När den europeiska nya vänstern under 1960-talet sökte alternativ till en otillräckligt radikal arbetarklass som politiskt subjekt inspirerades en del av Fanon och Marcuse, och ansåg sig finna det i Tredje världen, i trasproletariatet och studentkollektivet. Andra, som Tom Nairn, intresserade sig istället för statslösa nationer, som katalaner, bretoner, walesare, skottar och basker. I hög grad företräddes dessa nationer politiskt av vänsternationalismer, vilket i förbigående sagt skulle komma att göra dem sårbara för replacistiskt tankegods och sentiment på sikt. Intresset för statslösa nationer, i synnerhet det Engels på sin tid beskrivit som ”wild Gaels”, var oavsett vilket utbrett och när de Gaulle och Mesrine utbrast ”vive le Québec libre” fanns det stöd även i vänstern.

Det fransktalande Quebec har gjort flera försök att lämna Kanada, vi har här att göra med en distinkt etnisk grupp med en lång historia och ett eget territorium. Intressant mot bakgrund av Nairn och andra statslösa nationer är hur denna etniska grupp, canadiens eller fransk-kanadensare, påverkas av invandringspolitiken. En läsvärd studie i sammanhanget är The impact of immigration on local ethnic groups’ demographic representativeness: The case study of ethnic French Canadians in Quebec från 2019 av Charles Gaudreault.

Gaudrealts centrala begrepp är demographic weight (”demografisk vikt”), vilket mäter en etnisk grupps andel av befolkningen. Fallstudien följer etniska fransk-kanadensare i Quebec, deras demografiska vikt, eller DW, var 79% 1971, 64,5% 2014 och beräknas falla till 45% 2050. Givet att relativt få invandrare är intresserade av att lära sig franska istället för engelska kommer detta betyda att Quebecs ställning som frankofont undermineras över tid (jämför walesiskans eller gaeliskans framtid). Massinvandringen är avgörande för den utvecklingen, Gaudrealt skriver att ”according to an official projection, by 2036, between 44.2% and 49.7% of Canadians will be first-generation and second-generation immigrants, and between 82.2% and 84.6% of these first- or second-generation immigrants will be of non-European origin”.

Intressant här är att fransk-kanadensarna reagerat starkare på massinvandringen än Kanada i stort. Gaudrealt refererar till Eric Kaufmann och skriver att ”Quebecers are the most in favour of immigration reduction when compared to the United States, New Zealand, Australia, and English Canada. Their attitude to immigration and multiculturalism are similar to those in Europe”. Invandringsmotståndet i Quebec kan också knyta an till en regional högertradition med kopplingar till Europa snarare än anglosfären.

Sammantaget är det en intressant liten studie. Folkutbytespolitiken drabbar även de statslösa nationerna, om än olika snabbt (jämför utplåningen av cockney och massinvandringen till Island). Begreppet DW, demografisk vikt, är också behändigt för att kunna följa hur olika grupper marginaliseras i olika territorier. I likhet med i Sverige har fransk-kanadensarna exempelvis trängts ut från huvudstaden Montreal till förorterna, vilket torde innebära att deras DW är betydligt lägre där.

Relaterat

Tom Nairn och den nya nationalismen
Mes Aïeux
Nouvelle Alliance

The impact of immigration on local ethnic groups’ demographic representativeness: The case study of ethnic French Canadians in Quebec

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.