I dagarna har den stora nyheten varit att Adam Tensta rest sig och gått när han varit inbjuden till TV4, för att protestera mot att TV4 bjudit in en ung, kvinnlig komiker som tidigare i någon sketch sagt ”neger” och därefter bett om ursäkt för det. Efter Tenstas protest har komikern drabbats av grova hot och TV4 har petat henne från ett program där hon skulle medverkat. Även Tensta har drabbats av mer eller mindre rasistiska okvädingsord.
Det hela är egentligen löjeväckande, de starka känslor det väckt är också löjeväckande och bekräftar Matt Taibbis summering av den amerikanska väljarkårens oförmåga att identifiera viktiga frågor och tendens att istället hetsa upp sig kring symboliska småsaker. Ordet ”neger” är alltså viktigare än de pågående kriserna i Ukraina och Syrien, en B-kändis väcker starkare känslor än den fullständigt felkonstruerade finanskapitalism vars effekter en korrupt och inkompetent politikerkast just nu försöker hantera både i USA och i Grekland.
Adam Tensta
Normaliserandet av rasism har ju sedan länge fått bästa sändningstid.
– Tensta
Först en kort bakgrund. Youtubekomikern Louise Andersson Bodin från Grums använde i en av sina tidigare sketcher ordet neger. När människor reagerade på detta ångrade hon sig och bad om ursäkt. Hon menade att det inte var lika negativt laddat i hennes kretsar som i en del andra, men när hon blev medveten om att människor tog illa vid sig tog hon det på allvar. Saken borde kort sagt vara historia. Men Andersson Bodin bjöds senare in att medverka i TV4.
Något senare bjöds även musikern Adam Tensta in till TV4:s Nyhetsmorgon. Han protesterade där mot att den unga komikern tidigare bjudits in, genom att resa sig och gå. I samma veva publicerade han en insändare i Aftonbladet, där han förklarade sitt agerande.
Debattartikeln har två aspekter. Dels beskriver Tensta en känsla av utanförskap, en känsla av att inte synas och inte höras. Det är en legitim känsla, och det är inte ointressant att människor beskriver sådant så att vi andra blir medvetna om det. Problemet är att Tensta klär sin känsla i en mycket specifik ideologisk vokabulär, och att han angriper en annan grupp. Tensta talar om ”diskriminering”, han skriver att:
…men denna skam är inte min. Ni äger den, som individer och som individer i en struktur som är byggd för vita svenskar.
Plötsligt ”äger” jag som vit ”denna skam”? Tensta kräver också av den vita läsaren att denna ska kapitulera symboliskt, inse att han eller hon alltid är mindre förtryckt än människor med Tenstas ”hudton” och aldrig kan förstå hur det är att inte vara vit. Vilket i förlängningen naturligtvis innebär att man som vit aldrig kan debattera med Tensta eller människor med hans hudton, man får bara tiga och acceptera det han påstår:
Och just detta faktum, att en grupp personer inte kan relatera till vad som drabbar andra, är djupt problematiskt.
Detta innebär alltså att det demokratiska samtalet inte längre är aktuellt. Men problemet med Tenstas debattartikel går djupare än så. Det han påstår är att människor med hans hudton blir ”illa… behandlade varje dag”, får se sina ”rättigheter… förbisedda var och varannan dag… utav andra aktörer som polisen, bostadsrättsföreningar, stadsdelsförvaltningar”. Inställningen summeras av en, förmodligen vit, kommentator till Tenstas artikel:
Vita människor som aldrig någonsin råkat ut för varken kränkningar, rasism eller motsättningar i sina liv ska inte uttala sig om kränkningar som händer andra när de inte har några fakta!
Problemet är att detta i offentligheten får stå oemotsagt. I ett mångetniskt samhälle kommer flera olika grupper att uppleva sig illa behandlade, på delvis olika vis. Grupp A kommer känna sig diskriminerad av grupp B och dess polis, medan grupp B undrar varför deras skattepengar försörjer grupp A och varför medlemmar av grupp A begår brott mot dem. Et cetera. Olika grupper kan känna sig förtryckta av varandra, på samma gång.
Att Adam Tensta och människor med hans ”hudton” också gör det är alltså inte underligt. Men det är felaktigt när denna känsla ska förvandlas till ett universellt faktum. Tensta talar om ”historier” om hur illa människor med hans hudton blir behandlade varje dag. Tror han inte att vita människor också kan berätta sådana ”historier”? Tror han inte att vi kan bli rejält illa behandlade, eller bara ”andrafierade” genom blickar, när vi rör oss i sammanhang där vi är i minoritet? Tror han inte att vi kan ha ”historier” där vi blivit precis lika illa behandlade som någon med en eller annan ”hudton”, för att vi pratar på fel sätt eller kommer från fel plats? Det som stör mig mest med detta är att det flyttar fokus från systemfel till ”rasism”. Människor med en viss hudton behandlas ibland illa av bland annat poliser eller på socialkontoret. Men beror detta på ”rasism” eller kan det inte ibland vara ett uttryck för systemfel, dåliga organisationer eller individer, som även drabbar vita?
Det finns alltså något djupt narcissistiskt, och direkt oförskämt, i det återkommande tjattret om att vi ”inte kan relatera” och att vi per definition är priviligierade genom vår ”hudton”. Ibland ligger vår hudton oss i fatet, ibland vår sociala eller geografiska bakgrund. Fullt ut kommer inte Adam heller att kunna ”relatera” till det, men han kan faktiskt utveckla samma grundläggande insikt i det som vi kan för hans situation.
Per Gudmundson
Fitnessinstruktören hade uttryckt sig kränkande i ett annat sammanhang, verkligt kränkande, och detta hade medarbetarna på TV4 uppenbarligen missat i sin research.
– Gudmundson köper Tenstas narrativ
Adam Tensta har bemötts bland annat av Per Gudmundson, Gudmundson menar att Tenstas tal om ”strukturell rasism” är felaktigt och farligt. Men Gudmundsons artikel har också brister. Så hänvisar han till World Value Survey för att visa att Sverige är ett av de mest toleranta länderna i världen. Bland annat svarar bara 4% av svenskarna att de har något emot en granne av annan etnicitet. Men just detta påstående är det som sänker Gudmundsons resonemang. För ”white flight” är en realitet även i Sverige, svenskarna flyttar ut när invandrarna flyttar in. Oavsett vad de lärt sig att svara i enkäter.
Det finns kort sagt stereotyper i alla samhällen där olika grupper finns, oavsett om det handlar om kön eller etniska grupper, om vi befinner oss i Brasilien eller Sverige. Sådana stereotyper är en realitet, de är dessutom ömsesidiga. Tensta har förmodligen upplevt att vita svenskar behandlat honom som en representant för gruppen ”mörkhyad förortskille” ett otal gånger, ibland genom att misstänka att han ska snatta i butiker och ibland genom att undvika hans blick. Men ett otal stereotyper finns också riktade mot just sådana ”vita svenskar”, bland annat att de som grupp är priviligierade och inte kan relatera. Och att alla former av kollektiva intressen de kan ha är illegitima att ens tala om (det senare illustrerar den grundläggande bristen i Gudmundsons text, han analyserar inte kopplingen mellan rasismdiskursen och det faktum att infödda svenskars eventuella kollektiva intressen alltid demoniseras i debatten).
Stereotyper är kort sagt en realitet, och de känslor de kan väcka är något vi får lära oss leva med. Det finns viktigare saker här i världen än att någon som haft en dålig dag tänker ”svennejävel” eller att en 24-årig komiker från Grums använt ord Adam Tensta inte uppskattar. Tensta får kort sagt ändra fokus, och vokabulär. Just nu tyder hans språkbruk på att han influeras av amerikansk teoribildning, han använder fraser som ”Vem ska få utrymme att synas och under vilka premisser?”, ord som ”marginaliseras” och ”segregationen”. Det handlar hela tiden om ord, känslor och diskurser. Men det relevanta är varken ”hudton”, Adam Tenstas känslor eller elaka ord, det relevanta är att vårt ekonomiska och politiska system snabbt rör sig bort från den gamla bondedemokratins ideal, bort från nationalstaten.
Det är kort sagt inte ”a Tensta thing”. Det är snarare en klassfråga. Det handlar inte om symboler, det handlar om realpolitik. En realpolitik fixeringen vid ord och symboler tenderar att dölja. Om Adam Tensta är intresserad av ett sådant perspektiv snarare än amerikansk teoribildnings överkänsliga narcissism rekommenderas han att bekanta sig med herrarna Alain Soral och M’bala M’Bala Dieudonne.
Bakgrund
Adam Tensta – Jag skäms när TV4 normaliserar rasism
Per Gudmundson – Låt Adam Tensta gå!
Aftonbladet – Adam Tensta fördömer hot mot Louise Andersson Bodin
Lämna ett svar till Kronolog Avbryt svar