Den italienske traditionalisten Julius Evola stödde under Andra världskriget det fascistiska Italien, då det framstod som bättre än alternativen (anglo-saxisk liberalism eller sovjetisk bolsjevism). Samtidigt lämnade axelmakternas ideologier mycket att önska för traditionalisten Evola, och efter kriget utvecklade han sina tankar kring dem i två värdefulla böcker. Dessa finns nu översatta till engelska av Arktos, betitlade Fascism viewed from the Right och Notes on the Third Reich.
Evola utgår i de två studierna från ett synsätt där han skiljer mellan det principiella och det kontingenta. Det senare är det som styrs av det historiskt tillfälliga, som att förd politik påverkas av pågående världskrig eller ledare. Det förra är det för Evola mer intressanta, bland annat då han menar att bristerna som härrörde från tillfälligheternas spel kunde ha åtgärdats efter världskriget. Det är därför principerna han fokuserar på i sina studier.
Förutsättningarnas betydelse
Not a social contract, but relations of loyalty and obedience, of free subordination and honour, are the bases of the true state…
– Evola
Evola bedömer att Tyskland hade bättre förutsättningar än Italien vad gällde traditioner och människomaterial. Det fanns en lång tradition av sunda värderingar i de tyska staterna, under mellankrigstiden representerade bland annat av de konservativa revolutionärerna. Dessa värderingar bars också upp av betydande grupper i samhället, som militären och aristokratin. Italien saknade nästan helt sådana grupper och traditioner, de uppstod istället gradvis i takt med att fascismen utvecklades.
Dessa skillnader förklarar varför tyskarna så länge var lojala mot sin ledare, och överhuvudtaget deras insatser under kriget. Detta trots de betydande bristerna i nationalsocialismen som ideologi. Den italienska fascismen fungerade istället trots Italiens brister, och Evola uttrycker att om den haft längre tid på sig hade historien kunnat se annorlunda ut. Han noterar även att när stora grupper av italienare fortsatte en förlorad kamp på grund av trohet mot en ledare och ett ideal så representerade det något helt nytt i landets historia.
Man kan också notera att Evolas bedömning av de båda ledarna skiljer sig åt. Hans syn på Mussolini är tämligen positiv, medan han betraktar Hitler som en av orsakerna till Tysklands undergång. Hans hat mot monarkin som idé och hans besatthet av den judiska frågan är faktorer som omöjliggjorde en sundare utveckling.
Den traditionella staten
The vital condition of every true state is a well-defined climate: the climate of the highest possible tension, but not of forced agitation… in essence, the climate of the true state should be personalising, animating and free.
– Evola
Genom studierna får man en god inblick i Evolas syn på den traditionella staten. Dels har den ett centrum i form av en kung, även om kungen kan överlåta det praktiska regerandet på en ledare (vilket skedde i Italien, och av Evola benämns diarki). Den traditionella staten är också organisk, och består av delar med långtgående frihet. I Tyskland fanns exempelvis de så kallade Länder. Evola skriver här att den traditionella staten inte är totalitär, och att den inte lägger sig i sådant som kan skötas bättre på andra nivåer. Detta innebär att det finns en konflikt mellan den traditionella staten och den centraliserade och homogena stat som bygger på massan. Överhuvudtaget anser Evola att befolkningen i gemen inte har i den politiska sfären att göra.
For Hitler, the Volk alone was the principle of legitimacy… no higher principle existed or was tolerated by him.
– Evola
Man kan också notera att vad gäller den sociala politiken är det inte Röhms ”andra revolution” eller Salorepublikens socialism som Evola sympatiserar med. Hans ideal är korporatismen, men en korporatism som inte slår över i kommunism. Företaget har istället sin plats i den organiska staten, och relationen mellan direktören och de anställda är personlig och närmast feodal. Evola talar här med uppskattning om den tyska lösningen (med en Führer och hans Gefolgschaft, och en statlig ”hedersdomstol” för att lösa konflikter), liksom om Portugal.
I do not worship the new divinity – the masses. It is a creation of democracy and socialism.
– Mussolini
Den traditionella staten är heller inte en parlamentarism byggd på individuell rösträtt och partier, utan korporativ, med representanter från olika viktiga grupper/stånd. Detta kan ta sig uttryck i en tvåkammarsriksdag. Evola noterar här en genomgående konflikt både i fascismen och nationalsocialismen. Å ena sidan försök att framställa sig som mer demokratiska än rivalerna, och plebejiska försök att vinna massans gunst. Detta bland annat i masshysteriska stormöten och tal om den ”pedagogiska staten”. Å andra sidan en hierarkisk princip och vilja att föra kampen till världsåskådningens och mytens sfär. Denna förvirring identifierar han också på området ras och nation, där man å ena sidan drog ner begreppen till massans och kollektivismens nivå, å andra sidan strävade efter differentiering.
Helhetsintrycket blir alltså kluvet. Det fanns positiva och lovande inslag i båda projekten, Evola tar bland annat upp det pan-europeiska idealet i det senare SS, försvaret av de tyska bönderna och återkopplandet till romerska och ariska värden, till en världsbild präglad av inre ansträngning och militära ideal. Samtidigt fanns det negativa inslag, dessa hänger i hög grad samman med att dessa båda rörelser verkade under massans tidevarv. Detta gav dem förvirrade och plebejiska inslag, som det hitlerska rashatet vilket omöjliggjorde en fungerande öst- och judepolitik och garanterade Tyskland ett flertal fiender och eftervärldens dom. Eller Mussolinis återgång till en mer socialistisk politik i Salo.
Som helhet är det ett par mycket värdefulla studier Evola skrivit. De ger en bra bild av hur han föreställer sig den traditionella staten, och kan användas för att bedöma även samtida ideologier och stater. De ger också en bra sammanfattning av de båda historiska ideologierna, särskilt Fascism viewed from the Right innehåller många citat av Mussolini. Det är inte säkert att man som läsare helt instämmer med Evola, man kan föreställa sig att en del läsare kan invända att han inte förstår skillnaderna mellan germansk och latinsk tradition eller att man inte kan utplåna bourgeoisins värderingar utan att först utplåna det moderna företaget. Man kan också identifiera likheter mellan Evolas ansats och Aleksander Dugins försök att ta det bästa av 1900-talets ideologier och använda det i skapandet av en fjärde position. Sammantaget rekommenderas de båda studierna varmt. De finns bland annat att införskaffa på Arktos förlag här:
Notes on the Third Reich
Fascism viewed from the Right
Relaterat
Gudomlig komedi – Evola och fascismen
Rent Principiellt – Julius Evola: italiensk högertänkare, hans centrala idéer
Gautthiod – Julius Evola: fascismen sedd från höger
Julius Evola – Heathen Imperialism
Julius Evola/Elements of Racial Education
Julius Evola och det teknologiska samhället
Julius Evola om vikten av distans
Julius Evola – The Cinnabar Path
Julius Evolas politiska testamente
Om skribenten: Joakim Andersen
