Tolkiens verk tillhör vår tids mest värdefulla litterära skapelser. Inspirerad av nordeuropeiska myter och sagoväsen, och med en inställning till mytens betydelse som påminner om Eliades, skapade han en litterär värld och myter som förmedlar det traditionella Europa till vår tids generationer. Mot bakgrund av detta är det positivt att Peter Jacksons filmatisering av ringtrilogin blivit så populär. Jackson har efter detta fortsatt filmatisera Tolkiens verk, nästa steg är en trilogi baserad på The Hobbit. Den första filmen i trilogin har nyligen kommit på bio, och dagens inlägg kommer beröra den.
Vad man först kan notera är att The Hobbit är en ganska kort bok, att basera tre långa filmer på den framstår därför som något av en utmaning. Jackson har dock lyckats väl med detta. Dels broderar han ut flera scener, dels lägger han in sådant som äger rum under perioden men inte beskrivs närmare i boken. Man kan också notera att han för in en extra antagonist i handlingen, och överhuvudtaget tar sig en del konstnärliga friheter med Tolkiens roman. Detta är inte negativt, trots ändringarna är det fortfarande Tolkiens saga som tolkas. Däremot kan man konstatera att The Hobbit egentligen är mer av en barnbok än ringtrilogin, men Jacksons tolkning påminner mer om den senare även om sagokänslan också är starkare.
Filmen är en fantastisk upplevelse. Det är estetiskt tilltalande, miljöerna är ömsom storslagna ömsom hemtrevliga. Det underverk som är en dvärgstad skildras på ett imponerande vis, detsamma gäller den obehagliga vättestaden och de typiskt nordeuropeiska naturscenerna. Tolkien och Jackson växlar detta med det hemtrevliga, i detta fall Bilbos och Radagasts hem (att ha med den senare i filmen tycks ha varit ett lyckat grepp från Jacksons sida, den växt- och djurfokuserade trollkarlens blandning av det gulliga och det komiska uppskattades tydligt av publiken). Tolkiens många fascinerande varelser fångas också på ett samtidigt troget och innovativt sätt i Jacksons filmer, denna är inget undantag. Att dessa bygger på europeiska sagoväsen är inget minus i sammanhanget.
Jackson fångar också den djupare betydelsen i Tolkiens berättelse. Girigheten och dess faror, liksom oförsonligheten, är något som inte enbart dvärgarna illustrerar. Likaså deras tragiska längtan efter sitt hem, som de brutalt bestulits. I nordisk myt skapas eller lockas drakar av guld som inte tillåts flyta fritt, utan som girigt läggs på hög. Detta tema förmedlar Jackson. Likaså finns i europeisk tradition en naturlig koppling mellan kungen och landet. När kungen förfaller drabbas även landet av katastrofer. Även detta tema fångar Tolkien och Jackson. Andra tydliga teman från europeisk myt som förs vidare är svärdets centrala betydelse, och då inte bara symboliken hos det brutna svärdet som blir helt när den rättfärdige konungen återvänder, örnarna som kungliga fåglar, et cetera. Den goda relationen till naturen återkommer också i Tolkiens och Jacksons verk, med vättar och Saruman som tydliga paralleller till det industriella samhällets rovdrift på naturen. I likhet med i shamansk och germansk världsåskådning är också gränsen mellan människa och natur flytande, det finns talande träd, människor som skiftar hamn, och liknande.
På många vis är The Hobbit en klassisk Bildungsroman. En tämligen bekväm liten hobbit, som lagt barndomens drömmar åt sidan och låtit sig förborgerligas bortom vad som är helt sunt, erbjuds av Gandalf att ta del i ett äventyr och accepterar motvilligt detta. Under äventyrets gång utvecklas han i riktning mot ett traditionellt människoideal. Han lär sig uppskatta lojaliteten och vänskapen, utvecklar mod och list, liksom välvilja och barmhärtighet. Det finns ett tydligt kristet inslag i hela ringtrilogin, själva förutsättningen för att Bilbo inte blir Ringens slav är att han visar Gollum barmhärtighet, detta är också förutsättningen för att Ringen senare kan förgöras. Tolkien kopplar på så vis en handling av godhet i det lilla till konsekvenser av kosmiska proportioner.
Sammantaget är det alltså en fantastisk film. Jackson har inte kompromissat nämnvärt med moderna sentiment, annat än att han fört in fler actionelement. Dessa bidrar dock till en mer episk och heroisk känsla, särskilt dvärgarnas kamp mot sina numerärt överlägsna fiender är ett effektivt inslag. Sammantaget är det alltså en mycket välgjord tolkning av Tolkiens myt, som fångar både det tragiska och det heroiska, det vackra och det komiska. Peter Jacksons Hobbit får därför fem indo-europeiska trollkarlshattar i betyg av fem möjliga.
Relaterat
Sagan om Ringen och traditionalismen
Húrins barn
Solguru – J.R.R. Tolkien: Breven från Jultomten
Om skribenten: Joakim Andersen
