Vid diskussionen om invandring har islam ofta fått en framträdande roll. Idag skulle jag dock vilja påminna om att det hela i grunden handlar om något annat, och att risken för ett helmuslimskt Sverige inte är särskilt stor inom överskådlig tid.

Det finns mycket oro för en "islamisering" av Europa. Tanken är att invandringen kommer att fortsätta i en sådan takt, och så okontrollerat, att exempelvis Sverige om något hundratal år är helt och hållet muslimskt komplett med Sharialagstiftning, burkor och Ayatollor. Med risk för att ta mig vatten över huvudet tror jag att jag kan lugna de farhågorna tämligen omgående.

Avskaffandet av europeisk kultur och identitet är ingen helt slumpmässig process. Jag brukar själv ofta peka på strukturella orsaker, och på utbredd okunskap och ren dumhet som grundläggande faktorer bakom utvecklingen. Bara därför får man inte glömma att det även finns en genomtänkt sida av saken. En utstuderad plan, eller snarare flera utstuderade planer, som genomförs av olika intressegrupper, och stöds av olika ideologier. Dess grundidé är att människan måste kasta av sig alla traditionella principer, ge upp allt hon en gång varit, och bli en "världsmedborgare" . Hon ska bli en fri individ som lever i en gränslös värld, och väljer sig fram genom tillvaron utan att vara begränsad av onödiga normer och traditioner som etnicitet, religion, kön eller intelligenskvot. Den här planen är inte centralstyrd av någon enstaka gruppering, men dess företrädare är ändå oroväckande överens.

I

På den liberala sidan menar man att det är den individuella "friheten" som är det väsentliga. Individen, förstådd som en i-sig-själv existerande enhet, ska göra som den vill i alla frågor, utom där det på ett uppenbart sätt skadar andra. Vänstern fokuserar istället på en solidarisk, formlös gemenskap. Denna gemenskap grundar sig inte i sådant som släkt- och blodsband, språk och kultur, utan i en abstrakt "mänsklighet" som inte finns (och aldrig kommer att finnas, utan det mest fruktansvärda förtryck). Skillnaden mellan höger och vänster är idag mindre än den någonsin varit det handlar i stort sett om olika sätt att organisera samma ideologi. Det finns till exempel idag väldigt lite höger som driver individualismen så långt att den inte längre kan kombineras med en "global, gränslös" värld, och väldigt lite vänster som inte hyllar individens rätt till "självförverkligande" och utveckling.

Annat man har gemensamt är motståndet mot religion inte som personlig övertygelse, men så snart den på något sätt påverkar samhällsutvecklingen. De egna ideologiska fördomarna ska styra allt. Religionsfriheten är i det liberala samhället rätten att ha fel skulle du tro på din religion i det avseendet att du vill påverka din omgivning utifrån dess värderingar tar det tvärstopp. Detsamma gäller kulturella aktiviteter, åsikter och livsstilar av alla de slag om de på något sätt stöter den liberala/vänsterorienterade synen på vad som är acceptabelt och inte, fördöms de omedelbart. Förbud är aldrig uteslutet.
Varför accepterar man då islam? Det är uppenbart att det mesta inom islam måste uppfattas som oerhört kränkande och oacceptabelt för goda "humanister", även när det inte går till extremer i stil med wahabismen. Strikt åtskilda könroller (även där man inte tagit det till överdrift är "jämställdhet" i betydelsen "förintelse av könen som skilda kategorier" ingenting muslimer håller på med), patriarkal familjenormativitet, underkastelse inför Gud och moraliskt fördömande av homosexualitet. Hur kan detta vara acceptabelt för jämställdhetsivrande frihetsfanatiker?

II

Och då kommer poängen: de som försvarar islam, i synnerhet då goda vänstermänniskor, har inte på något sätt för avsikt att acceptera några av dessa sidor av tron. Vänstern betraktar, som den alltid betraktat folk i "tredje världen", muslimer som lite gulliga vildar, som bara gör som de gör på grund av västvärldens förtryck. Skulle detta förtryck upphöra, till exempel genom de vita folkens reduktion till maktlösa minoriteter, kommer samma ideologi som idag fördömer katolicism, nationalism, frikyrklig "homofobi" och "svenskhet" i allmänhet givetvis att omedelbart ta itu med nästa förtryckare. Muslimska patriarker, homofober och antisemiter kommer givetvis omedelbart att stå på schemat. I viss mån har detta redan börjat, men än så länge ser man inte så mycket av det. Detta beror på att antirasismens ideologi bara kan fungera som en ensidig extremism, där vita människor är ensamma om att kunna vara rasister. När vita människor inte längre går att skylla på, kommer man givetvis att ge sig på andra i exempelvis fallet Israel gör man ofta det, även om vissa mer ambitiösa vänsterakademiker är angelägna om att skylla även mellanösterns judiska stats beteende på Storbrittanien, eller på Europa i allmänhet, snarare än sionismen.

Ingen vuxen människa kan tro att svensk universitetsvänsters och medias extremistiska syn på könsroller någonsin skulle acceptera att slöja blev obligatoriskt i Sverige. Inte heller att patriarkala normer man själv förintat genom att slå sönder kärnfamiljer och atomisera hela västvärlden, återupprättades genom en "islamisering". Även om dessa grupper kanske inte själva kan hävda sig gentemot en flod av invandring, skulle de få stöd från annat håll. Ingen kan gärna tro att globala banker skulle acceptera att muslimer införde räntefria banksystem i västvärlden. Sekulära humanister och vetenskapsmän skulle aldrig gå med på att en ny statsreligion infördes i Sverige istället för den nuvarande tvångssekulariseringen. NATO och USA lär knappast köpa en muslimsk, USA-fientlig stat i nordeuropa. Planen är fastlagd, åtminstone på ett ungefär, och islam är välkommen så länge den kan utnyttjas till att driva den vidare. Däremot inte en sekund längre.

III

Islam och muslimsk invandring är ett vapen för globaliseringsförespråkare och toleransfascister för att relativisera europeisk kultur och sätta den på undantag, så att de européer som kommit längst i att förintas som folk kan fortsätta göra det. Däremot har man inte det bittersta till övers för vare sig muslimsk kultur eller verkliga muslimer. De flesta som framhålls som ideal offentligt är lika muslimska som en genomsnittlig svensk 20-åring är kristen det vill säga möjligen intresserad, men i grunden helt övertygad om humanismens överlägsenhet och företräde över tron. I den mån man accepterar mer autentiska muslimer, anses dessa implicit vara "ädla vildar", offer för kolonialism som ännu inte förstått att jämställdhet och total samhällelig upplösning är det bästa. Därför ska de "tolereras", men det är inte samma sak som att mångkulturalismens apostlar har någon verklig respekt för deras livssyn, eller planerar att låta den fortsätta att existera.

Om någon muslim på allvar tror att den mångkulturella tolerans han för närvarande åtnjuter kommer att fortsätta i all evighet bedrar han sig grundligt. För närvarande ser vänstern och liberalismen huvudfienden i ett vitt, heterosexuellt, maskulint etablissemang som knappast finns. Men när detta har upplösts tillräckligt kommer man att komma efter muslimerna också homosexuella bröllop i moskéerna, kvinnliga Imamer, förbud mot att bära slöja vid skolavslutningar. Färdigt med pappa vet bäst nu gäller att staten, reklammakarna och universitetens kulturvänster vet bäst. Tro gärna på Gud, om du nu är så jävla dum, men inte så det märks.

Varje fenomen religiöst, etniskt eller kulturellt som stör globaliseringens normer "frihet", jämlikhet och materiell "utveckling" kommer förr eller senare att förintas av de som företräder dessa normer, om inget görs. Man kommer att fortsätta att flytta befolkningar fram och tillbaka över jorden för att upplösa kulturella rötter, man kommer att fortsätta att bekämpa religion (kristendom och andra västerländska religioner med hån, islam med våld) och man kommer att fortsätta sträva efter "en global värld", möjligen med en världsregering (vilket i och för sig inte blir nödvändigt om nationalstaterna reduceras till adminstrativa enheter under en global ekonomisk-ideologisk elit). Individens totala underkastelse under en blandning av kollektiv-stat och marknad (de exakta proportionerna mellan dessa två är oväsentlig, men motsvaras givetvis av politisk vänster och "höger"). Det är denna utveckling som i första hand utgör hotet mot vårt folk, inte de folkgrupper som, oavsett vad man kan tycka om dem eller deras traditioner på ett personligt plan, i grunden är offer för samma utveckling.