Det historiska slaveriet har kommit att fylla en ideologisk funktion, som en del av den selektiva historieskrivningen riktad mot de europeiska folken. I likhet med de flesta företeelser som får tjäna som ideologier innebär det att en komplex verklighet reduceras till narrativ och myt, i det här fallet att historiska perioder där européer var slavar faller bort och det massiva slaveriet i andra delar av världen likaså. Ett exempel på det är ointresset för de miljoner européer som togs som slavar till den muslimska världen under det ottomanska imperiets tid. Slavjägare och pirater från Nordafrika härjade långt upp i Nordsjön, bland annat tömdes maltesiska ön Gozo helt på människor under en räd. Styrkeförhållandena var en tid sådana att stora delar av Medelhavskusten övergavs, att flera länder betalade beskyddarpengar till de nordafrikanska så kallade barbareskstaterna, och att räder drabbade både Färöarna, Island och de brittiska öarna. Styrkeförhållandena skiftade så småningom, vilket ledde till det nordafrikanska slaveriets avskaffande, ökad trygghet för europeiska kustbefolkningar och Nordafrikas kolonialisering. Men under en tid levde europeiska sjömän under ständigt hot att tas som slavar till det ottomanska riket. Många berättelser skrevs av överlevande, inklusive nordbor som Marcus Berg, Guðríður Símonardóttir och Hark Olufs.
Bland dessa överlevande finner vi även Cornwallsonen Thomas Pellows The History of the Long Captivity and Adventures of Thomas Pellow. Pellow var elva år när han 1716 togs tillfånga av nordafrikanska pirater i Biskayabukten, han hamnade sedan som slav i Marocko. Pellow beskriver brutal tortyr som användes för att få honom att konvertera till islam, liksom inhumana förhållanden för de många slavarna. De sov i underjordiska grottor, väcktes med förolämpningar och slag, och tvingades till hårt kroppsarbete under dagarna. Slavdrivarna lät dem ibland inte ens ta rast för att äta, utan de fick äta samtidigt som de arbetade. Ett starkt inslag av sadism och oförutsägbarhet genomsyrar Pellows beskrivning av deras vardag, de kristna slavarna kunde avrättas eller straffas på andra sätt av mer eller mindre flyktiga skäl. Någon kapitalistisk rationalitet kan inte sägas prägla behandlingen av dem, bland annat togs de inte om hand när de blev sjuka.
Pellow hade turen, eller oturen, att hamna som slav i sultanens närhet, vilket ökade risken för plötslig död. Han beskriver ett terrorvälde som för tankarna till den så kallade orientaliska despotismen, bland annat får vi veta om sultanens hovfolk att ”if the Emperor comes out, their necks are all held out, their eyes fixed on the ground ; and after this manner the crouching creatures pay their homage, and when they approach him, fall down and kiss the ground at his horse’s feet.” Ekonomin plundrades av hovet, ”the Emperor and his Alcaydes confound all trade in the country, by robbing such as have any reputation for riches. For which reason the Moors take it for a token that you design them harm if you say they are rich”. Pellow kommenterar kontrasten mot England, ”thrice and four times happy the inhabitants of the British Isles. Here every man enjoys what is his own with the most undisturbed security, and without any fear of having it ravished from him by the hand of power. Here no haughty king dares to lay his hand, without the leave of the laws, on the meanest of his subjects ; much less doom them to unjust and cruel deaths. Thankful, daily thankful ought we to be to Heaven for placing us where the inestimable blessing of liberty still exists”.
Efter att ha blivit gift på sultanens order skickas Pellow ut i krig, där han bland annat bekämpar uppror och blir sårad. Intressant här är beskrivningen av hur sultanen sätter upp en ”svart armé”, en styrka av bland annat afrikanska slavar lojala bara mot honom. Överhuvudtaget är det ett etnoreligiöst stratifierat samhälle vi möter, indelat bland annat i morer, berber, judar, renegadoes, kristna slavar och svarta slavar. Att det kan vara tilltalande för överheter att konstruera ett sådant samhälle framstår inte som särskilt överraskande, solidariteten mellan dessa olika grupper är diplomatiskt uttryckt begränsad. Intressant är oavsett vilket fenomenet renegadoes. Detta var europeiska konvertiter, inte sällan pirater och överlöpare från olika europeiska länder. Som grupp var de föraktade, de hade egna samhällen och fick gifta sig med svarta eller med barnen till andra renegadoes, men individer kunde nå höga poster. Flera av de piratbesättningar som fångade in slavar i Europa bestod till stor del av renegadoes, de räknades i tusental.
Så småningom tar sig Pellow tillbaka till brittiska öarna. Han har då tillbringat mer än tjugo år som slav i Marocko och har svårt att passa in i det samhälle han rycktes från som barn. Men hans berättelse är läsvärd, bland annat genom hans förmåga att jämföra sultanens samhälle med hemlandets. Slaveriets skadliga inflytande framträder också tydligt, det är ett sociomoraliskt frätmedel som förstör samhällen. Detta inte bara då det på sikt tenderar att vändas även mot det egna folket i kombination med de långsiktiga demografiska följderna. Pellows berättelse ger också perspektiv på kolonialismen, ibland var den ett svar på slaveriet och ledde till att det avskaffades. Det är också svårt att ta den officiella ideologin kring slaveriet på allvar efter att ha läst The History of the Long Captivity and Adventures of Thomas Pellow. Den transatlantiska slavhandeln var en styggelse, men den var inte unik och när den utnyttjas ideologiskt för att konstruera känslor av vit skuld är det både felaktigt och osmakligt. Skildringen av Pellows levnadsöde kan göra det lättare att förstå.
Relaterat
Weber och legoknektarna
Genovese och slaveriet
Karl Marx och hertiginnan av Sutherland
Lothrop Stoddard och Haiti
”Free soil, free labor, free men”
Marx och de gamla grekerna
Engels och frankerna
Jareer och jileec
David Graeber – Skuld
LaFond och den amerikanska lögnen
Louisiana Scalawags
Plantage eller nation
George Fitzhugh – Cannibals All
Flogging Molly – Tobacco Island
Om skribenten: Joakim Andersen
