Tocharierna – de östliga indo-européerna

Joakim Andersen

Tocharierna – de östliga indo-européerna

I gårdagens inlägg fick vi en första inblick i pre-columbisk europid närvaro i Amerika. Det rör sig sannolikt inte om indo-europeer i Amerika, utan om tidigare kaukasoida grupper. Men våra förfäder, indo-europeerna, eller arierna som de också kallats, var också en mycket expansiv och reslysten grupp. Vi vet redan att de invaderade Indien och införde kastväsendet, vi misstänker starkt att de under namn som ”sea peoples” och hittiter utforskade Mellanöstern och Egypten, vi vet att de skapade högkulturer i dagens Iran, och vi vet att de även spred sin kultur till dagens Europa. Faktum är att en längre redogörelse för indo-europeernas bedrifter och äventyr de senaste 2-3000 åren under normala omständigheter nästan borde undvikas, eftersom den kan skapa hybris. Men under nuvarande förhållanden, där den indo-europeiska ungdomen dagligen matas med självhatande hjärntvätt och propaganda, är en beskrivning av våra förfäders bedfrifter en nödvändig motvikt till makthavarnas försök att ge vårt folk ett dåligt självförtroende genom historieförfalskningar och förtiganden.

Dagens inlägg blir en kort introduktion till tocharierna, de östliga indo-europeerna. Denna indo-ariska gren nådde trakterna av inre Kina (Takla Makan), där de bildade en civilisation som idag återupptäcks steg för steg genom fynd av bland annat blonda och rödhåriga, europida, mumier.

Bilder på dessa mumier hittar man bland annat här:
http://www.meshrep.com/PicOfDay/mummies/mummies.htm

DNA-studier tyder även på att befolkningen i dessa trakter har både europoida och mongoloida gener. Nordicister vill gärna se tocharierna som bringarna av all kultur till Kina, och alltså spåra dagens kinesiska kultur till ett indo-europeiskt ursprung. Detta är naturligtvis svårt att bevisa eller dementera, personligen nöjer jag mig med att finna de tochariska mumierna intressanta.

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.

Svar

Storasyster

3 februari, 2014

”Män får inte vara med, men varför skulle de ens vilja vara med? Varför ber man feminister om bekräftelse?”

Det är en bra fråga, en lika bra fråga är varför samma (oftast) män gör exakt samma sak som feministerna och pratar om kvinnor som vore de en minoritet.

Feministerna: ”(den vita) mannen är norm och förtrycker kvinnor, invandrare och homosexuella! normen förtrycker minoriteterna! Kvinnor ska kvoteras in i *valfritt sammanhang*, och det ska invandrare och homosexuella också!!”

Anti-feministerna: ”(den vita) mannen är norm och det är inget problem! Kvinnor, invandrare och homosexuella har oproportionerligt mycket utrymme och rättigheter, och förtrycker (den vita) mannen! om kvinnor ska kvoteras in i *valfritt sammanhang*, ska invandrare och homosexuella också det eller??”

Ingen verkar fundera på att:

1) kvinnor är hälften av _alla_ ”Kvinnan” borde logiskt sett vara lika mycket norm som ”mannen”.

2) invandrare och homosexuella kan också vara män.

3) både kvinnor och män kan vara svenskar. Och invandrare.

Genom att klumpa ihop kvinnor med minoritetsgrupper, vilket alltså både feminister och deras motståndare gör, ger man ”kvinnan” status som enhetlig grupp, offer för ”mannens” förtryck och med det följer både positiv och negativ särbehandling. Vilket egentligen är helt rubbat för varför skulle hälften av alla vara en enhetlig grupp, förnekas rättigheter eller befrias från skyldigheter?

Svara
1. Avantgardist
  
  3 februari, 2014
  
  Ja, det är ett jävla tjat om kvinnor från alla möjliga håll. Könet är visserligen en viktig identitetsmarkör för många, men bara i samspel med och som kontrast mot andra markörer.
  
  Svara
polytempik

3 februari, 2014

Kan vi någonsin komma åt de normerande strukturerna och de strukturella normerna???

http://polytempik.blogspot.se/

Svara
Draup

3 februari, 2014

Intressant att kalla de ”rasifierade” antirasisterna för vad de är – etniska separatister.

Svara
Nordkorp

3 februari, 2014

Feministernas galenskaper har inga gränser. Kön är alltså en social konstruktion, men de hatar män. Samma sak är det med raser, de finns inte, men bara de som tillhör den vita rasen kan vara rasister.

Svara
1. Avantgardist
  
  3 februari, 2014
  
  Att anse kön vara en social konstruktion och samtidigt hata män är dock ingen egentlig självmotsägelse. Man kan ju faktiskt hata sociala konstruktioner.
  
  Svara
Bergfast

3 februari, 2014

Mycket intressant text. Tack för den.

”Mångkultur” i sig är en ism som inte egentligen har någon
reell funktion i det verkliga livet och det verkliga levandet.

I ”verkligheten”, dvs. bortom alla ideal och godtagna
paroller, som automatiskt antas vara – goda – , enbart därför att de – låter –
som någonting – gott – , så fungerar de allra flesta människor över hela
jordklotet på ett sätt som handlar om – likheter söker sig till likheter – .
Dvs. socialt lika personligheter söker sig till varandra, där möjligheter finns
till bekräftelse och igenkänning, och därmed känslor av – hemma – . En otal
variabler påverkar denna – verklighet – . Det kan handla om likartad grad av
skönhet, rikedom, utbildning, samt även livsstil i övrigt, såsom preferenser
och intressen osv.

Det är alltid sådana faktorer som får de allra flesta
människor runt jordklotet att faktiskt kunna så att säga knyta an till
varandra, och eventuellt kunna bilda familjer.

Att förneka sådana fundamentala psykologiska faktorer, med
en påverkan från barndomen av den miljö och de människor som råkar vara
närvarande och därmed vara de som påverkar barnets psyke till – igenkänning – ,
till just de variabler som kännetecknar just – hemma – , det är faktiskt inte
människovänligt.

Vad gäller den feministiska hysterin, och inbillningen om
och kring ett systematiskt och strukturellt förtryck från alla män,
företrädesvis då inbillat allmänt vita maktinnehavande män, och därmed en
automatisk vilja från dessa maktinnehavande män att vilja och en automatisk
vilja till just att, ur ett allmänmänskligt perspektiv vilja lägga – skuld och
ansvar – på någon – annan – , eller några – andra – , för att därmed bli
ursäktad, förlåten eller befriad från egen skuld och eget ansvar….

Dessutom är hela feminismen förmodligen mycket starkt
ihopkopplad med kommunism, och nödvändigheten att ihopsamla ett stort kollektiv
av – löntagare – , och därmed också ett stort kollektiv av – skattebetalare – ,
som bidrar till ett samhälles totala
rikedom i form av skatteinkomster, (som då kan fördelas och distribueras av
löntagarkollektivets ledare och den –
proletära diktaturens ledarskikt och förvaltare – )….

Människan är en familjär varelse, vilket kommunismens
ideologi inte är särskilt förtjust i…..

Svara
1. Bergfast
  
  3 februari, 2014
  
  P.s
  
  Komplettering/justering av text:
  
  …”Vad gäller den feministiska hysterin, och inbillningen om
  
  och kring ett systematiskt och strukturellt förtryck från alla män,
  
  företrädesvis då inbillat vita maktinnehavande män, och därmed en
  
  automatisk vilja från dessa maktinnehavande män att vilja …förtrycka kvinnor …,
  och en mer eller mindre automatisk vilja
  från dessa – vita män -, till just att,
  ur ett allmänmänskligt perspektiv vilja förtycka – , det är att lägga – skuld
  och ansvar – på någon – annan – , eller några – andra – , för att därmed bli ursäktad,
  bli offerförklarad och därmed förklarad
  – förlåten – , eller förklarad för varande befriad från egen skuld
  och eget ansvar….”
  
  Det är den – förträffliga – och den – fördelaktiga – offerstatusen, som ursäktar
  all vrede, och alla eventuella aggressioner…
  
  Det är ingenting annat än en fullkomligt felaktig tolkning
  av, framförallt den psykologiska, tillvaron…
  
  Män och kvinnor är mycket olika och har ganska så
  fundamentalt olika fokus kring vad som ger välbefinnande och tillfredsställelse
  i tillvaron…
  
  Att inte vilja erkänna detta är ett stort misstag hos den
  s.k. – feminismen – ….
  
  Ds.
  
  Svara
Daidalos

3 februari, 2014

På tal om feminism.
För ett tag sedan så råkade jag slå på teven och hamnade mitt i en debatt om feminism. Det var tydligen några superfeminister från Södertörns Högskola m.fl.
Under en halvtimma satt jag och försökte komma underfund med vad dom egentligen pratade om. Jag måste erkänna att jag gick bet.
På mig verkar det som om det enbart handlar om känslor istället för analys och logik i argumenteringen. Man verkar sakna verklighetsuppfattning och förmåga att se tillvaron ur annat perspektiv än en massa osorterade känsloupplevelser.
Rätta mig om jag har fel.

Svara
André Iskra Jönsson

5 februari, 2014

Även om jag tycker symptomen är värda att uppmärksamma, och du, Charlotta, som vanligt gör det med bravur, kan jag ibland sakna ett motgift mot sjukdomens epicentrum, postmodernismens grundvallar. Det ter sig nämligen återigen uppenbart att dessa historier om diskriminering som tycks överlappa varandra, bygger på två postmodernistiska grundpremisser.

1. Verkligheten är subjektens narrativ. Med detta följer att subjektets upplevelse eller tolkning av att bli förtryckt utgör sanningen om maktrelationer, i motsats till konkreta kriterium, såsom exempelvis juridiska lagparagrafer. Ett förnekande av subjektets narrativ blir till ett ytterligare förtryck och bekräftar maktgruppers vilja att hålla nere den förtryckta. I praktiken innebär detta att ”undertryckta grupper” kan komma med de mest absurda anklagelser, och som tillhörande en ”maktgrupp” kan man aldrig ifrågasätta utan att misstänkliggöras.

2. Relativisera språket i förhållande till maktrelationer. ”Maktgrupper” förtrycker kollektivt, men utsätts endast individuellt, ”utsatta grupper” utsätts kollektivt, men förtrycker endast individuellt. Redovisade mönster i ”maktgruppers” förtryck är strukturella. Redovisade mönster i ”undertryckta gruppers” förtryck är generaliseringar.

Den stora paradoxen i postmodernismen är att för att inte reducera teorin till en förlängning av majoritetssamhällets normerande måste man definiera maktrelationer på förhand, intersektionellt, och därmed erkänna existensen av en faktisk verklighet, oberoende av subjektets perspektiv.

Svara
tve21

5 februari, 2014

Kan man med rättvisa tala om att bli förtryckt, samtidigt som man är medlem i en organisation som på raslig/etnisk grund exkluderar människor?

Svara
1. Avantgardist
  
  6 februari, 2014
  
  Ja. Att exkludera och förtrycka är inte samma sak. Dock borde det, och det är min poäng, inte finnas något intresse av att tala om förtryck i tid och otid. Att förtryck och utsatthet blivit mer effektiva politiska strategier än argumentation och lösningsfokus är beklagligt.
  
  Svara
  1. tve21
    
    6 februari, 2014
    
    Menade bara att de som är med i t. ex. Afrosvenskarnas förbund med egna måttstockar mätt borde ses som ”förtryckande” eller liknande, p.g.a. de etniska kriterierna för medlemsskap. Om jag som svensk går med i en intresseorganisation för svenskar ses inte det med blida ögon av samhället, medan minoriteter får vara hur ”rasistiska” som helst.
    
    Svara
    1. Avantgardist
      
      6 februari, 2014
      
      Man kan inte beskylla vänstern för att vara logisk nej :).
      
      Svara
Λακεδαιμον

8 februari, 2014

Jag är förtryckt! Ge mig en plats i Volvos och SKF:s styrelser med omedelbar verkan!

Svara
Thomas Matsson

8 februari, 2014

Bra artikel!

Svara
Joakim Andersen

12 juli, 2014

Interesting article. Hugo Fischer seems like an author worth looking into. Where would you suggest one start if interested in Fischers thought?

Svara
1. mirotanien
  
  13 juli, 2014
  
  Thank you. I’ve read one book by Fischer, the one I mentioned: Die Aktualität Plotins – Über die Konvergenz von Wissenschaft und Metaphysik (C. H. Beck, München 1956).
  
  When I studied in Uppsala i borrowed this book from Carolina Rediviva. Not a leisurely read, however I’d say it’s fairly populary oriented. For a reader with some knowledge of perennialism and Plotinos it’s a stylistically rewarding book.
  
  Other than that German Wikipedia lists these works by Fischer:
  
  . Nietzsche Apostata oder die Philosophie des Ärgernisses, Erfurt 1931
  . Karl Marx und sein Verhältnis zu Staat und Wirtschaft, Jena 1932
  . Die Geburt der Hochkultur in Ägypten und Mesopotamien, Stuttgart: Klett, 1960
  . Theorie der Kultur. Das kulturelle Kraftfeld, Stuttgart 1965
  Vernunft und Zivilisation, die Antipolitik, Stuttgart: Seewald, 1971
  
  Svara

Tocharierna – de östliga indo-européerna

Svar

Lämna ett svar till tve21 Avbryt svar