I ett polariserat samhälle är sådant som hur vi uppfattar risker, hur vi ser på vetenskapen och kopplingen mellan kultur och kognition värdefulla områden att studera. Intressant i sammanhanget är professor Dan Kahan vid Yale Law School, han forskar bland annat om hur våra bedömningar av risker påverkas av våra kulturella gruppidentiteter. Under flera år drev Kahan hemsidan The Cultural Cognition Project, idag nedstängd men tillgänglig genom internets minnesfunktion. TCCP presenterades som ”a group of scholars interested in studying how cultural values shape public risk perceptions and related policy beliefs. Cultural cognition refers to the tendency of individuals to conform their beliefs about disputed matters of fact (e.g., whether humans are causing global warming; whether the death penalty deters murder; whether gun control makes society more safe or less) to values that define their cultural identities.” Målsättningen var inte minst att minska polariseringen på ett sätt som inte kör över några grupper men heller inte leder till dålig politik, ”an explicit normative objective: to identify processes of democratic decisionmaking by which society can resolve culturally grounded differences in belief in a manner that is both congenial to persons of diverse cultural outlooks and consistent with sound public policymaking.”
Extrema vita män?
Actually, the ”white male effect” is one of the most important phenomena — one of the coolest findings ever — in the study of public risk perceptions.
– Kahan
Kahan presenterade på sidan flera intressanta rön. En var ”the white male effect”, att vita män som grupp är mindre rädda för risker än några andra grupper. Det gäller allt från rätten att bära vapen till klimatförändring. Forskningen visade dock att det egentligen inte handlar om gruppen vita män som sådan, utan om en minoritet av vita män som är hierarkiska och individualister, i USA 1/6 av befolkningen. Dessa är så orädda för risker att de påverkar resultatet markant för hela gruppen vita män, trots att egalitära och kommunitära vita män har samma förhållande till risker som vita kvinnor och icke-vita. Kahan har undersökt flera olika förklaringar till detta, både biologiska och privilegier, han lutar åt att det handlar om identitet. I de grupper hierarkiska och individualistiska vita män tillhör ger framgång, vapen och liknande status. I förbigående kan noteras att vi här anat ekon från stäppens Yamnaya och de gamla grekernas fokus på konkurrens och kamp, vi frågar oss också varför en liknande grupp inte finns bland andra än vita män om det hela inte är biokulturellt. Oavsett vilket är det en intressant slutsats, Kahan skriver om den bland annat i bloggposten What are fearless white hierarchical individualist males afraid of? Lots of stuff! där han även tar upp gruppens riskbedömningar vad gäller staten.
Han har också i Gun Risk Perceptions skrivit om hur kulturell kognition och riskuppfattning påverkar synen på vapenlagar. Inte alldeles överraskande läser vi att ”persons who hold egalitarian and communitarian worldviews worry more about crime and gun accidents, an anxiety that coheres with their negative association of guns with patriarchy, racism, and selfish indifference to the well-being of others. Persons of a hierarchical and individualistic worldviews, in contrast, tend to see guns as safe, and worry much more about the danger of being rendered defenseless against attack; this perception of risk coheres with their positive associations of guns with traditional social roles (father, protector, provider) and individualistic virtues (self-reliance, courage, physical prowess).”
Dumma konservativa?
Some might see it as supporting the position that ideologically motivated reasoning is more characteristic of conservatives than liberals… I don’t find the ”motivated reasoning asymmetry thesis” convincing.
– Kahan
En utbredd stereotyp beskriver konservativa som mer styrda av ideologi och liberaler som mer öppna för information. Kahan har i flera texter berört studier på området, de bekräftar generellt inte stereotypen. I texten Empirical evidence that liberals misconstrue empirical evidence to suit their ideology skriver han att ”I think that existing studies, including ours, establish very very convincingly that there is a tendency toward biased assessments of empirical evidence across the ideological spectrum (or cultural spectra), and that that problem is more than big enough to be a concern for everyone.” Test av kognitiv reflektion, CRT, tyder även på att ”higher levels of education and greater income both predict higher CRT, as does being white and being male”, att ”religiosity predicts lower CRT”, ”liberal-conservative ideology has essentially zero impact on CRT” och ”being more individualistic than communitarian predicts higher CRT, being more hierarchical than communitarian predicts essentially nothing”. Kahan skriver mer om detta i texten Some data on CRT & ”Republican” & ”Democratic brains” (plus CRT & religion, gender, education & cultural worldviews).
Intressant i sammanhanget är även texterna om hur förtroendet för vetenskap påverkar inställningen till bland annat klimatförändring. Slutsatsen lutar åt att förtroende för vetenskapen inte har särskilt stor påverkan, tvärtom att människor minns de vetenskapsmän och -kvinnor som sade saker som låg i linje med deras egna värderingar. För att citera Kahan, ”ordinary persons of diverse outlooks are more likely to notice, assign significance to, and recall instances in which a scientist took the position consistent with their cultural group’s than ones in which a scientist took the opposing position”. Han skriver om detta bland annat i texten Do conservatives become more concerned with climate risks as their trust in science increases? Intressant här är att egenskapen vetenskapsnyfikenhet, science curiosity, underlättar för människor att omvärdera sina bedömningar. Science literacy och science curiosity är dock inte identiska storheter.
Sammantaget är Kahans gamla sida en givande bekantskap, inte bara för den som ser polarisering som ett hot mot demokratin och vill veta mer om faktorer bakom den. Distinktionen mellan den lilla gruppen vita män med en obrydd inställning till risker och övriga befolkningen är intressant och kan vara en aha-upplevelse för vissa av de förstnämnda, Kahan underminerar också vissa stereotyper om högerns kognitiva förmåga.
TCCP:
The Cultural Cognition Project
Om skribenten: Joakim Andersen
