Svar

1. 

   Fredochtrygghet

   29 april, 2015

   Den tidigare sändningen var riktigt lyckad. Nu när SD har förfallit på i stort sett alla områden å kan Motpol fungera som en nödhamn för alla Sverigevänner som känner sig svikna av partiet. Jag vill uppmana er som är medlemmar i SD eller är trötta på partiledningens diktat att stanna här en stund, läsa vad som skrivs av Motpols skribenter och fundera över er egen situation. Är det värt att arbeta för ett parti som varje år tar ett stort kliv bort från sin tidigare identitet? Är det värt att kämpa för något som inte längre handlar om att vi ska rädda Sverige utan att rädda kvar de sista resterna av en politik som SD har övergivit? Är det värt att kämpa för ett parti som ständigt ljuger och talar illa om människor som på annat håll försöker göra skillnad genom att upplysa om vart Sverige är på väg? Är det värt att kämpa för ett parti med allt fler företrädare som försvarar dagens flyktingpolitik, men bara vill ”integrera” bättre? Är det värt att lägga ned dyrbar tid på något vars resultat kan bli noll och inget.

   Skulle det inte kännas bättre att glädja människor och ge dem hopp genom att hålla fast vid tanken att Sverige är svenskarnas land, inte ett allemansland som SD vill permanenta?

   Befria dig från SD:s tunga barlast, sluta känn rädsla för att bryta mot någon nolltolerans, sluta försvara ”öppen svenskhet” när du ser att Sverige förfaller så snabbt! Känn dig fri och var med och segla mot andra mål. Vi ska ta tillbaka vårt land och vi ska ta tillbaka den Sverigevänliga rörelsen till det folk som har rätten till Sverige. Den Sverigevänliga rörelsen har kapats av fiender som hittat en försörjning och använder sin makt för att hindra sanna Sverigevänner från att tänka fritt.

   Var med och sätt ned foten mot dagens SD och den partiledningen som ljuger, hycklar och saboterar livet för så många.

   På fredag lyssnar vi på nästa podcast från Motpol.

   Svara
   1. 

      sten line

      29 april, 2015

      Öppen svenskhet är en sympatisk princip som jag ser det, frågan är i vilken skala den kan implementeras. Hur många av de utomeuropeiska invandrare som INTE sorterar under kategorin parasiter/islamister/brottslingar upplever sig som svenskar? Trots att de uppvisar god vilja och drar sitt strå till stacken förhåller sig många av dem temperamentsmässigt till svenskarna som eld till vatten, och jag är inte säker på att elden alltid är problemet.

      Om vi ser på Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson så är de onekligen extremt svenska personer. De räds det som utmanar och sticker ut, i enlighet med Jantelagen hyser de ressentiment mot all begåvning som överglänser deras egen andliga havregrynsgröt. Istället för att glädjas över att partiet har lyckats attrahera spirituella individer som Patrik Ehn har de sålunda ägnat sig åt ett dogmatiskt pedanteri som är tragikomiskt i sin fåraktighet. De vill ha företrädare som går att stuva in boxen lika lätt som mjölkpaket. De är besatta av vanlighet och livrädda för allt som på minsta sätt verkar excentriskt eller temperamentsfullt. Den analytiska kullerbyttan består i att de betraktar temperament som synonymt med en partiskadlig benägenhet för rättshaverism och långsökta konspirationsteorier.

      Denna ängslan är tyvärr ett recept på idioti. Så gott som alla stora politiker, tänkare och konstnärer har varit excentriska eller utmanande. Sådana som Åkesson och Karlsson, som bara har sin rädsla och sina negationer, lämnar inga personliga avtryck och förvandlas i historieböckerrna till nulliteter. Inte för att vi inte också behöver pragmatiker. Det finns inget som säger att ett politiskt parti inte kan rymma både idealister och utilitarister, tvärtom borde man välkomna alla: trumslagare, djärva visionärer och intellektuella bokmalar, sakkunniga akademiker, dugligt kanslifolk och strävsamma gräsrötter — alla goda, seriösa krafter vars gemensamma mål är kulturmarxismens förintelse och en renässans för den nordiska stoltheten.

      Men nej. I SD finns det bara plats för mjölkpaket. Låt oss då vara ärliga och erkänna att den här olyckliga psykologiska dynamiken eller anti-dynamiken är typisk för vårt land. Det var mycket länge sedan vi var vikingar. När Mattias Karlsson medgav att han inte ansåg Zlatan vara svensk hade han rätt, men om sinnebilden av en svensk alltså är en förnumstig ynkrygg som Karlsson, då borde framtidens svenskhet även kunna hämta inspiration från sydligare breddgrader.

      Svara
      1. 

         EvigtRegn

         29 april, 2015

         Naturligtvis är ju en etnicitet inte helt stängd, men den kan inte heller vara helt öppen för då slutar den existera. Både helt stängd & helt öppen är extrema & verklighetsfrånvända positioner där etablissemanget står för den senare varianten. Det måste istället landa någonstans i mitten.
         Vissa kommer lätt att kunna assimileras, andra inte. Beror också på antal & tid. Semi-assimilationsmöjlig svenskhet alltså 😉

         Det är ytterst tråkigt att vi istället för att få en riktig ”Sverigevänlig rörelse” får en utrensning av alla som inte tycker precis som partiledningen eller låtsas göra det.

         Svara
      2. 

         Fredochtrygghet

         29 april, 2015

         Väl formulerat. Vi sitter visst i samma båt ser jag. Du har väl sett den här spännande filmen som andas Ragnarök – slutet för Sverige som vi känner det.

         https://www.youtube.com/watch?t=191&v=w7IaCcAJQwY

         Svara
2. 

   Smoothsailor

   29 april, 2015

   Har ni någon slags RSS-feed så att man kan tanka hem via Itunes?

   Svara
   1. 

      Motpol

      30 april, 2015

      Här finns ett RSS-feed för podcasten: http://feeds.soundcloud.com/users/soundcloud:users:143416378/sounds.rss

      Svara