Landsbygden och framtiden

Ekologi, Inrikespolitik, Liberalism, Traditionalism

Signalerna från svenska bönder blir allt mer alarmerande, med för bönderna sjunkande mjölkpriser, som sedan länge legat under produktionskostnaderna.

Svenska bönder betalar med andra ord för att producera mjölk i dagsläget. Mjölkproduktionen är ryggraden för det svenska lantbruket och en avgörande näring för det svenska folkhushållet. Om mjölkproduktionen, och därmed en stor del av det svenska lantbruket, tillåts falla, så faller även en stor del av den svenska landsbygden. Det sista som är kvar av den kan sägas, då svensk landsbygdspolitik de senaste 50-100 åren tycks haft som mål att just slå sönder för att avfolka landsbygden.

Varför då en sådan politik? Handlar det om att tillfredsställa människors vilja att bo tätare, få tillgång till fler affärer, kulturevenemang och liknande? För en del, framför allt yngre spelar det säkert en roll, men då ca. 30% av de som bor i staden hellre skulle vilja bo på landsbygd, så kan inte det vara hela förklaringen. Att många företag haft en fördel av befolkningskoncentration, för kompetensförsörjning och ett rikare arbetskraftsutbud, men hade detta inte gått att lösa med t.ex. bättre trafiklösningar, om man från samhällets sida verkligen hade velat?

En faktor som det sällan talas om, är att omflyttningen av människor från land till stad förändrar människor och det inte alltid till det bättre. Det är sant att staden många gånger går i framkanten av utvecklingen. Men det är även sant att människor på landet lever närmare djuren och naturen, närmare vårt ursprung och historia. Där stadsmänniskan utmärks av nihilistisk alienation så utmärks landsbygdsmänniskan mer av en rotfast närhet. Där stadsbon är en individualistisk ensamvarg lever landsbygdsbon i organisk gemenskap såväl med det uppväxande släktet som med levande och bortgångna förfäder. Båda storheterna behövs för ett balanserat samhälle, både de som går i bräschen för utveckling och framsteg och de som i eftertänksamhet håller tillbaka den utveckling som riskerar att gå fel.

Det svenska samhället och makthavarna har dock under de senaste 50-100 åren ensidigt drivit på en politik för urbanisering av i huvudsak politiska skäl. Den eftertänksamme har betraktats som progressivitetens och utvecklingens hämmare och därmed som en fiende till det moderna samhället. Då denna personlighetstyp växer i jordens mylla måste de ryckas upp med rötterna och landet skövlas, för att ge plats för DEN NYA MÄNNISKAN.

Då människors naturliga och organiska sammanhållning och solidaritet är starkare på landet än i staden, så måste landsbygden krossas. Söndrade människomassor i städerna är enklare att kontrollera för en socialistisk och liberal elit, för vilka starka människor i starka, organiska gemenskaper bara utgör ett hot mot deras egen makt. Är dessa människor dessutom egna företagare, med stark identitet och starka band till tidigare generationer, utgör de ett ännu större hot. Därför måste de svenska bönderna utrotas, för att det vänsterliberala lyckoriket av ”fria” och alienerade individer skall kunna genomföras.

Sverige behöver en landsbygdspolitik som syftar till att befrämja landsbygdens utveckling och återbefolkning, inte dess avveckling.