Förvånad står han,
undrar vad som skett.
Nyss handlade ju livet
om att krypa på parkett.
Dock faller han snart,
nunan fylls av snopenhet.
Han reser sig åter,
viljan stark som stenhård ek.
Hans skapare vakar,
följer stapplande steg.
Stöttar och berömmer,
delad lycka när han ler.
Så håller det på,
i det tidiga liv
när det lilla barnet
tar sina första kliv.
Finns det inte en del likheter med Ayn Rand?
Good point. En viss manisk, rigoristisk läggning, bakgrund i kommunismen men utveckling mot friare nejder, lärarinnor (Rand åt guruhållet, Boye mer basalt yrkesmässigt).
”Med det sagt, nog är det lite kul ändå att Sverige har ett verk i sin litteraturhistoria som ändå brukar nämnas ihop med Samjatin, Orwell och alla de andra (von Harbou, Jünger, Huxley…) i genren ”dystopisk science fiction”, ”samhällskritisk framtidsroman”.”
låter sig naturligtvis sägas – men är nog mest trögt överrenskommet konventionellt trams
de svenska författare som BORDE ta denna plats är Jerker virdborg som skrev ”svart krabba” och framförallt vidar svensson vars romaner ”tillbaka till L.A.” , ”theodiga” samt ”sapiens” alla är så bra att de mer eller mindre samtliga tigits ihjäl av den ”svenska” ”kultureliten”
ps
sen saknar jag nog jack londons ”järnhälen” i din uppräkning av de utländska förf. som skrivit ”dystopisk science fiction”
en RIKTIGT otäck liten sak
Jag har alltid tyckt att Kallocain är mer välskriven, språkmässigt, än 1984, och håller inte alls med om din kritik på det området. Den har varit en av mina favoritböcker sedan tonåren, tillsammans med 1984.
När det gäller 1984 så håller jag inte heller riktigt med om dina lovprisningar. Det är förvisso 1900-talets antagligen viktigaste bok, men det system för kontroll den beskriver ligger mycket närmare kommunismens än liberalismens. I 1984 styr våld och hot om våld, hos oss är det framförallt lustprincipen som används för att kontrollera massorna. I den mån negativa styrmedel används alls så är det mot en liten klick potentiella upprorsmakare, och då är det ändå inte våld utan snarare indragna privilegier som hotar.
Ja, det är intressant att betrakta dåtidens uppfattning om den totalitära dystopin, och de för tiden aktuell ideologiska systemen. Uppenbarligen har det skett ett paradigmskifte i synen på människan. Gårdagens förtryckare tycks trots allt betraktat människans natur som benägen att ledas av en handfast moraluppfattning och tro på det rätta. Därav blir det nödvändigt ur maktsynpunkt att uppbära en strikt repression och genom våld försvaga opposition.
Idag ses människans identitet som relativ och plastisk. Den sociala ingenjörskonsten förs, istället för genom explicit tvång, genom att ge begrepp nya innebörder, tillskansa sig hegemoni över problemformuleringarna och etablera diverse moraliska prima facie-principer inom etisk debatt och inom den sociala kontexten.
Det är på sätt och viss en utveckling mot en mer cynisk syn på människan kan jag tycka.
Lämna ett svar