Avståndssamhället

I ett samhälle starkt präglat av globalisering är alla typer av avstånd generellt långa; vänner och familjemedlemmar bor kanske inte längre i samma stad, träffas allt mer sällan och tappar inte ovanligtvis kontakten med varandra. Maten är kanske inte bara producerad på en annan kontinent utan har också sin härkomst i helt andra kulturer. Även det känslomässiga avståndet har ökat och empatisfärer flyttas från den närmaste kretsen människor till främlingar på ett mycket onaturligt sätt.

Geografiska, historiska, religiösa, ekonomiska, känslomässiga och sociala avstånd har ökat till den grad att vi kan benämna vårt nuvarande moderna västerländska samhälle ett ”avståndssamhälle”. En förutsättning för att människor ska acceptera dessa längre avstånd är att de kompenseras med artificiella tekniska lösningar. Bilen, telefonen, internet och varutransporter får oss att glömma att allt förvinner längre och längre bort från vår kontroll.

Vi har tidigare blivit varnade för denna långa avståndens värld av de som levde i Norden för ungefär tusen år sedan. De beskrev omgivningen med ett djup som idag känns svårgreppbart och där landskap, händelser, gudar och människor målades upp helt i avsaknad av den ytliga beskrivning som vi sträcker oss efter idag. I de litterära verk som bevarats och lever kvar beskrivs hur människorna bodde i borgen med namnet Midgård, som i sin tur omgav Asgård, gudarnas rike. Synen på naturens gudar och även människorna som just ”nära” står i kontrast till jättarna som troddes bo längs världens utkanter, i borgen Utgård vid riket Jotunheim. Jättarna kända som onaturliga men också betydelsefulla varelser var ett hot mot både gudar och människor. Deras hemtrakter var ”långt bort” vilket för tankarna till alla de avstånd som idag växt i takt med globaliseringen.

Att ”ta avstånd” har blivit ett välanvänt begrepp bland politiskt korrekta, att distansera sig från andra människor betecknas som något modigt och beundrandsvärt. Långa avstånd uppmuntras och belönas av vår tids drakar och jättar och striden om avstånden har utvecklats till en betydelsefull dragkamp som fortsättningsvis blir intressant att följa.

Svar

  1. Profilbild för Parsifal

    Att ”ta avstånd” från människor och åsikter är ett bekvämt sätt att slippa undan en dialog där man tvingas redovisa och försvara sina argument. Det indikerar en totalitär agenda då det är en av totalitarismens främsta kännetecken. Att den politiska korrektheten använder sig flitigt av denna metod är i själva verket mycket talande och avslöjar var den har för rötter!

    1. Profilbild för HejNyaJord

      Ja, jag hade faktiskt inte tänkt på deras beteende som helt enkelt ”att ta avstånd”. Istället tolkade jag det som social exklusion (eng. ostracism, ex. som Amishfolket i USA) vilket man kanske skulle kunna kalla det, men inte på så vis att någon går emot normena och konfronteras av sina närstående att ändra sitt beteende eller uteslutas ur gruppen.Att ”distansera sig” innebär ju ingen konfrontation (och ingen potential för förlåtelse eller acceptans), särskilt nu för tiden när allt man behöver göra är att trycka på en knapp för att sluta vara ”friends” osv.

      Distanseringen kan ses som det mest inhumana och fega (läs patetiska) beteendet, i och med det jag skrev ovan och att det kan vara väldigt smärtsamt när någon låtsas som att man ej finns (särskilt när en hel grupp gör det). En form av barnmisshandel av en förälder gentemot ett barn.

      1. Profilbild för Parsifal

        Ofta hänger avståndstagande från åsikter och olika grader av exkludering och stigmatisering ihop. Men inte nödvändigtvis, jag har haft arbetskamrater och andra som tagit avstånd från mina åsikter, som något slag av politiskt korrekt markering, men där vi sedan upprätthållit normala sociala kontakter och relationer. Vi har vetat var vi haft varann och talat om andra ting.

  2. Profilbild för MICKEYM0USE

    En skarpsynt betraktelse även om man bara behöver gå tillbaka 50-100 år för att finna mer närhet mellan människorna i bondesamhällen eller brukssamhällen. Men även då fanns penningsnyltare, brukspatroner och despotiska husbondar som idag blivit banker, globala företag och genuscertifierade verksamhetschefer.

    Den naturliga sociala kontroll som fanns i de små samhällena löstes upp och människan upplevde en kort period av lössläppthet eller ”frihet”. Idag är globalisterna i färd med att skapa ett jättelikt nät av social kontroll genom reglering av internet, spårning, inspelning, kontroller kombinerat med allsköns masspropaganda om mångkultur, ohämmad konsumtion, kontrollerad låtsas-ekologisk-konsumtion, självcensur och annat djävulskap.

    Jag tror mer på en återgång till det lilla samhället/bondesamhället än till vikingakollektiven.

Lämna ett svar till MICKEYM0USE Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *