Våra politiker, journalister och administratörer, hängiva status quo, är ungefär så långt från visionärer som man kan komma. Ordningen som de upprätthåller bygger på en syn på människan som homo economicus och konsumism som livsstil. Bankirer är deras kungar. En kvalité som skriker med sin frånvaro i deras värld är storhet. Alltså inte det kvantitativa ”storlek”, utan det kvalitativa ”storhet”. Hela deras kultur genomsyras av kvantitetens herravälde: själsdödande massutbildning, masskultur och miljonprogram i grå betong. Hus som är ”maskiner att bo i”, skapade efter en bild av människan som en mekanisk produktions- och konsumtionsrobot, med den levande naturen besinningslöst exploaterad för att upprätthålla tillväxtmaskinen.

Mot deras själsdödande och ekologiskt ohållbara mekaniska ordning sätter jag det levande Europa, vars arv omger oss överallt i Sverige och på kontinenten: runstenar, fornborgar, gamla slott, torp på landet, de unika landskapen med sina dialekter och långa historia och de unika regionerna på kontinenten, alltså inte bara nationalstaterna som kom ganska sent i historien. Det finns gamla kloster och katedraler, borgar, fästningar, Stonehenge och bautastenar eller amfiteatrar och akvedukter.

Jag vet ingenting om Imperium Aeternum, utan fann två videor av en slump på nätet. Ibland säger bilder mer än ord, så jag låter dem tala för sig själva. De ger uttryck för något som är ungefär så långt man kan komma från den nuvarande torftiga tidsandan. Det gamla Europa hade storhet, alltså något som är värt att leva och dö för. Det nya Europa har i bästa fall ett Disneyland (i Paris):

https://www.youtube.com/watch?v=Qe8NlCOW7ak

https://www.youtube.com/watch?v=NSOzipBiyoo

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.