Man möter ibland föreställningen att de yngre generationerna består av indoktrinerad wokevänster, liksom att där finns en grupp farliga ”incels” av europeisk härkomst. Båda dessa är så att säga sanningar med betydande modifikationer, verkligheten är mer komplicerad än så.

En intressant studie om ämnet är Misogyny, Online Radicalisation, and Youth Extremism in Australia av Sara Meger vid University of Melbourne. Meger har en tydlig politisk tendens som ofta skiner igenom i texten, studien är dessutom finansierad av den australiska säkerhetstjänsten, Office of National Intelligence. Vi noterar här i förbigående att staten idag alltmer tar över de funktioner som tidigare delegerades till formellt icke-statliga aktörer som AFA och Expo, i vad mån detta beror på att dessa framstår som opålitliga i en ny geopolitisk situation lämnar vi osagt.

Megers studie bygger på enkätsvar 2025 från 1122 ungdomar mellan 13 och 17 års ålder, liksom 2307 vuxna. Bland deltagarna var bland annat 76% vita, 8% aboriginer, 3% muslimer och mindre än 1% svarta. Avsikten har varit att mäta kvinnofientliga attityder och olika former av extremism, liksom relationen mellan dessa. Resultaten är bitvis intressanta, inte minst är generation Z och millennials betydligt mer negativa till feminismen än äldre generationer. Vad gäller synen på könsroller var 28,5% av generation Z-män och 16,5% av Z-kvinnorna mer traditionella, att jämföra med 10,3 respektive 3,7% bland boomers. Meger skriver angående detta att ”Gen Z males are approximately 4x more likely to agree that a
husband is the head of the household and his wife should be obedient than are Boomer males.” Åldersgruppen 13-17 var mer icke-feministisk än 18-29-åringarna, vilket sannolikt delvis förklaras med just åldern dock. En tydlig trend vad gäller förhållandet till den officiella feminismen framträder hur som helst, de yngre är mer kritiska till den. Detta gäller inte bara de unga männen, de har sällskap av en betydande grupp unga kvinnor. 17,3% av kvinnorna i generation Z anser exempelvis att feminismen är en hatrörelse. Här börjar vi samtidigt märka Megers tendentiösa sida, liksom tveksam metod. Hon definierar ”Anti-Fem VE1” som positivt svar på frågan ”Feminism is damaging to our society and should resisted with violence if necessary.” 23% av männen i generation Z svarar ja på frågan, Meger tar då bort orden ”if necessary” och utbrister sedan i ett stycke med stort typsnitt att ”23% of Gen Z males believe that feminism should be resisted with violence”. Ett teoretiskt resonemang om självförsvar förvandlas till något betydligt mer alarmistiskt.

Metodbristerna återkommer när Meger ska definiera olika former av ”våldsam extremism”, hon arbetar här med Religious, White Supremacist, Economic Reactionary, Left-Wing, Anti-Feminist och Incel-varianter. För att fånga in våldsbejakande vänsterextremister använder Meger respondenternas svar på påståendena ”The rich will not give up their wealth easily. Organised violence, including against people, is the only way to make things fair for everyone” och ”Capitalism is ruining the world and should be resisted with violence.” Problemet är att inte bara den traditionella vänstern kan instämma i dessa påståenden, vilket gör potentiellt intressanta slutsatser avseende vänsterextremism, pornografikonsumtion och misogyni oanvändbara och antyder något om metodbristerna.

Oavsett bristerna framträder snabbt ett mönster där de yngre generationerna är betydligt mer positiva till extremism av olika slag än de äldre. 25,2% av gen Z-männen och 16,3% av Z-kvinnorna klassas exempelvis som ”White Supremacists”, att jämföra med 14,7 och 7,2% av generation X.

Avseende demografisk bakgrund ser vi att det inte är de vita respondenterna som är mest misogyna. Våldsamma incelsympatier hade exempelvis 8% av de vita, att jämföra med 21% av de svarta (sammanlagt dock bara 34 personer). Intressant är att aboriginer och svarta var mer positiva till ”White Supremacism”, vilken dock plötsligt bytt namn till ”White-ethnat” i Megers studie, än vita, 16 och 24% kontra 11. Överhuvudtaget utmärkte sig aboriginer och svarta i studien vad gällde sympatierna för våldsbejakande extremism. Något oväntat kan vara att gruppen från Mellanöstern och Nordafrika var mindre positiv till religiös extremism än de flesta andra. Däremot var muslimer den mest ”politiskt religiösa” gruppen, följd av hinduer och baptister.

Meger fann samband mellan misogyna attityder och olika former av extremism, inklusive vänsterextremism (”these results suggest that misogyny is not an isolated prejudice, but functions as a crosscutting ideological orientation that
co-occurs with a remarkably broad spectrum of extremist position”). Studien tar också upp sådant som sociala medier, pornografi och online dating. Vi får bland annat veta att 88% av pojkarna följde ”manfluencers”, 90% av flickorna följde ”femfluencers”. Intressant, mot bakgrund av planerna att förbjuda sociala medier för minderåriga, är att sociala medier spelade mycket liten roll för misogyni och extremism. För att citera Meger: ”these findings suggest that online dating and pornography consumption are the online behaviours most consistently linked with attitudes that normalise, minimise, and excuse violence against women” och ”manfluencer content is associated with traditional and normalising attitudes towards gender-based violence”.

Ett något besynnerligt avsnitt i studien tar upp reaktionerna på sociala medier under början av 2026, efter att studiens slutsatser publicerats där. Många reaktioner var kritiska, vilket Meger menar bekräftar hennes tolkningar. Att många kommentarer på Facebook angrep hennes metodologi tolkar hon däremot inte som att det kan ha funnits brister i den. I detta avsnitt lägger Meger också in sina egna åsikter, bland annat bemöter hon existensen av ”Neo-Nazi coded language” i kommentarerna med orden ”Twitter/X only — serious concern”. Några särskilt stringenta definitioner bjuds vi däremot inte. Detta är en av bristerna i studien mer generellt, avsaknaden av en diskussion kring begreppet ”extremism” och den diffusa gränsdragningen mellan anti-feminism och misogyni. En studie som finansieras av staten kommer dock per definition att dras med dessa brister, inte heller kommer den nå slutsatsen att de yngre generationernas fientlighet mot den officiella ideologin kan bero på materiella faktorer. Regimen har svikit dessa generationer, vilket gör dem mer kritiska till regimen och dess officiella ideologier. En sådan diskussion hör dock lika lite som förslag på pornografiförbud hemma i studien, istället landar den i förslag på utvidgat extremismbegrepp, delvis nya arbetssätt och krav på tech-företagens algoritmer.

Noteras kan samtidigt att studien utgår från en falsk dikotomi. Å ena sidan finns en diffus misogyn miljö, där våld mot kvinnor är ett inslag och traditionella könsroller ett annat. Å andra sidan finns den etablerade feminismen. Om man ser våld mot kvinnor, våldtäkt och liknande som djupt skadliga beteenden kan man då lätt dra slutsatsen att den officiella ideologin är att föredra. Man missar då att det finns ett tredje alternativ, den mer traditionellt europeiska eller germanska synen på könsroller och -relationer, där både det romantiskt monogama idealet, respekt för kvinnor och vissa könsroller ingår. Det är överlägset både den samtida feminismen och diverse misogyna praktiker.

Läser man den kritiskt är texten oavsett vilket intressant, vi finner Megers studie här: Misogyny, Online Radicalisation, and Youth Extremism in Australia