Idag inleddes Socialdemokraternas kongress i Göteborg, och mycket tyder på att partiet tar ett steg vänsterut på den ekonomiska höger-vänster-skalan, samtidigt som man rör sig mot en mer traditionell, auktoritär och nationalistisk position på GAL–TAN-skalan. Man kan alltså ana att partiet i allt högre grad kommer att betona både den sociala och den traditionella dimensionen, men att Magdalena Andersson kommer att leda ett nationalsocialdemokratiskt folkhemsparti i ny tappning är för mycket att hoppas på. Idén om nationell frihet, alltså svensk självständighet, övergav (S) liksom (SD) för flera år sedan.
Trots det så ska det bli spännande att följa Socialdemokraternas trevande steg på sin ideologiska färd. Socialdemokraternas rörelse mot TAN är en nödvändig förflyttning för partiet och för Sverige, men riskerar också att lämna partiet utan självklara koalitionspartner. Kvar i GAL-lägret står nämligen Miljöpartiet och Centerpartiet och stampar som om tiderna inte hade förändrats. De två småpartierna representerar fortfarande det knippe värderingar som enligt GAL-TAN-modellen betecknas som gröna, alternativa och liberala.
En annan möjlig koalitionspartner hade kunnat vara (SD) om nu inte ”sossarna” och ”sverigevännerna” skydde varandra som pesten, men faktum är att Sveriges två största partier stod nära varandra i många sakpolitiska frågor vid Sverigedemokraternas intåg i riksdagen 2010. Sedan dess har SD-märkta riksdagsledamöter bjudits på gratisluncher av näringslivslobbyister och förvandlats till ett borgerligt stödparti. Det utesluter dock inte att SD kan hitta tillbaka till sin påstådda socialkonservatism när Tidölagets tid är förbi.
En socialdemokrat som var före sin tid, samtidigt som han höll på sina ideal, är Håkan Juholt. Han beskrevs som en vänsterman inom socialdemokratin då han tog över partiledarskapet 2011. Innan dess var han först och främst försvarspolitiker, och satt i försvarsutskottet tillsammans med bland andra Mikael Jansson som då tillhörde (SD). Efter sin politiska karriär utsågs Juholt till ambassadör på Island. Där tjänstgjorde han i tre år innan han 2020 tillträdde posten som Sveriges ambassadör i Sydafrika.
Den svenska ambassaden i Pretoria är belägen i korsningen Grosvenor Street och Park Street i ett komplex som med lite fantasi för tankarna till Italien. Det är dessutom bara sju minuters bilresa från ”mitt hem” i den sydafrikanska huvudstaden. Håkan och jag har som ”fellow Swedes” i Sydafrika haft en viss korrespondens genom åren, och när han bjöd in mig för att fika på tu man hand, så fick vi också möjlighet att tala om hans bok ”Silldiplomati” som han skrivit tillsammans med Ted Karlberg. I boken framträder bilden av en svensk som slår vakt om våra traditioner, en man som värnar om både natur och kultur, och en smålänning som älskar sin hembygd.
”Det finns ett nära samband mellan sillen och vår svenska själ och historia”
Så inleds Håkan Juholts och Ted Karlbergs bok om fisken som kan ”rädda en regnig midsommarfest, men också sälja Sverige i världen”. Juholt har nämligen, liksom de svenska utvandrarna som han också berättar om, tagit med sig sillen ut i världen. Sillen har varit ett sätt för honom att visa upp en del av det Sverige som han representerar, men den lilla fisken har för honom också varit en resa ”Hem till barndomen, till stämningar” och ”ett sökande efter identitet och tillhörighet”.
Juholt och Karlberg konstaterar i sin bok att nya arkeologiska fynd visat att invånarna i Blekinge fermenterade fisk stor skala redan för 9000 år sedan. De tillägger att ”Inte sedan Olof Rudbeck den äldre och göticismen under 1600-talet har någon seriöst hävdat att Sverige är civilisationens vagga”. Det är är bara att hålla med de båda herrarna om att tanken är svindlande, och att de nya fynden skriver om vår historia.
När jag läste historia vid Uppsala universitet så ingick Perry Andersons böcker i kurslitteraturen. Perry Anderson, som studerade vid Eton, har ett tydligt marxistiskt historiskt synsätt. En annan Eton-marxist är David Goodhart. I boken ”The British Dream: Successes and Failures of Post-war Immigration ” från 2013 varnar Goodhart för att massinvandringen kommer att undergräva den nationella solidariteten. Därmed utgör den också ett hot mot den socialdemokratiska välfärdsstaten. Detta har de danska socialdemokraterna förstått, och svenska SAP ser ut att sent omsider följa efter.
Samma år som Juholt lämnade Sverige för att bege sig till Island, berättade Goodhart historien om ”Why I left my liberal London tribe”. Det året utgavs också Goodharts bok ”The Road to Somewhere: The Populist Revolt and the Future of Politics”. I boken beskriver han ”Somewheres” som den större delen av befolkningen som är rotad och knuten till en plats. ”Anywheres” däremot kan bo och verka lite var som helst, men ofta på platser dit karriären har tagit dem. Den senare gruppen har ett större medialt och politiskt inflytande, och inrymmer den grupp som Juholt kallade ”klägget”, och trots att gruppen är mindre än ”Somewheres” så lyckas de ofta påverka de ”Inbetweeners” som befinner sig lite mittemellan. I den brittiska folkomröstningen 2016 så röstade ”någonstansarna” för Brexit, medan ”varsomhelstarna” ville stanna i EU. Det var politisk historia som skrevs när ”någonstansarna” vann ett sådant avgörande slag.
Alla folks frihet, hela världens fred. I mina ögon finns det ingen motsättning mellan nationalism och internationalism. Nationalismen utgår från idén om folket som en bärande samhällskraft, och internationalismen förespråkar det mellanfolkliga, och har en helt annan innebörd än det överstatliga. Håkan Juholt står både för det folkliga och det mellanfolkliga. Juholt har visat att man kan verka internationellt utan att bryta sin lojalitet till hembygden. Håkan är en ”någonstansare”. Om Magdalena Andersson vill vinna tillbaka de ”någonstansare” som partiet har förlorat till Jimmie Åkesson, så bör partiet fortsätta på den inslagna vägen. Kongressombuden rekommenderas också att läsa ”Silldiplomati”. Det är en bok som på ett fint sätt beskriver en hållbar inställning till vårt svenska arv, och de ombud som inte hinner läsa den under kongressen, kan gott beställa den lagom till midsommar.
Om skribenten: Patrik Ehn
