I den svenska offentligheten talas sällan om det faktum att människor ofta säger en sak och gör en annan. Ett exempel på detta är det som utomlands kallas white flight, när ett bostadsområde blir för heterogent tenderar de vita som har möjlighet att flytta ifrån det. Detta oavsett om de i andra sammanhang ger mångkulturen sitt samtycke.
Besläktat med fenomenet white flight är de mest resursstarka individernas, dollarmiljonärernas, migrationsval. Vi talar inte heller om detta i svensk offentlighet, men det är inte irrelevant vilka individer som väljer att flytta till eller från olika länder. Man kan också anta att de mest resursstarka har en bättre överblick och likt de proverbiala råttorna ofta lämnar de sjunkande skeppen först.
En studie som försöker sammanställa de rikastes migrationsmönster är Millionaire Migration in 2015, publicerad av New World Wealth. Vi läser där att de städer som ökade sitt antal miljonärer mest under 2015 bland annat var Sydney, Melbourne och Perth i Australien. Den australiska migrationspolitiken har som bekant varit både strikt och effektiv. Även Tel Aviv ökade sitt antal miljonärer, liksom flera andra israeliska städer. Den israeliska invandringspolitiken påminner på flera sätt om den australiska. Även städer på den amerikanska västkusten, som Seattle, Vancouver och San Franscisco, ökade sitt antal. Detsamma gäller Dubai.
London ökade sitt antal miljonärer något, men man kan notera att de som flyttade ut huvudsakligen var infödda britter medan de miljonärer som istället flyttade in kom från andra länder. Flera rika britter studiens författare talat med anförde att de oroade sig över den förändring landet och dess huvudstad genomgått det senaste decenniet. Dessa valde ofta Australien som nytt hem.
Städer som uppvisade störst nettoförlust av miljonärer var Paris, Rom, Chicago och Aten. De som lämnade Paris och Detroit hänvisade bland annat till växande religiösa och rasliga motsättningar, de som lämnade Aten tog bland annat upp den pågående migrationskrisen. Studiens författare bedömer att i takt med att fler länder börjar märka av samma religiösa motsättningar som Frankrike så kommer de också att uppleva samma nettoförlust av miljonärer. Sverige nämns som ett av de sannolika exemplen.
Studiens författare tar upp att miljonärernas migration är viktig av flera skäl. Dels handlar det om förlorade arbetstillfällen och brain drain, men det är också ett dåligt tecken. Miljonärer är ofta de som flyttar först, eftersom de har större möjligheter att göra det än medelklassen. Studien beskriver vad som kan kallas interkontinental white flight från Europa till länder mindre påverkade av massinvandring (Australien, Nya Zeeland och Israel, även om man i det sistnämnda fallet snarast kan tala om jewish flight från Frankrike). I London kan man också identifiera en koloniseringsprocess, där infödd överklass ersätts av utländsk.
Sammantaget är det alltså en viktig och oroväckande studie. Oavsett det rådande konsensus i offentligheten har den pågående migrationspolitiken negativa följder på flera områden, flera av dem dessutom långsiktiga. Ett växande antal västeuropéer tycks gradvis dra slutsatsen att det inte bara är specifika bostadsområden som bör undvikas, och lämnar istället de misslyckade länderna fullständigt. Den defaitiskt sinnade kan av detta dra slutsatsen att inte bara immigration utan även emigration kommer skynda på folkutbytet, ett sådant scenario utgår dock från en tämligen osannolik fortsatt folklig passivitet.
Vi läser studien här
Lämna ett svar till Parsifal Avbryt svar