Frånsett synen på kvinnans roll och offrets funktion, är slaveriet sannolikt den institution i den traditionella världen som känns mest stötande för den moderna betraktaren. I detta inlägg ska vi därför försöka skilja på form och innehåll när det gäller slaveriet, vi ska skilja på spirituell essens (ideal) och socio-ekonomisk existens (praktik). Vi kommer att använda exempel från det moderna samhället för att försöka demonstrera vår tes, vilken är att den traditionella synen på slaverietinte i sig är särskilt anmärkningsvärd.
Evola uttrycker i Revolt against the Modern World tanken att den som inte klarar att själv ge sig en lag, för sin egen skull bör få en lag utifrån. Den som inte har en egen vilja, kan få ta del av någon annans. Orsaken är att den traditionella världen insåg att det fanns handlingar och beteenden som var ovärdiga och som ledde bort från allt det som är ett gott liv.
Aristoteles uttrycker det på följande vis:
’That person is by nature a slave who can belong to another person and who only takes part in thinking by recognising it, but not by possessing it. Other living beings (animals) cannot recognise thinking; they just obey feelings.’
Detta är egentligen inte en särskilt främmande tanke för det moderna samhället. Hur egalitärt det än må vara i sin ideologiska överbyggnad, tvingas det ofta handskas med en inte fullt lika egalitär verklighet, och lösa olika situationer i denna. Om alla människor var kapabla att ge sig själva en lag, skulle det varken finnas förvaltare eller gode män. Och vi är nog egentligen alla överens om att de människor som får en förvaltare mår bättre trots att deras frihet inskränkts, än vad de gjorde när de var fullt fria att spendera alla sina pengar på postorder och skivor och sedan försöka skrapa fram pengar till mat och hyra från släktingar, vänner, och socialen. Ett närliggande exempel är psykvården, även där inser man att ibland måste individens frihet tas ifrån honom/henne, för hans/hennes egen skull.
De riktigt övertygade queerteoretikerna i BDSM-kulturen torde även hålla med om att det finns människor som mår bättre när någon annan ger dem en lag att följa. En smått komisk paradox är naturligtvis att det enligt uppgift kryllar av ”undergivna” ”feminister” i BDSM-miljön. Vilket bara demonstrerar att ibland finns det en viss diskrepans mellan ens natur och ens ideologi, milt uttryckt.
Ett citat, kopplat till fantasyböckerna om Gor, som belyser det hela på ett bra sätt:
”Slave” can refer to status: The condition of imbondment. This definition is unequivocal- either a girl is owned, or she is not. Either she has sacrificed her freedom, her will, and her choice, in order to be pleasing to the man who owns her, or she has not. By this definition, none of the uncollared girls of online Gor, and very few of the collared ones, are slaves; they are merely simulating slavery, perhaps towards the end of achieving it.
”Slave” can also refer to nature, to a girl’s innate personality, needs, and characteristics, and this is more of a continuum, a scale of grey instead of black and white. Under this definition, the presence or absence of a collar is immaterial- a natural slave is a natural slave, whether or not she has found a man to whom to be enslaved. A natural slave is one in whom the urge towards slavery is stronger than the urge towards freedom, to such a degree that she will find the condition of slavery more fulfilling than the condition of freedom. Moreover, in conjunction with her need is her capability for surrender: Some women want to be slaves, but do not have the requisite intelligence, selflessness, and strength of will to actually pull it off.
http://www.gor-on-earth.com/naturestatus.htm
Samtidigt påpekar Aristoteles att inte alla som är slavar juridiskt sett även är naturliga slavar. Detta innebär naturligtvis att slaveriet som institution är synnerligen problematisk. Så det vi kan få ut av hans tankar på området är inte att vi ska återinföra slaveriet, däremot kan de få oss att fundera en extra gång kring begreppet ”jämlikhet” och hur bra det egentligen är för samhällets svagaste medlemmar.
Vi inser såklart att begreppet ”naturlig slav” är en idealtyp, och att det tillämpat i exempelvis en kapitalistisk ekonomi snabbt kommer att utnyttjas av skrupellösa individer utan vare sig ansvarskänsla eller högrestående ideal, och främst legitimera exploatering (av varje människotyp som kapitalisten lyckas lägga vantarna på, och enbart till nytta för kapitalisten).
Det generaliserade slaveriet
Nej, det traditionella samhället må ha behandlat en del av sina medlemmar illa, men det fanns en sund, elitär, tanke bakom, där man insåg människors olikheter och tog hänsyn till dem. Vad det moderna samhället istället gör, är att det helt förnekar sådana skillnader. Detta drabbar dels dess svagaste medlemmar, vilka tvingas konkurrera på lika villkor med de övriga och därför inte sällan hamnar på gatan. Carl Schmitt sade någon gång att den starka staten främst var till för samhällets svagaste, och detsamma gäller faktiskt den differentierade människosynen. Den ger visserligen de ”starkare” grupperna vissa rättigheter, men den kräver motsvarande ansvar av dem.
I det moderna samhället kan man emellertid inte tänka sig olika lagar för olika människor, trots den medeltida insikten att ”en och samma lag för lejonet och oxen är tyranni”. Detta innebär att när politikerna upptäcker att det finns en del människor som inte kan hantera exempelvis droger och vapen, så lagstiftar man mot det, för alla. På så vis erkänner man kärnan i det naturliga slaveriet, nämligen att vissa för sin egen skull behöver få en lag utifrån, men man tillämpar denna insikt på alla.
En jämförelse antyder rentav att i det moderna samhället så är slaveriet generaliserat, trots att det på pappret är avskaffat. De allra flesta av oss är således löneslavar. De allra flesta av oss har en mycket begränsad sfär av personlig autonomi, och även om våra ledare råkar vara ”folkvalda” innebär inte det att de har mindre att säga till om över våra liv. Faktum är att forna tiders tyranner ofta lade sig i betydligt mindre än vad våra dagars folkvalda gör (delvis för att de saknade medlen till det).
Samtidigt kan man instämma i situationisten Vaneigems slutsats, att forna tiders aristokrater ersatts av grå byråkrater, som också är att betrakta som slavar. Vi har hamnat i den bisarra situationen där slavar styr över slavar, och en egentlig aristokrati är svår att finna.
Om skribenten: Joakim Andersen
