Förra sommaren då jag besökte jag Florens och Siena väcktes mitt intresse för de två grupperingarna guelfer och ghibelliner som under medeltiden ofta låg i fejd med varandra. Kortfattat så var guelferna påvetrogna och ghibellinerna kejsartrogna i den återkommande politiska striden mellan de båda storheterna. Guelfernas ekonomi byggde på handel och deras centrum var Florens. Grunden för ghibellinernas välstånd var jordbruket och landegendomarna kring staden Siena. Joakim Fredriksson har beskrivit det som en maktkamp mellan städernas borgare och den feodala aristokratin.
I min ungdoms somrar då jag arbetade jag på Amnehärads kyrkogård i den nordligaste delen av Skara stift fick jag bland annat vårda Frans G Bengtssons grav. Bengtsson är mest känd för äventyrsromanen Röde Orm, men han skrev också om guelfer och ghibelliner i En ballad om franske kungens spelmän. Den sista versraden i dikten innehåller ordet transsubstantiera som Frans G Bengtsson använde enbart för att bevisa för sina vänner att det gick. Texten har tonsatts av Gunnar Turesson och framförts av Olle Adolphson.
Vi har kommit från Burgund och från Guienne,
från Brabant och från det gröna Normandie.
Vi har aldrig sett de länderna igen,
sen vi trummade för Kungens kompani.
Högt där Alpen lyfte kammen
klang det ”Kom,
med kung Karl och Oriflammen
emot Rom!”
Och den blåa luften bar
våra vimplar och standar,
tills av liljorna Toscana stod i blom.
Å, de skörderskor vi sett bland lin och korn
stå förundrade med famnen full av ax,
när basunerna vi lyft mot mur och torn:
”Män av Florens! Kungen kommer! Öppnen strax!”
Å, donsellorna på torgen!
Deras blod
svann ej bort från kind av sorgen
för vårt mod,
när det svors att söderåt
skulle icke längs vår stråt
någon jungfrudom bli kvar, om Gud var god.
Vi ha spel för marsch och dansmusik för sal,
litaniors drön och sång om Charlemagne.
Vi ha klinkat klavikord och virginal
till en aube och till romanser från Bretagne.
Vi ha rim om Blanchefleur
och Herr Floris
och refängerna om Sieur
de la Palice.
Och där påven fromt höll av
kurtisanernas konklav,
sjöngo vi Ballade des Dames du Temps Jadis.
Trumma på och blåsa klart och hålla takt
är vår lott ännu, fast buk och kinder svällt.
Vi ge än signal till sadling och givakt,
fast de herrar dött vi fordom följt i fält.
Mellan äreportar, lansar
eller bloss,
där man stiftar fred och dansar
eller slåss,
gå vi än som fordom med
med baretten käckt på sned
och begravningsinstrumenten i vår tross.
Ghibellin och guelf och påve och spanjor
ha vi följt, tills deras härlighet försvann.
Mången furste ha vi tjänat, tills han for
i en svart kaross med flordraperat spann.
Ny mundering får oss smycka
år från år.
Utav fallna herrars lycka
återstår
nött livré från någon fest –
svart hos Sforza, grönt hos Este
och hos Borgia rött som påvedotterns hår.
Finns en kvinna kvar, som minns oss i Guienne?
Blåser våren åter grön i Normandie?
Vi ha aldrig sett de länderna igen.
Vi gå nu mot Rom med Frundsbergs kompani.
Mellan Espérance och sabeln
är vår gång
med d’Orange och konnetabeln
av Bourbon.
Vad längs marschens väg var värt
ge en vink och hålla kärt
ha vi transsubstansierat till en sång.
Mer om Frans G. Bengtsson på Motpol:
Frans G. Bengtsson om vatten och vin
Frans G. Bengtsson – excerpter
Frans G. Bengtsson
Frans G. Bengtsson – Röde Orm
Frans G. Bengtsson och Arthur de Gobineau
Om skribenten: Patrik Ehn
