I dagarna har folkliga protester, inte sällan våldsamma, ägt rum mot massinvandringen i flera samhällen i Ulster. Det började i Ballymena, efter att två rumänsktalande ungdomar gripits för övergrepp mot en lokal flicka, protesterna har sedan spridit sig till städer som Portadown, Larne och Belfast. Bostäder har satts i brand, poliser har skadats, et cetera. Det hela bekräftar att Irland och Storbritannien har en historisk särställning, det folkliga motståndet mot massinvandringen tar sig här särskilda former som för vidare äldre arbetarklasstraditioner. Den som läst Hobsbawms Primitive Rebels, Engels Den arbetande klassens läge eller Thompsons Making of the English Working Class borde inte bli alltför förvånad över scenerna från Ballymena där unga män med stöd från både gamla och kvinnor konfronterar polisen och försöker driva bort oönskade främlingar. Det finns ett tydligt inslag av klasskamp i protesterna, även om det hör till historiens ironier att när vänstern äntligen får sina ”white riots” är de riktade mot en invandringspolitik samma vänster är med och driver.
Vi har tidigare skrivit om upploppen i Dublin och dialektiken mellan folk och klass i brittisk politik, liksom den centrala ställning just Irland hade när Marx och Engels utvecklade sina tankar på området. Det var som bekant det medeltida irländska begreppet fuidhir som summerade Marx insikter om hur eliter bjuder in främlingar för att underminera den egna gruppens rättigheter och introducera nya relationer mellan överhet och plebejer. Mycket är kort sagt redan sagt, och det bär emot att upprepa sig. Något kan dock tilläggas.
För det första bekräftar Ballymena vikten av två utom-marxistiska begrepp, närmare bestämt asabiyyah och thumos. Den nordafrikanske historikern och samhällsfilosofen Ibn Khaldun beskrev asabiyyah, gruppkänsla, med orden ”this shows most clearly what group feeling means. Group feeling produces the ability to defend oneself, to offer opposition, to protect oneself, and to press one’s claims. Whoever loses (his group feeling) is too weak to do any of these things”. Asabiyyah är knutet till blodsband, historien kan läsas som cykler där grupper med stark solidaritet erövrar samhällen som förlorat den och därefter själva på grund av fred och välstånd mister den. Av historiska skäl har vissa europeiska folk starkare asabiyyah än andra, det gäller bland annat de baltiska folken, korsikaner och albaner. Det gäller också invånarna på Irland i allmänhet och dess norra delar i synnerhet, där etnoreligiösa konflikter bidragit till en stark medvetenhet om den egna identiteten. Den senaste vågen av protester involverar protestanter, ättlingarna till bosättare från Skottland, deras position är idag utsatt genom att de minskar i andel av befolkningen och förlorat stödet från London. Samtidigt är det en grupp med en stark identitet och en lång tradition av konflikter med katoliker. Att de skulle acceptera de övergrepp som alltid följer i folkutbytets kölvatten var osannolikt, i synnerhet då de bevittnat hur grannarna söder om gränsen agerat mot samma process. Det är fullt möjligt att det kommer utvecklas ett element av tävling mellan unionister och katolska irländare vad gäller dessa protester.
Det hela förstås också med utgångspunkt i thumos, den maskulina strävan efter erkännande och ära. Irländarna har thumos efter sin långa historia av kamp mot det brittiska styret, unionisterna har det likaså. De manageriella skikt som driver folkutbytespolitiken har det däremot inte, tvärtom tycks de ofta ha svårt att ens förstå motståndet mot politiken. Att lokalsamhällen inte accepterar argument som ”inte alla invandrare våldtar” och ”det finns infödda kriminella också” tycks ofta ta dem på sängen, de är exempelvis inte förmögna att förstå skillnaderna mellan inom- och mellanetniska övergrepp. I varje fall inte så länge det är vita grupper som utsätts för mellanetniska illdåd. Inte heller förstår de den territorialitet och ägandekänsla som har mer med thumos än Marx att göra, insikten att det här är vårt. Liknelser med aktiebolag leder fel, men att svenskarna äger Sverige är en insikt som får det att framstå som orimligt att överheter kan bjuda in miljontals andra att vara med och dela på härligheten. Detta även på ett rent ekonomiskt plan, frånsett sådant som kulturell alienering och mellanetnisk kriminalitet.
Sammantaget är Ballymena att betrakta som ett postmodernt bondeuppror, vilket antyder något om både dess styrkor och dess svagheter. Att europeiska lokalsamhällen tar steget till våldsamma protester och metoder mot den förda politiken är ett tecken på att legitimitetskrisen fördjupats. Det erbjuder också en inblick i de dubbla måttstockarna från överhetens sida vad gäller upplopp beroende på hudfärgen hos de involverade. På sikt kan vi hoppas att motståndet mot folkutbytespolitiken kan mildra konflikten mellan protestanter och katoliker i Nordirland, även om man inte kan förvänta sig några större genombrott är en motvillig respekt grundad i just thumos det mest troliga.
Relaterat
Kort om Irland
Klass och folk i brittisk politik
Engels och Irland
Marx och fuidhiren
Ibn Khaldun om samhälle och historia
Sloterdijk och thumos
Om skribenten: Joakim Andersen
