I kampen mot folkvett i invandringspolitiken har ganska många arguments hörts genom tiderna. Tänkte idag påminna om ett som tycks ha tystnat, nämligen okunnighetsargumentet.
Alla vet att det funnits många argument för storskalig invandring, och även en hel serie sådana mot vad som populärt kallas ”rasism”, det ena sämre än det andra. Det intressanta med den senare typen av argument är att de ytterst sällan inriktar sig på sakfrågan, utan istället siktar in sig på att för det första bevisa att motståndaren ”är rasist”, och för det andra på att visa att detta är dumt och absurt på olika sätt.
Betecknande för dessa argument är att de synnerligen ofta har en tämligen skakig kontakt med verkligheten. De brukar dessutom låta snarlika år ut och år in, med vissa förändringar. En gång i tiden var det lite ”synd” om rasister de var misshandlade hemma och visste inte bättre. Undantaget var förstås ”de intelligenta” det var de som var de ”verkligt farliga”. Det lustiga med just den tanken är att den hade sin storhetstid när snittåldern inom alla ”högerextrema” partier och verksamheter var lika låg som nivån på den politiska diskussionen, och den tycks dessutom ha dött ut samtidigt som det faktiskt dök upp några intelligenta människor på arenan, eller rättare sagt när tonåringarna växte upp. Detta var samtidigt som ”rasismen” började bli nästan mystiskt ond, och alla som hade med den att göra blev ”mörkermän” under våran antagligen genom tiderna tjockaste statsminister.
Min personliga favorit bland de argument som inriktat sig på att ogiltigförklara ståndpunkter utan att ta tag i dem är vad man skulle kunna kalla ”okunnighetsargumentet”. Det kan uttryckas så här: ”Rasismen frodas där man inte haft någon kontakt med andra kulturer”.Â
Här är eller (snarare) var, tanken i stort sett att det överallt i Sverige funnes motsvarigheter till den amerikanska södern, där inavlade bondlurkar läste gamla reseskildringar från mörkaste Afrika och därifrån ärvde en kolonialt inspirerad, djupt felinformerad bild om människor från världens alla länder. Detta ledde till rasism, och därmed indirekt  till det fåtal instanser av dåligt uppförande som någonsin kunnat observeras hos etniska minoriteter. Vid närmare kontakt och samtal med människor från andra kulturer, skulle dessa vanföreställningar skingra sig, och frid råda.
I dagsläget hörs inte det här påståendet längre, och orsaken är ganska naturlig. Stöd till ”högerextremister” ökar i princip i direkt relation till antalet utomeuropeiska invandrare som uppehåller sig på olika orter. Det börjar bli svårt att påstå att det krympande antal etniskt svenska skåningar som fortfarande uppehåller sig i Malmö verkligen inte har haft någon kontakt med andra kulturer Södertäljes svenska minoritet sitter inte i husvagnar vid något träsk och lyssnar på rasistisk country, miltals från araber, kurder och afrikaner. Röstsiffrorna för de politiska alternativ som med mer eller mindre rätta upplevs kunna stå för en förändring (exempelvis Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna, i varje fall innan de senare kom av sig så smått) ökar så mycket de vågar i de invandrartäta områdena, allt medan pseudoeliterna fördömer från sina etniskt homogena villaområden och successivt sönderkvoterade, men tämligen ofarliga, universitet och arbetsplatser. Brist på kontakt med det mångkulturella samhället i aktion, och brist på annan kunskap än den om floskelmakeri, tycks vid det här laget vara en förutsättning för att mena att det främsta problemet i dagsläget är ”svensk rasism, diskriminering och intolerans”. Om det någonsin funnits någon rasism grundad i bristande erfarenhet av mångkulturen, är den vid det här laget historia så irrelevant att folk inte ens gitter låtsas som att den finns.
Det tål att sägas igen: mångetniska stater präglas oftare än inte av konflikt, som tenderar att eskalera från ett latent stadium till värre och värre former, inte sällan inbördeskrig. Detta innebär inte att allt flyttande mellan länder och kulturer är negativt, eller att någon sorts ”rasreningsprogram” präglat av våld och förtryck är något eftersträvansvärt. Vad det däremot definitivt innebär är att hela idén att medvetet framkalla en mångetnisk stat på grund av någon luddig, amerikanskinfluerad vision om en ”global värld” måste avbrytas ögonaböj. Så vila i frid, okunnighetsargument, och låt oss hoppas att dina kollegor följer dig illa kvickt.
Lämna ett svar till Joakim Fredriksson Avbryt svar