sig om en reaktion och ett försvar mot 1789 års idéer, vilka redan från början kallades vänster. Det kanske inte alltid är dagspolitiskt möjligt att benämna sin ståndpunkt högerradikal i en tid då höger kommit att förknippas med kapitalism och borgerlighet, men på lite sikt ska det förhoppningsvis gå att återta ordet. 😉

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.