Anthony Burgess (1917-1993) var en av 1900-talets mer intressanta författare. Idag är han mest känd för A Clockwork Orange, vilken många tagit del av genom Kubricks filmatisering snarare än boken. Ibland möter man därför bilden av författaren som kontroversiell, scenerna med sex och våld som självändamål snarare än inslag i en skildring av samhällsförfall och en diskussion om den fria viljan. För Burgess var på många sätt en man av högern. Han samarbetade med den nya högerns GRECE, Groupement de Recherche et d’Études pour la Civilisation Européenne och beskrev sig som jakobit snarare än jakobin. Burgess skrev relevanta dystopier och apokalyptiska verk, genomsyrade av såväl en reaktionär sensibilitet som betydande kunskaper om historia och samhälle. Ett intressant exempel på detta är dystopin 1985, utgiven 1978.
Som titeln antyder är verket i många avseenden ett samtal med Orwell, första halvan av boken består av essäer om bland annat 1984 medan andra halvan utgörs av Burgess egen dystopi. Essäerna är givande i sin egen rätt, inte minst visar de att Burgess var politiskt mer initierad än Orwell. Hans iakttagelser var ofta originella, bland annat noterade han att det samhälle som skildras i Orwells dystopi snarare var England 1948 än 1984. Detta till den grad att den kan läsas som en komedi, inslagen var ofta sådant människor kände igen från kriget och tiden strax därefter. Han jämförde Orwell med Huxley och noterade att Orwells Ingsoc hade en dynamik som kastsamhället i Du sköna nya värld saknade. Burgess tog också upp hur socialisten Orwell kunde skriva 1984, bland annat noterade han att ”he loved his country more than his party”. Även relationen mellan Orwell och arbetarklassen togs upp, ”he tried to love the workers but he couldn’t” (jämför skildringen av de marginella ”proles” i Orwells dystopi).
Burgess tog också upp kopplingen mellan ungdom och hat mot det gamla, i essän Bakunin’s children beskrev han hur radikal retorik ofta kunde dölja mer infantila drivkrafter (”no real programme except more and more licence for the young”). Studentradikalerna förstod inte nödvändigtvis det samhälle och det arv de ville slå sönder, men de kunde manipuleras av äldre aktörer som gjorde det, och deras sentiment driva på processen mot Ingsoc. Intressant är annars Burgess kritik av den marxska tron på revolution i i-länderna, ”the answer to capitalist oppression has been syndicalism, not revolution”, liksom hans insikt att en urvattnad kristendom snart skulle möta en gammal motståndare i form av islam (”islam.. may yet reimpose itself on a West drained, thanks to the Second Vatican Council, of solid and belligerent belief”). Hänvisningen till Jünger bör här också nämnas, ”the individual alone can be a true anarch”. Sammantaget är det som synes flera fruktbara resonemang, vilka antyder djupare politiska insikter än Orwell (även om tidsfaktorn här givetvis också spelar in, Burgess skrev trots allt några decennier senare).
Andra halvan av boken består av Burgess svar på Orwell, försöket att ”contrive an alternative picture – using his own fictional technique – of the condition to which the seventies seem to be moving”. Det är dystopin, eller kakotopin för att använda Burgess term, med namnet 1985. Vi följer där huvudpersonen Bev Jones i ett delvis bekant, delvis obekant England. I förbigående nämns att Orwell gått bort i spanska inbördeskriget, historien har tagit en delvis annan väg. Storbritannien är syndikalistiskt, staten finns kvar men fackföreningarna omfattar alla arbetare och strejkar regelbundet i en cykel av strejk – löneförhöjning – inflation – ny strejk. De mindre arbetsgivarna går under och staten äger ett växande antal företag (vilka utsätts för samma strejker). Detta system ses inte som något negativt utan snarare som en dynamisk process i sig. Bevs uppvaknande och bekymmer inleds när hans hustru som följd av brandkårens strejk brinner inne, och han vänder sig mot tvånget att tillhöra en fackförening.
Burgess skildrar samtidigt en kultur präglad av hedonism och nivellering, där Bevs dotter konsumerar TV-program med namn som Pornman. Utbildningen har fokus på facklig kamp, vilket innebär att stora delar av historieundervisningen fallit bort. Gatubrottsligheten är ständigt närvarande, vissa av vandalerna ägnar sig i lönndom åt att studera sådant som historia och latin. Bev stiftar bekantskap med dessa efter att hans strävan efter individuell frihet leder till att han i egenskap av icke fackansluten blir oanställningsbar. Ett tema vi känner igen från Clockwork Orange är Burgess intresse för relationen mellan fri vilja och totalitarism, den totalitarism vi här möter är relativt ”mjuk” med en stark vilja att Bev frivilligt ska förnya sitt fackliga medlemskap.
Ett relativt ovanligt inslag i den dystopiska genren är det mångkulturella, Wells The Sleeper Awakes och Burgess 1985 är undantag. Det syndikalistiska Storbritannien har i hög grad köpts upp av oljerika araber, och detta har bland annat lett till en omfattande invandring från Pakistan och flera arabländer (jämför Bat Ye’ors eurabiska teori). Burgess låter Bev dras in i ett försök av dessa aktörer att ta över landet genom infiltration och kupp, vilket leder till etnoreligiös konflikt. Det syndikalistiska Storbritannien är svagt både militärt och andligt, ansatt bland annat av ”boredom”, men kuppen tycks dras igång för tidigt och det folkliga motståndet blir för starkt. Hur Burgess låter det hela avlöpa låter vi vara osagt, men det bekräftar hans jakobitiska ådra.
Sammantaget är det en originell dystopi, intellektuellt givande och i hög grad relevant för vår tid. Lika litterärt fängslande som Orwells 1984 är det inte, men det är heller inte litterärt ointressant. Gemensamt har de båda dystopierna däremot att de skildrar hotfulla tendenser i samtiden men utan att erbjuda några lösningar på dem. Detta lämnas till läsarna, identifieringen av hoten är oavsett vilket ett värdefullt första steg.
Relaterat
Burgess som depopulationistisk dystopiker
Wyst – Jack Vance som dystopist
H.G. Wells – The Sleeper Awakes
Philip K Dick och pre-personerna
Lästips: James Lafond – Last Whiteman
Lämna ett svar