Werner Sombart (1863-1941) var en av sin tids ledande sociologer, i likhet med inspirationskällan Marx hade han ett fokus på ekonomisk historia och politisk ekonomi. Den unge Sombart sågs som radikal och beskrevs av Engels som den enda professor som egentligen förstått Kapitalet, den äldre Sombart följde den tyska socialdemokratins rörelse i patriotisk riktning och skrev under Första världskriget bland annat ”krigsboken” Händler und Helden (översatt till engelska som Traders and Heroes).
Sombarts tänkande var rikt, där fanns allt från teorier om kopplingen mellan biotyper och produktionssätt till analyser av kapitalismens uppkomst och utmaningar. Han myntade begrepp som senkapitalism och utvecklade det perspektiv som senare gavs namnet kreativ förstörelse. Det finns i Sombarts tänkande tydliga likheter med bland annat Nietzsche, Marx, Klages, Schumpeter, Adorno och Spengler.
”Krigsboken” var avsedd för en bredare publik, inte minst de unga män som försvarade Tyskland vid Första världskrigets fronter, det innebär bland annat att den innehåller flera kärnfulla och citatvänliga stycken i stil med ”without danger, man becomes atrophied and superficial and invents happiness” och ”militarism is the heroic spirit heightened to the warrior spirit”. Att den är retoriskt effektiv gör den dock inte mindre givande, den erbjuder en värdefull analys av de två världsåskådningar och livssyner som stått mot varandra under Europas 1900- och 2000-tal.
Sombarts tes var att Första världskriget, likt alla stora krig, var ett religiöst krig. Två vitt skilda världsåskådningar och två därtill knutna kulturer stod mot varandra, på ena sidan den engelska köpmannakulturen, på den andra den heroiska tyska kulturen. Precis som individer kan vara köpmän eller hjältar, krigare eller krämare, kan hela nationer vara det. Givetvis med individuella undantag, Sombart såg exempelvis Carlyle som en tysk tänkare oavsett hans födelseplats, men världskriget var en kraftmätning mellan dessa båda världsbilder. I efterhand kan man notera att Europa genom utomeuropeiska makters ingrepp förlorade världskriget, vilket innebar att den tyska världsåskådningen kvästes. Åtminstone för en tid.
Sombarts analys av den engelska kulturen är både läsvärd och underhållande, om än tillspetsad, nämnas kan stycken som ”the basis of all Englishness is indeed the immeasurable intellectual limitation of this people”. Engelsk filosofi är enligt Sombart praktiskt inriktad, materialistisk och ytlig, han tar bland annat upp utilitarismen och den ekonomiska tendensen. Kulturen är kommersialiserad, detsamma gäller aristokratin. ”Interests” och ”happiness” är målen, staten betraktas som ett företag baserat på ”kontrakt”. Detta är ett ytligt synsätt i jämförelse med det tyska perspektivet. Intressant givet den amerikanska kulturen som arvtagare till den engelska är synen på krig, Sombart skrev att ”nowhere does the complete commercialisation of the war appear so clearly as in this unconscious confusion of war and sports”.
Den tyska världsåskådningen summeras av Sombart i sjömansordspråket navigare necesse, vivere non est, inskriberat över ett redarhus i Bremen. Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt. Bekvämlighet, världsliga ting och liknande är för den genuina tysken, representerad bland annat av Nietzsche, Fichte och Hegel, underordnade plikt och ansvar. Sombart skrev om detta att ”the virtues of the hero are the opposite of the trader’s; they are all positive, life-giving and awakening, they are ”giving virtues”: self-sacrifice, loyalty, guilelessness, respect, bravery, piety, obedience, goodness.” Sombart kopplade heroismen till fäderneslandet, ”no heroism without a fatherland”, och noterade att ”the state is the mighty armor that the nation puts on to defend itself against hostile forces”.
För europeiska nationalister är Sombart fortsatt av betydande värde, hans skildring av det idealtypiskt tyska motsvarar djupare värden och egenskaper hos fler europeiska folk. Plikt, heroism och ansvar återkommer i flera nationalkaraktärer, jämför det karolinska idealet i Sverige, så även ansatsen att kombinera frihet och stark stat. Sombarts motstånd mot hedonism, pacifism, utilitarism et cetera för tankarna till Thiriarts distinktion mellan att vara mer och att ha mer. Däremot kan Sombarts starka fokus på Tyskland allena upplevas begränsat, och var det sannolikt också redan 1915. Självtillräckligheten och ointresset för andra europeiska nationer är historiskt begripligt men var både sakligt och taktiskt felaktigt. De egenskaper Sombart förknippade med Tyskland återfanns i flera nationer, Carlyle med flera var kanske inte bara undantag från den engelska nation där de fötts. Detta antyds för övrigt även i krigsboken i stycken som ”so much is certain: mankind was infected with the trader’s worldview first in England. But the English sickness had then spread further around it and had especially infected also the German national body.” Kampen var pan-europeisk och även intra-engelsk. Det är fallet även idag, även om ”det perfida Albion” och ”den inre engelsmannen” ersatts av amerikanska eller amerikaniserade arvtagare. Att Tyskland är Europas hjärta inte bara i geopolitisk mening framgår oavsett vilket tydligt av Sombarts krigsbok.
Sombart är också intressant som exempel på en ursprungligen vänsterradikal tänkare som integrerade element från vänstern i en mer komplex världsbild. Något förenklat kan man säga att högern kan inkludera vänstern men sällan tvärtom, Sombart kompletterade den marxska analysen av kapitalismen med element som heroism och nationalism. Inte minst hans ”virtues of the hero” kan hos en del socialister sätta ord på halvt medvetna drivkrafter, och en socialism som är något annat än det Spengler beskrev som ”kapitalism för arbetarklassen”. En sådan socialism har dock plats för både nationalism och entreprenörer, med en stark men inte nödvändigtvis omfattande eller allsmäktig stat.
Sammantaget är Traders and Heroes högintressant. Den innehåller träffsäker kulturkritik, bland annat Sombarts koppling mellan ”comfort”, ”sports” och krämarmentaliteten. Dikotomin mellan de två idealtypiska världsåskådningarna är delvis tillspetsad, men värdefull inte minst för att den identifierar de djupare värden som är Europas. Den kan läsas med behållning av genuina européer, på samma sätt som Tyskland hade ”den inre engelsmannen” finns ”den inre tysken” även i England och USA.
Vi läser Sombart bland annat här: Traders and Heroes
Relaterat
Werner Sombart och den tyska socialismen
Werner Sombart och bourgeoisien
Oswald Spengler: Preussisk socialism
George Orwell – Lejonet och enhörningen
Brooks Adams om civilisationers uppgång och fall
Ludwig Woltmann – Politisk antropologi
Lämna ett svar