De senaste åren har människans historia diskret undergått en paradigmskiftande omskrivning, det gäller bland annat sådant som neanderthalarvets vara eller icke vara och den indo-europeiska expansionen. Teorier som ansågs trovärdiga av fysiska antropologer marginaliserades i samband med att ett världskrig resulterade i uppkomsten av en ny världsordning. Dessa teorier bekräftas nu av paleogenetiker som Pääbo och Reich, samtidigt som denna världsordning skakar i sina grundvalar. Kopplingen mellan Kuhns vetenskapliga revolutioner och geopolitiken är ett fascinerande fenomen i sig.
En intressant teori i sammanhanget är arvet från neanderthalarna. Antropologen Carleton S. Coon skrev i The Races of Europe 1939, mot bakgrund av skelettfynd i dagens Mellanöstern att ”the Skhul skeletons are intermediate between Homo neanderthalensis and Homo sapiens, and that Neanderthal must therefore be included among the ancestors of modern races.” Det var under decennier betraktat som pseudovetenskap, men har sedan dess bekräftats av paleogenetisk forskning. Vi härstammar delvis från neanderthalarna och denisovamänniskor, bland folken med ursprung utanför det subsahariska Afrika är arvet från dem ett antal procent.
Genetikern David Reich skriver i preprinten Hypothesis: A modern human range expansion ∼300,000 years ago had a critical role in Neandertal origins delvis om neanderthalarnas och den moderna människans historia, delvis på ett sätt som för tankarna till den länge misskrediterade ”multiregionalistiska” teorin. Reichs hypotes avser bland annat förklara ett genetiskt mysterium. Förfäderna till moderna människor, neanderthalare och denisova skildes åt för nära en miljon år sedan, men neanderthalarna hade senare ett begränsat arv från moderna människor som antyder att de utbytt gener igen. Reichs hypotes är att grupper av tidiga moderna människor för ungefär 300.000 år sedan expanderade från Mellanöstern eller Afrikas horn till västra Eurasien och Afrika. I västra Eurasien inlemmade de neanderthalare under expansionen, tills de gradvis var mer neanderthalare än moderna människor. En möjlig förklaring till att mtDNA och Y-kromosomer förblev desamma under expansionen är att direkta ättlingar till dessa tidiga moderna människor hade hög status, ”in such a context the prestige associated with modern patrilines or matrilines can translate to increased fertility”, man skulle kunna tänka sig att de hade med sig en tradition och kult men detta är stoftet för förhistoriska fantasyromaner snarare än något som kan bevisas av paleogenetiker.
Genetiska och arkeologiska spår tyder på att dessa tidiga människor även expanderade in i Afrika, men att de arkaiska släktingar de där stötte på var för främmande för att någon mer omfattande genetisk förbindelse skulle uppstå. Våra förfäder anammade delvis dessa släktingars gener, men i begränsad omfattning. Den bikontinentala expansion Reich beskriver antyder en fascinerande förhistoria där ”out of Africa” snarare var en återkomst till gamla hemtrakter och ett av flera kapitel i ett längre skeende.
Vi läser Hypothesis här: Hypothesis: A modern human range expansion ∼300,000 years ago had a critical role in Neandertal origins
Relaterat
Lämna ett svar