Namn bär på mening. Namnet är, som Eric Zemmour påpekat, en lojalitetsförklaring, Wulf Sörensen menade att man kunde följa förändringar i folkdjupet genom namnvalen. De flesta torde ha noterat att även namnbyten brukar hänga samman med ovanliga personligheter, på både gott och ont kan tilläggas. Namn kan också användas i forskning, bland annat för att studera intergenerationell mobilitet. Barone och Mocetti använde sig exempelvis av efternamn för att följa olika familjers öden i Florens under loppet av närmare sex århundraden. Slutsatsen var att den sociala rörligheten var begränsad, eliten förblev elit oavsett vilka slutsatser man sedan drar om genetiska respektive sociala faktorers betydelse. Liknande studier av USA tyder på att den sociala rörligheten var högre innan det näst senaste millennieskiftet, 1899/1900, än den närmaste tiden därefter.
En intressant studie i sammanhanget är Name-Based Estimators of Intergenerational Mobility: Evidence from Finnish Veterans av Torsten Santavirta och Jan Stuhler. Den innehåller metoddiskussioner och en hel del statistik, men också en jämförelse av deltagarna i det finska inbördeskriget, röda och vita, med utgångspunkt just i namn och social rörlighet. Vi bjuds också intressant information om sådant som ”namnmutationer”, alltså namnbyten. Bland annat får vi veta att nya efternamn oftare skapas av individer med hög socioekonomisk status och att ovanliga efternamn bär på mer information än vanliga efternamn. Familjer med lägre socioekonomisk status tenderar också att välja vanligare förnamn till sina barn.
Författarna skriver även att de som kämpade för de röda tenderade att komma från familjer med lägre socioekonomisk status än de som stred för de vita. Skillnaden är samtidigt inte så stor som man kan tro, ”the mean of the occupational status score among fathers of the Red Guard is only half a standard deviation below the corresponding mean among fathers of the White Guard.” En slående skillnad finner vi däremot vad gäller social rörlighet. Bönder och deras barn var betydligt mer benägna att kämpa för de vita. Barn till högstatusfamiljer som själva uppnådde låg status var mycket mer benägna att ställa sig på den röda sidan än de som själva nådde hög status. Barn från föräldrar med låg status var ungefär lika benägna att ställa sig på den röda sidan oavsett om de själva nådde låg eller hög status. Författarna skriver att ”intergenerational and in particular downward intergenerational mobility, however, is remarkably high for members of the Red Guard. The gap to the White Guard is particularly striking among Reds from high socioeconomic backgrounds, who tend to have as low schooling and occupational status as those from low-status fathers.”
Inslaget av deklasserade skikt var kort sagt tydligt på den röda sidan. Detta är intressant inte minst i förebyggande syfte, då det kan antyda att överproduktion av eliter och hämmad social rörlighet kan bidra till radikaliserade grupper och miljöer som i sin tur leder till konflikt. Liknande mekanismer och skikt har identifierats som en faktor bakom Mamdanis valseger i New York. Samtidigt kan man koppla studiens resultat till resonemang om spiteful mutants, mutational load och bioleninism, det kan mycket väl vara fallet att vissa biotyper oftare deklasseras och oftare radikaliseras än andra. Sannolikt är det en kombination av faktorer, det är oavsett vilket ett intressant och relevant område och en spännande liten studie.
Vi läser studien här: Name-Based Estimators of Intergenerational Mobility: Evidence from Finnish Veterans
Relaterat
Våra namn
Fornnordiska namn
Lästips: Mamdani och det nya historiska blocket
Om skribenten: Joakim Andersen
