Jag har alltid haft svårt för människor som ”pudlar”, som ber om ursäkt, tar avstånd och gör avbön så snart ett offentligt drev angriper dem för något otillåtet de sagt. ”Pudlande” är ovärdigt, omanligt och bidrar till att åsiktspoliser kan flytta fram sina positioner. Det finns nu vetenskapliga rön som antyder att jag inte är ensam i mitt ogillande, och att ”pudlande” inte bara associerar ett ovärdigt beteende med en nobel hundras utan även är kontraproduktivt.
Richard Hanania på Department of Political Science i Los Angeles universitet tar i den lilla studien Does Apologizing Work? An Empirical Test of the Conventional Wisdom upp frågan. Respondenterna fick där ta ställning till två personer som kommit med kontroversiella uttalanden. Dels Rand Paul, som menade att privata företag skulle ha rätt att diskriminera baserat på ras om de så önskade, dels Larry Summers, som menade att den högre andelen manliga forskare inom vissa områden har biologiska orsaker.
En grupp respondenter fick veta att Paul och Summers därefter bett om ursäkt, en annan grupp att de inte gjort det. Det intressanta är att ingen av de båda vann sympatier genom att be om ursäkt. Detta gällde i synnerhet Summers, viljan att se honom bestraffad var tvärtom större bland de respondenter som fick veta att han bett om ursäkt. Detta gällde i synnerhet bland kvinnliga och liberala respondenter, intressant då den senare gruppen i hög grad återfinns i media. Inte heller journalister respekterar svaghet.
Hanania återknyter till tidigare socialpsykologisk forskning, rön som tycks visa att människor respekterar den som tar risker och står för sina åsikter. Däremot framstår politiker som ber om ursäkt som svaga. Hanania skriver:
Many see strength as an important component of leadership, and apologizing can be perceived as a sign of weakness. This is especially true in cases where observers may feel that the original infraction is “no big deal,” or a fake controversy stirred up by the media or political opponents. Furthermore, social psychology literature suggests that under certain circumstances social risk-taking and the breaking of taboos can be perceived as attractive. A politician who apologizes is following a conventional and risk-averse path, and this may increase the desire of others to punish the individual in question.
Hanania poängterar att studien avser politiker och offentlighet, alltså inte att man ska undvika att be om ursäkt i nära relationer (även om det inte heller där bör överdrivas). Det är i varje fall en intressant liten studie, som varje offentlig person bör läsa.
Vi hittar Hananias studie här:
Does Apologizing Work? An Empirical Test of the Conventional Wisdom
Lämna ett svar till Scandza Avbryt svar