Socialdemokratin i Europa har den snaste tiden fått uppleva katastrofval efter katastrofval. I Storbritannien utplånades inte bara UKIP i lokalvalen, Labour gick också kraftigt tillbaka. Samma fenomen syntes i Nederländerna och i Frankrike. I Nederländerna var den stora skrällen inte att Geert Wilders ökade något utan att socialdemokraterna fullkomligt imploderade och i första valomgången i Frankrike var knappt socialisterna med och tävlade. Går vi vidare till Österrike så förlorade den populistiska kandidaten presidentvalet, men inte mot en socialdemokratisk kandidat utan en miljöpartist.
Ser vi till Sverige kan vi konstatera att socialdemokraterna i princip konstant minskat i opinionen sedan 60-talet, med något undantag. De kommer aldrig någonsin bli ett 40-procentsparti igen. Många socialdemokrater agerar dock gärna som att de fortfarande är det och de har framgångsrikt infiltrerat i princip alla myndigheter i landet, vilket gör att de eventuellt kommer ha ett stort inflytande i samhället under lång tid framåt.
Socialdemokratin, som naturligtvis sprang ur tidigare socialistiska rörelser, har under 1900-talet varit enormt tongivande i hur samhället utvecklats. De har utfört detta arbete i samspel med olika liberalkonservativa rörelser, som har agerat som en svag broms för den utveckling som socialdemokraterna och andra vänsterrörelser drivit på. Dessa liberalkonservativa rörelser har konstant förlorat under 1900-talet, på det stora hela. Detta av flera anledningar, varav några är feghet och svaghet. Det är därför dess representanter kallas för ”cucks”, hanrejer. En rörelse vars enda bedrift under 100 år är att backa så långsamt de kan förtjänar inte att kallas något annat.
Socialdemokratins kollaps har successivt skapat ett maktvakuum, som inte alla gånger har fyllts av dess traditionella konkurrenter. Det har istället lämnat utrymme för andra, främst populistiska invandringskritiska partier. Kollapsen har nu gått så långt att den, tillsammans med en rad andra faktorer, även lämnat en öppning för oss. Kalla detta ”oss” för vad du vill, nationalister, identitärer, traditionalister eller kanske den äkta högern, det är av mindre betydelse. Socialdemokratins politiska hegemoni tillsammans med ”kulturmarxismens” tankemässiga (vilket är den viktigaste för att styra hur ett samhället utvecklas) är på tillbakagång och det är istället vi som är på frammarsch.
Ingenting är dock gratis och för att det metapolitiska arbete som utförts av så många under så lång tid ska slå igenom måste vi alla som sympatiserar med den äkta högern arbeta hårdare än någonsin. Framtiden ser eventuellt ljus ut.
Lämna ett svar till Martin Larsson Avbryt svar