Det händer ibland/allt oftare att anti-moderna teman och budskap presenteras genom moderna medier, såsom litteratur, musik och film. Att det finns ett sådant budskap i Sagan om Ringen är uppenbart för alla och envar, det är mindre tydligt i Star Wars, och går även att urskilja i Matrix. Filmer med ett traditionellt budskap blir vanligtvis stora publikframgångar, och man får ofta intrycket att de stannar länge i publikens tankar (och alltså uppnår lite av katharsiseffekten som god teater skall leda till). Publiken längtar efter något fräscht, publiken längtar efter Tradition, efter Vara, efter Mening.
Batman Begins
Det går att urskilja flera teman i Batman Begins, teman med sitt ursprung i radikalkonservativa och traditionella kretsar.
I början av filmen är huvudpersonen, Bruce Wayne, mitt i ett nihilistiskt stålbad. Han har försökt utforska den kriminella världen, och har blivit ”truly lost”, vilket symboliskt uttrycks genom att han befinner sig i ett kinesiskt (?) fängelse. Styrd av sina känslor (framförallt sin skuld, sin vrede och sin fruktan), och utan ideal, utan en fast kärna; även på ett inre plan är huvudpersonen i fängelse.
Det är nu han får kontakt med vad som bäst beskrivs som en Traditionalist: Ras al’ Ghul. al’Ghul visar Wayne vägen till sitt fäste i de avsides bergen, en lång och hård färd som avslutas med att han tvingas kämpa för sitt liv i ett tillstånd av utmattning. Wayne börjar därefter sin träning i League of Shadows.
League of Shadows påminner en hel del om de Traditionella tankarna kring Le Roi du Monde/the King of the World. Tanken är att det finns en dold stad i det inre av Himalaya, ofta i Jordens inre, där en ras av högtstående människor lever, under världens Kung. Det är ett spirituellt centrum, som dolts under Kali Yugan. Med lite god vilja kan Ras al,Ghul och League of Shadows ses som symboler för Chakravartin och Agartha.
Den traditionella tanken om kopplingarna mellan det yttre, världsliga, och det inre kriget blir också tydliga i Waynes färd till klostret, och i hans träning. Det går inte att skilja hans fysiska umbäranden i resan dit från hans inre strävan, eftersom han måste övervinna sina inre ”demoner” under resan, som skriker åt honom att han måste vända om, att han kommer att frysa till döds, att det gör ont, att han är hungrig. Denna koppling mellan inre och yttre strävan/kamp är central i Islams Jihad-koncept (under Jihad slåss man till syvende och sidst alltid mot sina egna inre demoner, mot feghet och liknande), men finns i de flesta traditioner.
Väl i klostret strör al’Ghul visdomar av varierande värde över Wayne och tittaren, en blandad kompott av nietzscheanism (”training is nothing. The Will is everything”, ”your father failed because he failed to Act”), österländsk visdom (”you have sacrificed secure footing for a killing blow”, ”mind your surroundings”), och jungianism.
You must become more than a Man, you must become an Idea
Det jungianska temat löper som en röd tråd genom Batman Begins. Scarecrow säger vid ett tillfälle att mentalsjuka ofta externaliserar sina demoner till en yttre figur, en jungiansk arketyp. Även Batman själv är en sådan jungiansk arketyp, hämtad från det kollektiva undermedvetna. Han är en mörk arketyp, förknippad med natten, med fladdermöss och med skräcken hos lagbrytarna för att rättvisa kommer att skipas. Den heroiska människosynen, där en liten grupp Övermänniskor kontrasteras mot Gothamsviljelösa massor, behöver kanske inte ens kommenteras.
Det går även att se en Traditionell grundtanke i figuren Batman. Evola skriver att i traditionella samhällen gav man upp sitt namn när man fick en viss befattning (det enda exempel från nutid jag kommer på är påven). Detta var paradoxalt nog även ett steg i en personlig utveckling från det rent mänskliga (mänskliga känslor som bekvämlighet, fruktan, och så vidare).
Det finns även en intressant motsättning mellan Batman och League of Shadows. al’Ghul berättar att de i alla tider slagit till mot civilisationer som blivit för korrupta, och gett dem den sista ”knuffen” in i undergången. De har skickat pestråttor till Europa, de stod bakom Konstantinopels fall, och nu är det Gothams tur. De avrättar även brottslingar när staten inte gör det. Wayne/Batman reagerar mot detta, då det leder till lidande för oskyldiga, och filmen är därefter uppbyggd kring konflikten mellan al’Ghul och Batman.
Det går att hitta legitimation för båda synsätten i Traditionen. League of Shadows ”gör det som är nödvändigt”, för att hämta citat från Gitan. De sätter sig över alla mänskliga känslor, även medlidande. Parallellen till de italienska nyfascister som, inspirerade av Evola, dödade ett flertal civila för att skapa oro och krossa den borgerliga staten, är uppenbara. Wayne däremot kan inte tänka sig att döda oskyldiga, utan väljer att som en ksatriya försvara sin nation mot utomstående hot. I detta tvingas även han att sätta sig över mänskliga känslor, som lojaliteten till sin lärare.
Frågan är naturligtvis hur väl al’Ghul lyckas sätta sig över rent mänskliga känslor, hans beskrivningar av Gotham andas ofta en del moralism.
Avslutningsvis, några recensioner av andra filmer med intresse för Traditionalister:
Last Samurai: http://www.rosenoire.org/reviews/last-samurai.php
Fightclub: http://earth.prohosting.com/foreach/philo/fightclub.html
http://www.kaleochurch.com/culture/article.php?content=FightClub.html&type=film
Om skribenten: Joakim Andersen
