Idag blir det både kortare och lättsammare. Tänkte nämligen tipsa om något få antagligen känner till: den svenska säckpipan. Ett smått fantastiskt instrument med rötter som försvinner i dunkel forntid.
Jag antar att inte särskilt många känner till att det finns en svensk tradition av säckpipespel och -tillverkning, som går att belägga så långt tillbaka som 1300-talet. Givet att källorna förstås blir betydligt suddigare ju längre bak i historien man går (från medeltiden finns exempelvis kyrkomålningar av personer som spelar säckpipa, men inga fysiska rester), är det alltså inte alls otänkbart att säckpipa spelats betydligt längre här i landet, vilket åtminstone för mig är en spännande tanke.
Svensk säckpipa har, särskilt i sina ursprungliga varianter, ett synnerligen begränsat tonomfång, men många äldre svenska polskor är utmärkt lämpade för instrumentet. Ljudbilden som skapas är mycket vacker, med den för alla säckpipor typiska samtidigt desperata och livliga tonkavalkaden.
Det finns ganska lite information om instrumentet ute på internet, och innan tipsen började trilla in via kommentarsfunktionen kände jag enbart till en (!) skiva med svensk säckpipemusik, och då på svårtillgänglig vinyl (har någon information om annan svensk ren säckpipemusik får de gärna höra av sig, eftersom jag hittills inte hört något om någon sådan). Att köpa sig en egen pipa från någon av de fåtaliga tillverkare som finns kostar gärna från tiotusen kronor uppåt, men det vore förstås bra om så många som möjligt tog tag i det.
Vill man lyssna på den svenska säckpipans säregna klang gör man det med fördel här.
Annars kan man helt enkelt gå till huvudsidan Den svenska säckpipan och läsa vidare. Har man pengar ska man givetvis snarast besöka Leif Eriksson och låta honom bygga en säckpipa. Identitärare blir det ju inte, liksom.
Svensk säckpipa
Lämna ett svar till Jan Rosén Avbryt svar