Om man på allvar ska kunna bekämpa det som man kan kalla 1968 års idéer (radikalfeminism, hypermaterialism, ”mångkulturalism”, et cetera) krävs det att man har en egen världsbild som på ett fundamentalt sätt skiljer sig från den idésamling man kämpar mot. Detta blir inte minst tydligt av den västerländska, och svenska, borgerlighetens ineffektiva kamp mot dessa ideologier, som mest liknar en enda lång reträtt där de underkastat sig och anammat idé efter idé från 1968. Man hittar idag inga borgerliga nationalister, inga borgare som på allvar utmanar homolobbyn, och så vidare. Detta beror på att skillnaden mellan borgarnas liberalism och 68:ornas socialism rör sig om en gradskillnad, inte en artskillnad. Detta är kanske inte så underligt då de båda har sina rötter i 1789 års idéer, idéerna från Franska revolutionen.
Vill man ha ett alternativ till 1789 års idéer kan ett lämpligt alternativ vara det som kallas Traditionalismen, som återknyter till den världsbild som alltid varit den normala före Franska revolutionen. Det är en världsbild som präglas av anti-materialism, anti-egalitarism, hierarki, en komplementär syn på förhållandet mellan könen, politikens överordning över ekonomin, den organiska samhällstanken, et cetera.
Med traditionalismen som utgångspunkt slipper man också de flesta av nationalismens ”barnsjukdomar”. Man slipper dela de såkallade ”bonnrasisternas”* förakt för ett islam de inte förstått och den patologiskt överdrivna antisemitismen, samtidigt som man kan försvara det egna utan att skämmas (man kan kort sagt respektera sin fiende). Man slipper även den förenklade indelningen av möjliga samhällsskick i ”demokrati” och ”diktatur”, och har istället tillgång till den organiska staten som ideal. På samma vis kan man ha en kritisk syn på både droger och homolobbyn utan att förfalla till ren moralism. Man har även tillgång till en sund inställning till naturen, som undviker både den extrema djurrättsrörelsens försök att likställa människor med allt annat levande, och den moderna kapitalismens reducering av djur till varor som kan behandlas hur illa som helst. Kort sagt, traditionalismen är väl värd att stifta närmare bekantskap med, även om man som vanligt själv väljer hur mycket man vill ta till sig av den.
Jag har ägnat ett flertal blogginlägg på den gamla bloggen åt olika traditionalister, främst då italienaren Julius Evola, och har nu flyttat över hela Traditionalismkategorin till Motpolbloggen. Gamla inlägg som jag själv upplever särskilt värdefulla listas nedan:
Politik
Domino och det traditionella maktbegreppet
Three-Generational Model of Elites
Utom-europeiska traditioner
Tankar kring den japanska traditionen
Det ugaritiska pantheon
Julius Evola on Islam
Kärlek och sexualitet
Eros and the Mysteries of Love
Att skaka hand med kvinnor eller inte
Livsstilism
Evola on the right to suicide
Evola on War as the Path to God
Julius Evola och mot-invigningen
Recensioner
Traditionella teman i Batman Begins
Traditionella teman i The Shadow
The Transporter som Traditionalist
Smått och gott
Traditionalism och rasbegreppet
Traditionalism och etnopluralism
Mircea Eliade och Myten om den eviga återkomsten
Fotnot:
* Begreppet bonnrasist bör egentligen undvikas då det härrör från den negativa syn på bönder som har sitt ursprung i liberal och socialistisk överklass. Den intresserade hänvisas till Jim Goads Redneck Manifesto för en utförligare behandling av ämnet.