Aftonlandets thiccifiering

Aktuellt, Historia, Kultur, Metapolitik, Politik, Rekommenderat, Samhälle, Underhållning

Om man betraktar sin samtid historiskt kan riksdagsval och riksdagstal förvisso vara intressanta, men väl så intressanta är ofta sådana tendenser som gör mindre väsen av sig. Det kan bland annat handla om pre-politiska fenomen som skiftande skönhetsideal. På flera skönhets- och plastikkirurgiska klinikers hemsidor kan man läsa att BBL, Brazilian Buttlift, är ”en av de mest använda plastoperationerna på senare tid”. Förklaringen är att ”under senare år har en fyllig och rund rumpa blivit allt populärare”. Ingreppet är varken särskilt billigt, särskilt ofarligt eller särskilt smärtfritt, utfört av mindre kunniga kirurger leder det inte sällan till döden. Det kan kosta närmare hundratusen kronor, inte sällan innebär läkningsprocessen att man inte kan sitta ner på en vecka. Att många feminister hisnar när de upptäcker att unga kvinnor utsätter sig själva för detta, och att de intresserar sig för de strukturella förutsättningarna kring ”frivilligheten” är inte förvånande. En feministisk analys av fenomenet är därför inte ointressant, samtidigt riskerar den att missa viktiga aspekter av det. Bland annat tycks det delvis handla om personlighetstyper, många feministiska teoretiker är för K-selekterade för att förstå r-strategier och intrasexuell konkurrens annat än som resultat av ”patriarkatet”.

Men det är med r/K-selektion och intrasexuell konkurrens som utgångspunkt vi kan förstå varför ”en fyllig och rund rumpa blivit allt populärare”, detta i kombination med Spenglers, Devlins och Günthers perspektiv. Vi finner då att det förändrade skönhetsidealet, där BBL, Nikki Minaj, Sir Mix-a-Lot och twerking bara är några aspekter, är ett led i något som Roger Devlin beskrivit som Aftonlandets afrikanisering. Detta fenomen är för övrigt tabu, det är inte acceptabelt att överhuvudtaget sätta ord på det. Devlin beskrev oavsett vilket resultatet som att ”vi kan iaktta hur unga kvinnor blir som besatta i sina försök att maximera sin sexuella attraktionskraft i syfte att fånga åt sig en man med hög status. Männen konkurrerar med varandra om status för att få tillgång till dessa kvinnor. Alla dessa ansträngningar sker på bekostnad av barnuppfostran och familjeliv.” Den historiska europeiska monogamin undermineras, samtidigt tycks K-selektion ersättas med mer r-selekterade strategier.

Vilket i sin tur för oss över till Spengler och Günther. Spengler påminner oss om att vi är bärare av den faustiska civilisationen, vilken är lika unik som sina motsvarigheter. Günther för i sin tur in begreppsparet ”arteigen” och ”artfremd” i ekvationen. Vissa traditioner och normer är ”arteigen”, alltså uttryck för vilka vi egentligen är. Andra är ”artfremd” och innebär att vi som följd av olika stimuli och incitament anammar främmande ideal och vanor. Günther gick på sin tid så långt att han beskrev olika språk som artegna eller artfrämmande, det är irrelevant. BBL är lika artfrämmande för européer som det skönhetsideal ingreppet representerar. Liksom de samhälleliga förändringar som orsakar detta skönhetsideals framryckning, oavsett om vi fokuserar på den monogama familjens underminering, sociala medier, pornografin, konsumtionssamhället eller något annat.

Spengler, Devlin och Günther påminner oss även om ett centralt problem i sammanhanget, de är alla tre företrädare för demoniserade och marginaliserade perspektiv. Begreppsapparaten och det historiska perspektiv som är förutsättningar för att alls kunna förstå BBL som ett brott med det europeiska skönhetsidealet inte bara saknas utan motarbetas aktivt. Ett grundläggande utbyte av ”artegna” skönhetsideal till främmande dito äger därför rum under den medvetet politiska radarn, i den mån det alls kommenteras reduceras det till invanda och mindre träffsäkra feministiska analyser. Att bemöta detta utbyte kan mot bakgrund av den rådande hegemonin äga rum på olika sätt, att lyfta fram och valorisera nordiska skönhetsideal i olika sammanhang är ett av dessa.