Jahapp, de var inte riktigt så världsfrånvända som man skulle kunnat tro. Vänsterpartiet har gjort det enda ens avlägset rimliga och valt Jonas Sjöstedt till ny ordförande, efter Ohlys flåsande lekstugeår. Det är synd, förstås, eftersom alternativet – topp tunnor lallande galningen Dinamarca – hade tagit med sig partiet ut ur riksdagen en gång för alla. Dessvärre valde (v) den högerpopulistiska vägen, och tog den mest kompetente, trots att hudfärg och kön var ungefär så fel det kunde bli. Sjöstedt är sannolikt den klipskaste killen som överhuvudtaget producerats av Vänsterpartiet på decennier.
Min gissning är att han kommer att ge partiet åtminstone 3-4% extra i nästa val, och tanken på att se partiet som tyckte det var värt att sluta kalla sig kommunister först efter kommunismens fall lämna riksdagen får vi nog ge upp nu, även om ”Sjöstedteffekten” skulle bli mindre än väntat. I och med Socialdemokratins totala kolllaps spelar det kanske inte så stor roll heller, om inte annat kan man ju åtminstone fortsätta peka på Vänsterpartiet varje gång någon tönt börjar yra om andra partiers och rörelsers ”rötter”.
Sjöstedt kommer sannolikt att göra det Juholt hade kunnat göra, om inte en vansinnig mediekår av okänd anledning beslutat sig för att karaktärsmörda honom. Den EU-kritiske ex-EU-parlamenterikern kommer att leta rätt på sådana saker som människor upplever som genuint negativa i det nya, liberalare Sverige och sannolikt dra en hel del väljare. Otrygga anställningar, pensionärers situation och i synnerhet EU-kritik (förstås, givet hans historia) torde bli centrala frågor. Han kommer gissningsvis inte att lägga lika mycket krut på att mala monomant om Sverigedemokraternas djävulsdyrkan, homosexuellas rätt att urinera var de vill och feminismens viktiga roll i partiet. I varje fall inte om han vill undvika att Mona Sahlina sitt parti bort från makten i all evighet.
Lite hippa kommentarer som antyder att han hellre vill bo i ett ghetto än som folk är det enda Sjöstedt hitills låtit undslippa sig av klassiskt nyvänstertramsande, annars verkar fokus ligga på trygghet och omfördelningspolitik – alltså det något så när normala människor förväntar sig av vänstern.
Man kan i alla fall konstatera att (v) valt en för partiet oväntad väg. Istället för en av allt att döma inkompetent kvinna med ett hett och eldigt invandrarnamn, valde man en psykiskt stabil, vit, manlig pragmatiker. Det luktar populism och heteronormativitet lång väg – man kunde lika gärna ha tagit Frank Baude. Vi-och-dom-tänkandet, Danmark och rasismen har fått genomslag även i VPK.
Albert Speer får rita nya Slussen.
Om skribenten: Solguru
