Att ta avstånd från sig själv – Tre SD-exempel

En viktig del av det politiska livet idag är att ta avstånd. Om man vill vara politiskt korrekt så måste man också vara noga med att ta avstånd från vissa människor och organisationer, även om man inte har haft med dessa att göra. Detta gäller dock bara till höger på den politiska skalan. Hos Socialdemokraterna lär du aldrig höra någon som tar avstånd från politiska organisationer till vänster om partiet. I den så kallade arbetarrörelsen råder doktrinen ”ingen fiende till vänster” och därför har det statsbärande partiet i snart 50 års tid lyckats vrida hela samhället åt vänster, och till och med fått borgerligheten att anamma sin vänsteristiska världsbild. Dessvärre har även Sverigedemokraterna dragits med vänsterut i hopp om att accepteras av de övriga partierna. SD:s partiledning har inga problem med vänsteravvikare i partiet, men den medlem som rör sig en millimeter till höger om Karlssons katekes är illa ute. Det har gått så långt att Sverigedemokraternas partiledning tagit avstånd både från Sveriges och partiets historia. I vissa fall har partiföreträdare till och med förnekat sin egen historia.

1) Att ta avstånd från sitt lands historia

När SDU för några år sedan uppmärksammade Gustav III:s dödsdag gick partiets dåvarande presschef Martin Kinnunen ut och fördömde ungdomsförbundet. Kinnunen klargjorde också att partiet tog avstånd från Gustav III och dennes statskupp eftersom kungen inte agerade inom parlamentarismens ramar det ödesdigra året 1772. Partiföreträdare som visar sådana uppenbara brister i historisk förståelse är knappast dugliga att forma vårt lands framtid.

2) Att ta avstånd från sitt partis historia

Efter partiledarstriden 2005 avgick Mikael Jansson och Jimmie Åkesson tog över som ny partiordförande. Sedan dess har Åkesson varit mycket noga med att ta avstånd från partiets historia. Åkesson som tog kontakt med SD redan under Anders Klarströms tid var så rädd för det förflutna att han personligen slängde partiets arkiverade material i en sopcontainer. Visst arkivmaterial lyckades räddas undan av en medarbetare på kansliet. Annat material har samlats och sammanställts av SD-Arkivet som ironiskt nog drivs av en utesluten SD-medlem.

3) Att ta avstånd från sin egen historia

Det senaste året har SD:s gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson bedrivit ett mindre lyckat korståg mot Motpol och dess skribenter. Inspirerad av Henrik Arnstads språkbruk har han stämplat tankesmedjan som ”neofascistisk” och uteslutit medlemmar som delat Motpolartiklar . Tidigare i år avslöjades dock att Mattias Karlsson under lång tid inte bara följt och fascinerats av Motpols arbete, utan också att han medverkat på Motpol under falskt namn. I samband med avslöjandet valde Karlsson att ta avstånd från sig själv genom att förneka sin egen historia. Att inte våga stå för den man är och det man gjort förminskar en som människa, och det är precis det vänstern vill.

Svar

  1. Profilbild för Voortrekker

    Mycket bra, Patrik. Högerns SVAGHET irriterar mig något gränslöst: den eviga beröringsskräcken, brasklapparna, alla dessa alabasterskålar man plockar fram för att två sina händer i offentligt. På detta sätt kommer man aldrig att bli herre över problemformuleringen, det räcker att någon vänstervriden pösmunk stånkar ur sig ordet ”rasist” eller ”homofob” för att Mattias Karlsson-typerna skall rodna och längta efter en vattenklosett.

    Själv betraktar jag mig som liberalkonservativ. Jag tycker öppen svenskhet är en vacker tanke — om den sedan är realistisk är en helt annan sak. En del invandrare låter sig assimileras så gott som fullständigt; andra går runt i vårt samhälle likt tickande bomber och gömmer sig bakom principen om taqiya tills det smäller.

    Man måste kunna erkänna att etnicitet är en av många faktorer som måste vägas in när vi diskuterar migration. Det har inget med rashat att göra utan är att ta hänsyn till verkligheten sådan den är.

    Om det inte hade varit för denna beröringsskräck — hos SD och Dansk Folkeparti — hade vi i dag haft ett tydligt högerblock i Europa-parlamentet med Madame Le Pen som en självklart strålande centralgestalt. Hon kommer inte i närheten av att vara någon nationalsocialist eller mörkermänniska, hon talar klarspråk. Och hon vill att Europa skall överleva.

    Åkesson och Karlsson har inte tillnärmelsevis samma auktoritet. Istället har de en tendens att mumla och stamma och huka sig när medierna kommer med sina obligatoriska avloppskaskader. Den enda gången de verkligen sätter ner foten är när de brännmärker partiföreträdare som har visat större mod än de själva. Det är nationell kannibalism.

    1. Profilbild för Yvonne Beth

      Marine Le Pen har bättre förutsättningar att hantera den ”allmänna missaktning” som ”fria” massmedier så generöst skänker henne, eftersom den offentliga debatten i Frankrike ännu inte har blivit så ”befriad” från intellektuella och andra avvikare som fallet är i Sverige. Dessutom synes gemene fransman betydligt mer språksam än svensken, även när det gäller annat än väder och vind. Jag tror att en metapolitik med förmåga att stöda ett riktigt oppositionsparti är svårare att få till i ett samhälle där inte bara politruker beter sig som om den påbjudna värdegrunden var ett måste även utanför det offentliga rummet.

      1. Profilbild för Voortrekker

        Det är sant, Sverige är ju väldigt provinsiellt. Något vi bör tänka på är att den långsiktigt effektivaste metapolitiken inte är uttalat politisk. En roman som är övertydligt satirisk och politisk är alltid behäftad med något billigt, den blir alltför lätt bara ett plakat, om än med litterära ambitioner.

        Verkliga författare. Verkliga kulturskapare. Med litet jävla integritet och ryggrad. Det är det vi behöver här i Sverige, i både andligt och metapolitiskt avseende. En intressant bok eller film är ju detta i kraft av att den har något personligt och genuint att komma med — den är en berättelse. Om ett sådant alster skapas av en stark och klok människa kommer dess politiska patos finnas mellan raderna och budskapet förmedlas an passant, närmast som truismer, och inte i form av en radda amatörmässigt uppstyltade ironier.

        Jag läser just nu en biografi över Tomas Tranströmer och påminns åter om de ödesdigra åren i slutet av sextiotalet, när så mycket gick under för lång, lång tid framöver. Tranströmer fick definitivt verka i motvind ett tag, och då var han ju ändå på intet vis reaktionär. Det är hög tid att läka de såren. Vad vi behöver är ett kulturellt paradigmskifte parallellt med det politiska.

        1. Profilbild för Yvonne Beth

          Tack för en imponerande kommentar.

    2. Profilbild för Patrik Ehn

      Tack Voortrekker. Din beskrivning av partiledningen är verkligen mitt-i-prick.

  2. Profilbild för zeno

    jag lyssnade VÄLDIGT noga på de svar som karlsson gav på en expressen-reporters frågor angående sitt motpolsengagemang

    han förnekade vad jag hörde ingenting alls utan hänvisade till dåligt minne och oklar kronologi – precis som han ska göra för att med hedern i behåll kunna slingra sig ur dylika situationer

    det är möjligt att han i annat sammanhang svarat på annat sätt men då får du gärna länka – tro mig – jag är ytterst intresserad om så vore fallet eftersom de farhågor din text tar upp är centrala i en representativ demokrati där röstskolk eller blankröstning alltid är ett alternativ till att ge sina röster till något politiskt parti

    annars borde väl åkesson et consortes göra nånting – för att nu inte säga allting – rätt emedan SD enligt de seriösa opinionsundersöknings-instituten redan är sveriges största parti

    1. Profilbild för Patrik Ehn

      Att ”slingra sig” som en orm med pinsamma förklaringar om dåligt minne med mera inger inget förtroende, och ej heller någon ”heder i behåll”. Men visst, när han under ett år stämplat Motpol som ”neofascistiskt” och sedan själv avslöjas som dito, så ger det politiska klimatet honom inte mycket val. Dessvärre har han i hög grad själv varit med och skapat detta klimat som kännetecknas av avståndstagande högerut.

  3. Profilbild för Kalle Hedström

    SD blir alltmer en parantes för mig. Dock har dom bidragit till det första uppvaknandet hos många och även fått ta skott för de förändringar som nu plötsligt de flesta av de hycklande riksdagspartierna står bakom. Som läget är nu är det inte SDs egen politik som lockar väljare utan påverkan sker mer av hur ex Moderaterna väljer att ändra sin inriktning. Allt landar i att SD måste ta ett eller några steg ”högerut” alternativt skrumpna ihop till förmån för ett mer konservativt Moderaterna alternativt invandringskritiskt Socialdemokraterna. Att ta steget från missnöjesparti till ett mer stabilt ideologiskt parti kräver en del av ledningen och det känns ytterst tveksamt om Karlsson & Co ens är villiga att göra den resan.
    Å andra sidan är ju det vänsterliberala politiska motståndet mediokert så kanske tar processen längre tid än man tror.

    1. Profilbild för Patrik Ehn

      Sverige är så pass vänstervridet att t.o.m. danska socialdemokrater och finska centerpartister förespråkar en mer restriktiv invandring än SD.

  4. Profilbild för Parsifal

    Man vinner inga strider med reträtter. I bland kan det vara nödvändigt av strategiska skäl att anpassa sig till omständigheterna. Kulturmarxismen och dess medieföreträdare har väl periodvis gjort det nödvändigt. Men många med mig anser väl att denna defensiv och anpasslighet har drivits för långt och stundtals fått komiska effekter. Så småningom måste man gå till offensiv och sluta vara slagpåse. Annars hamnar man i permanent underläge. Det arbetet borde redan ha varit i full gång. Varför driver man inte en mer systematisk kritik av media och dess patologiska vänstervridning. Varje gång företrädare är i direktsändning i SVT/SR så borde man börja med att påpeka den skandalösa snedrekryteringen av journalister till koncernen och snedvinklingen i nyhetsrapporteringen. Det finns en lång rad områden som behöver hårdgranskas t.ex. skolböckerna som används i grundskola och gymnasium.
    En god början skulle kunna vara att formulera en genomtänkt anti-totalitär linje som inkluderar kommunism, fascism och islamism. Här är ju motståndarna väldigt inkonsekventa och svävande på målet och ligger öppna för en ideologisk offensiv. För mig är det en gåta att man inte tidigare valt den ingången i diskussionerna med andra politiker, debattörer och journalister.

  5. Profilbild för Palnatoke

    Det har varit smärtsamt att beskåda hur SD gått i vänsterns fälla. Man tycker att ledningen borde känna till metapolitiska grunder som Overton’s fönster. Men icke. Mest pinsamt var MKs krypande för Expo. Det sjukt vänstervridna systemet tycks få människor att förtvina och till slut ägnar sig företrädarna mest åt att ”ta avstånd” från allt vänstern hatar.

  6. Profilbild för Reaktion

    På det ideologiska planet har samhället har vridits åt vänster/vänsterliberalt håll, på det ekonomiska planet har det vridits åt höger/nyliberalt håll.

    1. Profilbild för Patrik Ehn

      Det stämmer, och det går (o)lustigt nog hand i hand.

      1. Profilbild för Reaktion

        Jovars, i närtid kanske bäst illustrerat av nyliberale Reinfeldts Öppna hjärtan-tal där han ställer välfärd mot asylmigration (att jämföra med sossarnas före detta chefsekonom, professor Assar Lindbeck, som menar att massinvandring och välfärd inte går ihop). Vad många inte känner till är att Reinfeldt, hans ex-hustru, Göran Hägglund och andra toppolitiker, som värnat asylrelaterad humanism, är involverade i bolag som tjänar stora pengar på asylinvandringen:
        http://www.jp.se/article/bert-karlsson-ensamkommande-strommar-in/

        Så samtidigt som (nyliberala) politiker får vänstern att värna massinvandring tjänar de förra storkosan parallellt med välfärdens urholkning – att klyftorna inte ökat kan ingen säga emot. Allt enligt devisen vinsterna privatiseras medan förlusterna socialiseras. I detta spektakel är statsvetarna är fullt upptagna med att bevisa att Sverige är ett av världens minst korrumperade länder. Och journalisterna har fullt sjå med att bevisa att de minsann är att lita på.

  7. Profilbild för Sav

    Vänster och högerskalor är bara trams det! SD image är projuuudiskt och dessutom proromerskt lagd.

  8. Profilbild för Convictt

    ”Men jag är inte bitter”.

  9. Profilbild för HSV

    Det är väl ställt utom allt tvivel att SD gör allt för att bli regeringsfäiga. Att vara drivande i frågor som rör medborgarna och landets bästa måste gå före några taburetter för partieliten anser jag. Snart får vi nog också se nyord som ”Integrationsförnekare” (dvs en åsikt att integrationen har misslyckats) och som kanske förbjuds likt andra ”förnekelser” i många EU-länder. Snart har vi denna lagstiftning även i vårt land, vilket gör att det blir möjligt att fängsla även försvarsadvokater för ”förnekelse”.

  10. Profilbild för vadsbo

    Det övergripande målet är att stoppa 7-klövern och deras Sverige-fientliga politik. Detta måste alla egotrippade som aldrig kan nå 4% gränsen fatta. I Sverige gäller nu att inte ta röster från SD.

Lämna ett svar till Kalle Hedström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *