Det tidiga internet var i många avseenden ett gränsland jämförbart med den amerikanska vilda västern, där frihet och laglöshet ofta möttes. Det fanns givetvis nackdelar med detta, men det var också en arkipelag av frihet i en ocean av despotism för att parafrasera Horkheimer. Ett exempel var Flashback, där människor från alla läger kunde diskutera med varandra och utbyta mer eller mindre obskyr information. En central aspekt av detta var möjligheten till anonymitet och pseudonymitet. Inte sällan knöts mer eller mindre utopiska förhoppningar till denna virtuella men likväl högst kommunikativa emancipationspotential.
Detta tidiga internet är nu att likna vid en förödd ödemark, ockuperad och härjad av fientliga arméer. Tendenserna gick att identifiera redan under tidigt 2000-tal, Manuel De Landa talade om konflikten mellan självorganiserande marknader och ”antimarknader”, där starka aktörer skulle försöka hägna in växande delar av internet. Processen tog fart på allvar runt 2015 och det internet vi har idag är ruiner av det frihetliga. De flesta har noterat hur dåliga sökresultat Google numera levererar, hur vissa youtubers stängts av eller hur politiskt tendentiöst Wikipedia blivit. Någon samlad beskrivning av den historiska processen möter man däremot sällan, ett undantag är den långa artikeln The Closure of the Internet av Arctotherium. Den är obligatorisk läsning, en lika välskriven som aktuell skildring och analys av den process författaren sammanfattar med orden ”the closure of the Internet is the most important social phenomenon of the late 2010s.”
Arctotherium beskriver hur ett optimistiskt och liberalt etos präglade internet fram till 2015, många politiker och institutioner även till vänster såg ”Internet freedom as a corollary of offline freedom”. Med tiden skulle de fria diskussionerna på internet även bidra till ökad frihet offline. Reglerna på sociala medier och liknande var därför begränsade och riktade främst in sig på direkta brott. Det är delvis en förenkling, oavsett vilket inleddes en snabb och omfattande förändring rum med start runt 2015. Den första fasen ägde rum mellan 2015 och 2019, kopplad till migrantkrisen, Brexit, Trump och althögern, den andra fasen 2020-20222, kopplad till pandemin och valet 2020. Begreppsapparaten och den organisatoriska infrastrukturen grundlades under den första fasen. Arctotherium beskriver hur massiv repressionen varit, ”the scale of censorship has no precedent; tens of millions of accounts suppressed or banned, billions of posts removed”. Det hela ägde dessutom rum samtidigt som ”the Great Awokening”, då alla arenor för kritik var på väg att stängas, ”if you spoke from an institutional platform, you would be fired. If you spoke in person, you would be beaten or shot. And if you spoke online, you would be censored, suppressed, demonetized, and doxxed.”
Arctotherium följer processen på Youtube, Reddit, Facebook, Twitter, Amazon, Wikipedia, Googles sökfunktion, nedstängningen av hemsidor, forum, open-source och kommentarsfält. Det är en samfälld och omfattande inskränkning av friheten på dessa plattformar som skildras, där de drivande främst är stater, media och aktörer som SPLC och ADL. Vi får en detaljerad beskrivning av hur det gick till, med diagram, statistik och exempel. Processerna var inte identiska, Facebook tycks exempelvis ha motsatt sig kraven på censur längre än andra och på vissa forum var det främst administratörer med mycket tid, engagemang och åsikter som drev på.
Intimt kopplat till inhägnandet av internet var det Arctotherium kallar para-staten, själv har jag talat om den utvidgade staten för att fånga ”organizations separate from, but reliant on and often deputized by, the state determining publicly-permissible thought” (exempelvis media med presstöd, statsfinansierade ”NGO:er” och akademiker). På pappret är de varken en del av staten eller marknaden, verkligheten är en annan. Under det stora inhägnandet av internet växte det bland annat fram en stor arbetsmarknad för moderatorer, liksom en infrastruktur av ”fact-checkers”. Arctotherium visar hur tendentiösa de senare är, liksom det mer principiella problemet för en debatt när vissa åsikter av överheten slås fast som ”sanna” och andra som ”falska”. Begreppsapparaten som växte fram, med termer som disinformation, misinformation och malinformation, beskrivs också i artikeln (det sistnämnda definieras som ”information som är sann men missledande”). Beskrivningen av denna infrastruktur är högst relevant.
Resonemangen kring vad vågorna av repression ledde till för samhällelig debatt och för dissidentsfären är också givande. Strukturellt ledde det till att djupare analyser och långsiktiga projekt missgynnades på bekostnad av grifters och kortsiktighet. Arctotherium konstaterar att ”the closure of the Internet may not have caused the Great Awokening, but it did prevent any serious opposition to it and allowed it to snowball. Until 2015, you had a vibrant and popular anti-SJW scene on every major platform, and while this scene was not always the most rigorous it was leagues more intellectually sound than its opponents.”
Analyserna av vad som drev processen är intressanta inte minst mot bakgrund av James Burnham, Samuel Francis och andra teoretiker kring den manageriella revolutionen. I hög grad har vi här att göra med en konkret klass, närmare bestämt den universitetsutbildade managerklassen. Den tenderar att luta åt vänster, vilket inte är förvånansvärt givet dess intressen av en stor stat, och den tenderar att hamna i konflikt med det Francis kallade det post-borgerliga proletariatet (”vanligt folk”). Inhägnandet av internet är kopplat till interna skiften i denna klass, ”the closure of the Internet is largely a story of internal change within the left, which went from, at least rhetorically, largely in favor of free speech and open discourse to viscerally hostile”. Detta hade att göra med att man i samband med Brexit, Trump et cetera insåg att det fria internet skadade den egna saken (”after 2015 leftists realized an open Internet hurt them”).
Med Francis terminologi påminner det hela också om motsättningen mellan ägande och kontroll av kapitalet, och att det inte finns en härskande klass. Engels skrev 1881 angående de allt större företagen att ”kapitalisternas samhällsfunktion har här överförts till avlönade tjänstemän”, ett embryo till managerskikten. Men kontrollen av stat och storföretag är inte den enda källan till makt. Entreprenörer och ägare har också makt och intressen, jämför Musk och andra tech-oligarker, och folken är i demokratier att betrakta som ägare av staten. Inledningsvis var etablerad borgerlighet riktigt dålig på att identifiera och bemöta de nya repressionstendenserna, men efter pandemin och 2020 började flera aktörer inse varthän det barkade. En bieffekt av repressionen var då att den liberala centern i hög grad ersatts av en mer genuin höger, Arctotherium visar att det försök att kontrollera debatten som på köpet förstörde internet inte ens hade avsedd effekt. Det var inte memer om massinvandring som fick människor att rösta mot den, det var erfarenheten av massinvandring i livsvärlden, för att ta ett exempel.
Sammantaget är det en synnerligen läsvärd artikel. Den är detaljerad, men kopplas också till en användbar teori där bland annat sammanbrottet av distinktionen mellan privat och offentlig sfär tas upp. Inte minst borgare och liberaler bör läsa den för att inse vilken grundläggande och irreversibel omdaning av det västerländska samhället ”vänstern” försöker genomföra (och då inte bara demografiskt). Det rationella mot bakgrund av detta är att samarbeta med representanter för det post-borgerliga proletariatet och den genuina högern för att bevara friheten i våra samhällen. Arctotherium låter ana vad som står på spel när han avslutar med orden ”McCarthyism is taught in schools, and the closure of the Internet is orders of magnitude larger than McCarthyism ever was.”
Relaterat
Manageriell, medierad och modererad
Lämna ett svar