Åsiktskorridoren, eller overtonfönstret för den som föredrar det anglofona alternativet, förskjuts just nu i en process av historisk betydelse. Foucault definierade på sin tid diskursens ordning både som vad som får sägas och vem som får säga det, och båda dessa aspekter förändras snabbt. Invandringspolitikens negativa konsekvenser är inte längre tabu, återvandringsbegreppet sprids, röster som demoniserats och tystats intervjuas och hörs. Samtidigt är det en komplex och motsägelsefull process. Begrepp och perspektiv från den nya högern eller dissidenthögern anammas av delar av borgerlig och konservativ höger, ibland men inte alltid utan att ”källorna anges”, samtidigt finns de gamla tabuna kvar i delar av vänstern och etablerad offentlighet. De som demoniserades för 10 år sedan förblir ibland demoniserade även om det som då var tabu att säga blivit godkänt nu.
Tucker Carlson är intressant i sammanhanget. Carlson blev synnerligen populär under sin tid på Fox News, men hans populism och kritik av BLM, massinvandring och militär interventionism tycks i längden ha blivit för mycket för kanalens ägare. Han har istället blivit oberoende och har idag sin egen show på X, före detta Twitter. Tucker har en omfattande publik, och har bland annat intervjuat Putin och Nicholas Fuentes, den sistnämnde länge en definitiv persona non grata, någon man pratar om men inte med.
Carlsons senaste intervju, med Peter Brimelow, är också relevant i sammanhanget. Brimelow har en mångårig bakgrund som konservativ skribent, han grundade 1999 VDARE. VDARE var en värdefull resurs för invandringskritiker, med välskrivna, initierade och användbara artiklar (en snabb sökning ger vid handen att undertecknad länkat till VDARE 17 gånger under åren, bland annat till artiklar om Sydafrika och Mayer Schiller). Framstående skribenter som Steve Sailer medverkade, VDARE var i flera avseenden en bro mellan invandringskritik/populism och delar av etablissemang/managerskikt. Detta inte minst mot bakgrund av Brimelows bakgrund och kontaktnät. För att få projektet på fall inleddes en kampanj av det som kallas ”lawfare”, stämningar och utdragna, kostsamma rättsprocesser, vilket fick Brimelow att 2024 lägga ner VDARE. Brytningen mellan det ”konservativa” etablissemang som James Kirkpatrick gett namnet Conservatism Inc, och invandringskritiker var då fullbordad och Brimelow var persona non grata i etablerade kretsar. Han hade stämplats som ”vit supremacist” och stödet från etablissemangskonservativa var tämligen begränsat. Det är inte minst mot bakgrund av detta intervjun med Tucker Carlson blir intressant.
Intervjun är alltså mer intressant som fenomen än vad gäller innehållet. Men innehållet är för den skull inte ointressant. Brimelow beskriver bland annat hur å ena sidan sådant han och VDARE tagit upp under snart tre decennier numera tas upp av Elon Musk med flera, medan å andra sidan han och VDARE krossats, ”the things that we were talking about 25 years ago on vdare.com, which was my website, like birthright citizenship and so on, are now in the public debate.” Vänner av bland annat Paul Gottfried kommer känna igen sig i skildringen av hur William Buckley rensade ut invandringskritiker och paleokonservativa från den ”konservativa” rörelsen till förmån för neokonservativa. Intressant är även Brimelows och Carlsons resonemang kring faktorerna bakom massinvandringen och den anti-vita politiken, där Brimelows teori är att det hela främst drivs av känslor (”I think a lot of it is deeply emotional and can’t be analyzed intellectually. There’s just a whole series of reflexes or spiritual”). Den hugade kan jämföra liknande förklaringar från Nietzsche, D.H. Lawrence och Guillaume Faye. Det finns aktörer som har realpolitiska och ekonomiska intressen av massinvandring och antivit praktik, men för många av de drivande är det egentligen inte rationellt. Tucker och Peter tar i samtalet upp det judiska inslaget i invandringspolitiken, där bland annat de neokonservativa var rädda för en självmedveten vit majoritet. Resultatet av den invandringspolitik som förts har istället varit ökad, importerad antisemitism (jämför Malmö). Brimelow noterar att han inte är antisemit, tvärtom hade VDARE flera judiska donatorer och skribenter.
Resonemangen kring ”lawfare” och radikaliseringen av domarkåren är också givande. Brimelow berättar att ”and over a period of about 25 years, we built up into quite a force until about two years ago, it was destroyed by the New York Attorney General, Letitia James, who just basically subpoenaed us to death and has in fact now sued us personally, as in the foundation, through the foundation.” Kopplingarna mellan James och ADL, amerikanska motsvarigheten till Expo, tas upp, liksom hur det på en ADL-konferens explicit beskrivits hur man kan ”komma runt” yttrandefriheten för att krossa oliktänkande som VDARE. Citat, ”the wonderful thing that has happened within the last year is that a very enterprising journalist actually dug up a speech made to the ADL. They had a conference called “Taking Hate to Court” by Rick Sawyer, who is one of Letitia James’ operatives, and he is the one who’s leading the charge against us.
And he said to this conference that hate speech, that’s us, hate speech is protected by the First Amendment, but there are ways around that. All you have to do, if it’s a charity and you have jurisdiction, subpoenas. He said it sucks to be sued. Just subpoena him to death.”.
Det innebär bland annat att högerregeringar kan vänta sig motstånd från domare i flera länder, inte minst USA. Brimelow kommenterar detta med orden ”in many respects, you know, we’re looking at slow motion civil war here. I mean, New York essentially seceded, Minnesota essentially seceded from the union. The whole legal systems are opposed to what the federal government is doing.” Carlson konstaterar att när Trump tar itu med detta kommer han beskyllas för att förstöra rättsväsendet, men det har redan förstörts (”Trump will be attacked as destroying the third branch of government. But it’s been completely destroyed long before Trump”). Brimelow beskriver Trump som ett politiskt mirakel givet hans invandringspolitik, även om den lämnar en del övrigt att önska, han förutspår också att Stephen Miller kommer bli USA:s första judiska president. Samtalet mellan Carlson och Brimelow är samtidigt intressant inte minst då det visar hur mycket som händer utanför Trumpadministrationen, något som är positivt när Trump visar tveksamma tendenser och dessutom närmar sig 80.
Sammantaget är det en intressant intervju. Tucker bekräftar att folkutbytet är en verklighet snarare än en ”teori”, ”it’s the biggest fact of this or any generation in a thousand years. The replacement is real.” Brimelow tar upp motsättningen mellan kapitalisters kortsiktiga intresse av massinvandring och kapitalismens långsiktiga oförenlighet med det samhälle det leder till. Bland annat nämner han en intervju han gjorde med Milton Friedman om kapitalismens kulturella förutsättningar, där ”he said capitalism has really only ever worked in English-speaking countries. I don’t know why this is so. But the fact has to be admitted that there’s some kind of a cultural underpinning for capitalism. What economists call a meta-market, a framework.” Vi bjuds också inblickar i amerikansk media och politik, med beskrivningar av mediamoguler som Rupert Murdoch och diverse personer som Laura Loomer, Ben Shapiro och Yoram Hazony.
Den hugade finner intervjun bland annat på Kulturbilder: Video: Tucker Carlson – Peter Brimelow
Relaterat
Tucker Carlson och den antivita ideologin
Tucker Carlson och Putin
Om skribenten: Joakim Andersen
