Det finns vid det här laget ett flertal anomaliska men intressanta kartor och portolaner, bland dem den namnkunniga Piri Reis med dess antarktiska detaljer, vars existens antyder en historia som diplomatiskt uttryckt kommer på kant med det officiella narrativet och särskilt intresse väcker här de 1700-talskartor som avslöjar existensen av ett omfattande och högtstående imperium i centrala och fjärran Östern betitlat Tartaria eller rentav Grand Tartaria, ett imperium vars arv abrupt brutits och medvetet tystats ned av makthavare och allsköns mörkermän, men med tydliga kopplingar till sådan mer traditionell historieskrivning som Fomenkos och Jorjanis.
Det tartariska imperiets arkitektur, antropologi och dramatiska undergång kan av ett växande antal eldsjälar mödosamt pusslas ihop med hjälp av ett antal intressanta ledtrådar, bland dem inte minst de byggnader som likt malplacerade anomalier stod i flera av dagens storstäder, bland dem Waldorf-Astoria och Singertornet, omöjliga att bygga med 1800-talets teknologi men ändock enligt uppgift härrörande från sagda sekel, dessa mäktiga byggnadsverk med deras distinkta och ornamenterade stil har i många fall dessutom rivits eller bombats bort för att dölja alla spår av den överlägsna men fredliga tartariska civilisation som för ett drygt sekel sedan spred sig över allt från Nya Zealand till Kanada och vars ornamenterade arkitektur avslöjar tillgång till gratis energi utvunnen direkt ur etern/Od (detta det främsta skälet till att ljusskygga kabaler idag tystat ner det tartariska arvet).
Den massivt gotiska stilen mer än antyder ett släktskap och en kontinuitet med det hyperboreanska arv som i Norden uttryckts genom Oden och djurornamentiken, notas kan här även den tartarisk/skytiska länken och teorier om tartarerna som ättlingar till Hyperborea och Atlantis (jämför Evola), det förstnämnda synnerligen relevant givet existensen av de rödhåriga jättar som också kopplas till den tartariska befolkningen och förklarar väldiga portar och höga tak i vissa byggnader, om än respekterad minoritet snarare än majoritet för dessa tankarna såväl till atlantider och den teosofiska första rotrasen som nordamerikanska si-te-cah och fynd av jätteskelett, nedtystade av Smithsonian, och proto-indo-europeiska giganter. Meningarna går isär om den tartariska befolkningen, mest troligt är att de påminde om skyter och Nikolai Tesla, detta kompliceras dock av folkomflyttningar som gjordes för att dölja spåren efter dem (jämför maoriättade teoretiker som utifrån tartarisk teoribildning nått slutsatsen att de inte alls utgör urbefolkning, den hugade bekräftar sitt eget tartariska DNA bland annat här: The 5 Signs You Have Tartarian Blood, rött hår, hög IQ, respektingivande längd och tät benstruktur är bara några av tecknen).
Tartaria gick under i en lerflod, den omtalade mud flood under 1800- eller rentav 1700-talet, vilket i förbigående sagt är den enda rimliga förklaringen till att byggnader i flera storstäder har våningar helt eller delvis under dagens gatunivå, efter detta sveptes det tartariska arvet bort i en samfälld operation av alla stater och makthavare, bland annat genom att överlevande tartarer institutionaliserades och fördes bort i orphan trains, och genom napoleoniska och globala krig där alltför imponerande byggnader kunde jämnas med marken, dessutom skrevs historie- och kartböckerna om i en global Reset som för tankarna till Matrix och WEF.
Sammantaget förklarar den tartariska teorin flera av historiens mysterier, bland dem de byggnadsverk som omöjligt kan ha skapats av moderniteten och fotona på jättar i 1800-talsmiljöer, den knyter också samman guenonskt öst och väst i en sammanhållen teori som tar hänsyn till det genuint indo-europeiska och faustiska samtidigt som det om inte kollapsar så kortar ned avståndet mellan Guldåldern och vår tid, kompletterar traditionell raslära med två nya spelbara genotyper och utlovar ett sätt att likt Tesla starta om det tartariska energinätet och på så vis avsluta oljekrig och knapphetsbaserad kapitalism en gång för alla.
Relaterat
Lämna ett svar