Nick Land är en av vår tids mest särpräglade tänkare, en central gestalt bakom både accelerationismen och den neoreaktionära miljön. Han läses av många i Silicon Valley men har varit tämligen okänd för den breda massan. Detta tycks nu ha förändrats, sedan han bland annat tagits upp av Tucker Carlson och deltagit i ett samtal med Alexander Dugin på Auron MacIntyres youtubekanal. Intresset för Land har varit betydande, delvis då han i likhet med Dugin kan målas upp som den grå eminensen bakom tunga aktörer, här techoligarker snarare än Putin och med demonisk agenda istället för eurasisk, och dels då hans världsbild är både komplex och innovativ. Land är såväl bildad som intelligent, han är dessutom skicklig på marknadsföring (jämför Zizek, även om Land är mindre intresserad av åsiktskorridorens ramar). Hans perspektiv har genomgått metamorfoser men överlappar bland annat kontinental filosofi, science fiction, ockultism och protestantisk teologi.
Flera av Lands texter finns med i antologin Fanged Noumena från 2011. Vi möter där inledningsvis den tidige Land, politiskt tämligen vänster och förankrad i kontinental filosofi, bland annat i texter som Kant, Capital, and the Prohibition of Incest. Han återknyter flitigt till Kant och Heidegger, till Bataille och Deleuze, språket är bitvis tungt men inte lika svårbegripligt som det senare kommer att bli. I Kant beskriver han motsättningen mellan integration och separation, där Tredje världens nationalstater kan betraktas som en form av de gamla sydafrikanska bantustans och en förutsättning för att i-länderna kan praktisera endogami. Han har här även ett feministiskt perspektiv, ”it is only when the pervasive historical bond between masculinity and war is broken by effective feminist violence that it will become possible to envisage the uprooting of the patriarchal endogamies that orchestrate the contemporary world order”. Som synes är det en vänsterposition, och en tämligen radikal sådan, det är också en historiskt överspelad position vad gäller både världen i stort och Land själv. Endogamin och den geografiska separationen bröts sönder med idag kända konsekvenser.
Men redan under den tidiga fasen anar vi mer bestående teman och intressen hos Land. Där finns intresset för processer och logiker, alltså ett dynamiskt snarare än statiskt tänkande, där finns också ett intresse för det icke-mänskliga. Det distanserade, opersonliga språket och det icke-mänskliga förenar Land med traditionalisten Evola, men hos den tidige Land är det snarare animalitet och varulvar som representerar detta ickemänskliga. Hos Evola är det som bekant det högre icke-mänskliga snarare än det lägre som står i fokus. I tidiga Narcissism and Dispersion in Heidegger’s 1953 Trakl Interpretation möter vi exempelvis poeten som varulv, kopplat till sådant som natten, skogen, månen och det djuriska. Tidiga Spirit and Teeth utvecklar samma vargtema, vi får bland annat veta att Derrida inte är en varulv, med en inlevelse som är närmast poetisk beskriver Land den människotyp Rimbaud kallade ”the accursed race” (”the accursed race, living like beasts, whose veins are inflamed by a cosmic menstruation, have never entered into the great project of civilization, which begins with the use of fire to keep the wild animals at bay. Instead they leave a scorched and blackened trail in their wake as they irresponsibly protract the trajectory of animality”). Råttorna och svärmen berörs också, uttryckligen får vi veta att den fördömda människotypen står under civilisationen och inte förstår den (jämför Evolas distinktion mellan två former av anti-borgerlighet, där den ena är lägre än borgerligheten).
Varulvar, nätter och mångudinnor är gotiska fenomen och Land har även i sina senare inkarnationer en gotisk ådra. Det förenar honom för övrigt med Marx skildringar av hur det döda arbetet kontrollerar det levande, där även vampyrer och varulvar används som liknelser (även om Marx citeras betydligt mer sällan än Deleuze, Heidegger, Kant och Bataille i Fanged Noumena). Intresset för icke-mänskliga tillstånd, processer och gestalter förenar Land med den post-strukturalistiska filosofduon Deleuze och Guattari, vars svårgenomträngliga mastodontverk hade en betydande påverkan på den intellektuella vänstern för ett antal decennier sedan. Costanzo Preve beskrev Nietzsche som ”dörren ut” från marxismen för många gamla vänstermän, något snarlikt gäller de av Nietzsche starkt influerade herrarna bakom A Thousant Plateus och Anti-Oedipus. Mycket var udda, ägnat att kittla den specifika sociala miljö som var verkens måltavlor, att provocera dem precis tillräckligt mycket men inte för mycket (därav romantiseringen av psykisk sjukdom som implicit alternativ till den borgerliga individen, för att ta ett exempel). Men det fanns också fruktbara inslag, bland annat ansatsen att utveckla ett språk för att beskriva processer och förändring, och dikotomin mellan urstaten och den nomadiska ”krigsmaskinen” som var mer än lite förenlig med ett indo-europeiskt perspektiv. Ett oväntat stort antal av de som läste Deleuze och Guattari har därför rört sig bort från den stereotypa ”vänstern” och i mer eller mindre lovande riktningar (från svenskar som Sjunnesson och Bard till utsocknes tänkare som De Landa och Land). Deleuzes och Guattaris intresse för sådant som svampar och maskiner ligger i linje med det ovan nämnda icke-mänskliga temat.
CCRU
The deep secret of capital-as-process is its incommensurability with the preservation of bourgeois civilization, which clings to it like a dwarf riding a dragon. As capital ’evolves’, the increasingly absurd rationalization of production-for-profit peels away like a cheap veneer from the positive-feedback detonation of production-for-production.
– Nick Land
Den tidige Land är i många avseenden en intressant tänkare, inte minst genom kombinationen av kontinental filosofi och mer mytiska teman som ”Shamanic Nietzsche”. Hans andra inkarnation, accelerationisten och cyberockultisten, är än mer så. 1995 grundar han tillsammans med Sadie Plant på University of Warwick det numera mytomspunna Cybernetic Culture Research Unit, CCRU (även Mark Fisher involverad i projektet). Ursprungligen cyberfeministiskt utvecklas CCRU under professor Lands ledning i en mindre akademisk riktning. Det finns berättelser om hur han föreläste liggande på golvet, kraxandes i en mikrofon. Land och flera andra använder droger under perioden, många kraschar. Det finns också ett starkt intresse för ockultism, med sådana inslag som teosofi, Aleister Crowleys gamla lägenhet, Burroughs verk, Lovecraft et cetera. Samtidigt är det en kulturellt intressant era, där junglemusik, industrial och noise utgör lämplig bakgrundsmusik till filmer och böcker som Cyberpunk, Flatliners, Existenz och Crash.
Lands intresse för det ickemänskliga förflyttas nu från varulvar och råttor, han utvecklar en accelerationistisk syn på kapitalets och produktivkrafternas utveckling. Istället för att försöka hindra dem ska de drivas framåt, med mer eller mindre emanciperande konsekvenser. En vänsteraccelerationism kan se kapitalets nedbrytande av sådant som stat och familj som positivt, liksom skapandet av förutsättningarna för ”automatiserad lyxkommunism”. Rörelsen bort från det mänskliga som vi känner det kan också drivas av accelerationen, utopi för vissa och mardröm för andra, i centrala Meltdown läser vi bland annat om ”dissolution of the biosphere into the technosphere” och ”Artificial Intelligence is destined to emerge as a feminized alien grasped as property”. Det finns en antihuman tendens i denna accelerationism, i Circuitries läser vi bland annat om ”a transglobal post-biological machinism”. Identifikation med ersättaren kan ta många former, fokus kan ligga på att den är ny eller att utvecklingen är oundviklig, redan under denna period beskriver Land kapitaletlogiken som en sorts AI. Det är en ickemänsklig intelligens som steg för steg omvandlar såväl samhälle som natur efter sitt väsen, som deterritorialiserar det mesta för att använda ett av Deleuzes och Guattaris begrepp. CCRU intresserar sig för allt från musikgenren jungle till cyberpunk, från cybergotik till deleuziska begrepp som maskinellt begär.
Många fruktbara begrepp och perspektiv utvecklas också. Främst bland dem torde hyperstition vara, ’fictions that make themselves real’. Det är metapolitiskt intressant, ett sätt att mynta begrepp och perspektiv som sedan blir självuppfyllande. Synnerligen givande i sammanhanget är texten Lemurian Time War (det är oklart om Land är författaren). Den utgår från Burroughs men tolkar honom på ett intressant sätt, det beskrivs hur ”Burroughs construed writing – and art in general – not aesthetically, but functionally, – that is to say, magically, with magic defined as the use of signs to produce changes in reality.” Mot bakgrund av det hyperstitionella perspektivet är CCRU:s praktik inte alldeles lättsmält, för de fiktioner som sattes i verket inkluderade bland annat Lovecrafts Old Ones och flatlinerliknande A-Deathsubkultur (snarare än pro-sociala eller pro-humana motsvarigheter). Tidsperspektivet vänds inte sällan hos Land under och efter CCRU-perioden, i Meltdown läser vi att ”Deleuzoguattarian schizoanalysis comes from the future”. Senare har han talat om tankeexperimentet Rokos basilisk, hur en framtida AI kan få människor att redan idag verka för dess uppkomst genom insikten att de som inte gör det kommer straffas av den. Perspektivet kan också tillämpas på exempelvis investeringar och eskatologier, men verkligt fantasieggande blir det givetvis när vi betraktar kapitalet som en skapelse från framtiden som likt Skynet planterat sina frön i forntiden.
Ett intressant inslag hos CCRU är det ockulta. Man vidareutvecklar Lovecrafts mytos med gestalter som Echidna Stillwell och Vysparov, man involverar Burroughs i mytoset genom ovan nämnda Lemurian Time Wars, man utvecklar också nya fiktiva kulturer som n’ma och tzikvik. Lika kraftfullt som Lovecraft blir det inte, även om just anammandet av vissa teman hos Burroughs är spännande. Verkligt intressant är CCRU:s utvecklande av det så kallade numogrammet, en tids-karta kopplad till lemurisk demonism och tidsmagi. Det finns uppenbara likheter med kabbalah och numerologi, liksom med goetian, men också skillnader. Lands intresse för kontakter med icke-mänskliga entiteter från det som är utanför kommer nu att fokusera på det som ömsom kallas lemurer, ömsom demoner. Vad dessa väsen egentligen är och vad de har för agenda är svårt att bedöma. I CCRU:s material skildras de som hemmahörande i Cthelli, Jordens flytande, metalliska kärna, om det är sitt eget omedvetna, klassiska demoner, metazoologiska prosimianer eller något helt annat Land kommunicerar med är för en utomstående inte alldeles enkelt att avgöra. CCRU-perioden avslutas oavsett vilket enligt många källor med att hans amfetaminanvändande leder in i väggen eller en psykos.
Neoreaktionären
The hypertrophy of the state, the hypertrophy of bureaucracy in its final phases, this woke lunacy that’s the most culturally ruinous process that’s ever happened in our history.
– Nick Land
När han flera år senare kommer tillbaka har han lämnat vänstern bakom sig och istället anammat en högerposition. Denna Land spelar en betydelsefull roll i det som kallas den mörka upplysningen, ”the dark enlightenment”, han är bland annat kritisk till demokratin och egalitarianismen. Han tar upp behovet av eugenik, även om hans position i rasfrågan, den hyperrasistiska, inte helt överlappar den klassiska rasismen utan snarare beskriver hur assortative mating leder fram mot en ny elit/ras. Han skriver angående detta att ”that it is a consummate nightmare for anti-racism goes without question, but it is also trans-racial, infra-racial, and hyper-racial in ways that leave ‘race politics’ as a gibbering ruin in its wake”. I förbigående sagt är Lands hyperrasism inte alldeles olik teosofernas framtidsvision där en ny rotras uppstår på europeisk och asiatisk grund. Oavsett vilket fungerar ”vänstern” och wokefenomenet som en broms på accelerationen, det är inte omöjligt att massinvandringen rentav omöjliggör fortsatt teknologisk utveckling. Det gör Lands politiska ompositionering logisk.
Samtidigt går det att identifiera fortsatta glidningar i Lands intressen och fokus, ofta fruktbara sådana. Han tar upp kopplingarna mellan anglotraditionen, individualismen, liberalismen och brittisk kristendom, både i samtalet med Dugin och på X/Twitter. Detta ihop med ett intresse för Bibeln, kabbalah och änglar. I samtalet med The Dangerous Maybe säger han bland annat att ”I think angelology is like again something that people thought they’d wave goodbye to at the start of the Renaissance and it is back, baby”, han tar också upp frågan om hur man kan veta om man kommunicerar med änglar eller demoner. Det är fullt möjligt att de entiteter han har kontakt med är bedrägliga nog att anpassa sina budskap, men den senaste inkarnationen av Land kan mycket väl vara på väg att bli kristen. Om än en tämligen ovanlig sådan, vilket antyds av citat som ”so what’s the fruit of the tree of knowledge? To be quick and crude: Capitalism” och ”the AI-Capital equation is lucidly biblical, and intrinsic to Solomonic Wisdom”.
Sammantaget är Land en komplex och innovativ tänkare, med en återkommande förmåga att komplicera sina texter genom deleuzianska termer och ironi, och svår att göra rättvisa i en text som denna. Hans centrala bidrag torde vara insikten att kapitaletlogiken kan liknas vid en AI samt hyperstitionbegreppet. Det accelerationistiska perspektivet är också intressant, potentiellt oroväckande även utan att man ser det hela som en möjlighet för lovecraftianska väsen att bryta igenom muren mellan deras värld och vår. Lands hantering av Freuds begrepp dödsdriften är intressant även det, och det har vi inte ens tagit upp. Samtidigt bör man givetvis vara medveten om Lands personliga ekvation, vilken antyds både ovan och genom vanan att välja pseudonymer som ”outsideness” och ”xenosystems”. En intressant skildrare av vår samtid är han oavsett vilket.
Relaterat
Tucker Carlson – The Occult, Kabbalah, the Antichrist’s Newest Manifestation, and How to Avoid the Mark of the Beast
The Dangerous Maybe – Nick Land Responds to Tucker Carlson
Auron MacIntyre – Nick Land vs. Aleksandr Dugin Debate
CCRU
CCRU – Glossary
CCRU – Lemurian Time War
Social Ecologies – The Numogram
Autonom marxism och nomadfilosofi
Krigsmaskinen
Mark Fisher och kapitalismen
Yage Letters
Om skribenten: Joakim Andersen
